När naturvetenskapen berör blir den intressant

Gruppdiskussioner om aktuella samhällsfrågor kan vara ett sätt att göra naturvetenskap mer intressant och relevant för eleverna, anser forskaren Barbro Gustafsson.

Det var en inlämningsuppgift på lärarutbildningen som satte Barbro Gustafsson på spåret. Studenterna hade läst en bok om naturvetenskap som allmänbildning och skulle reflektera över sin syn på naturvetenskap och natur­vetenskaplig undervisning.

I sina texter målade de upp en bild av naturvetenskapen som odemokratisk och ointressant. Flera beskrev undervisningens innehåll och arbetssätt som auktoritärt. Allt var redan bevisat och bestämt. Ingen hade talat om för dem varför de behövde kunskapen och varför det kan vara bra att till exempel kunna det periodiska systemet eller grupper av ryggradslösa djur.

De blivande lärarnas syn var att naturvetenskapen skiljde sig markant från andra ämnen i skolan, där man får diskutera för att komma fram till en gemensam lösning. I naturvetenskap handlar det ofta om att lära sig rätt svar, konstaterar Barbro Gustafsson. Hon är lärarutbildare på Linnéuniversitetet och författare till avhandlingen Undersökningar av sociovetenskapliga samtal i naturvetenskaplig utbildning.

– När jag läste deras texter insåg jag att de inte blivit personligt berörda av naturvetenskapen. De hade inte utvecklat förmågorna att diskutera, argumentera, värdera och ta ställning, vilket tydligt lyfts fram i styrdokumenten.

I tidigare studier som handlat om elevers samtal i naturvetenskapliga ämnen har forskarna intresserat sig för ämneskunskaper och faktainnehåll. För Barbro Gustafsson blev mötet med de blivande lärarna en aha-upplevelse och hon bestämde sig för att istället fördjupa sig i skolans demokratiuppdrag.

Genom sin avhandling vill hon uppmärksamma det ”dubbla uppdraget” och ge ett förslag på undervisning som lyfter fram det. Hon har också skapat ett analysredskap som är tänkt att hjälpa lärare och forskare att analysera gruppsamtalens demokratiska kvaliteter.

– Jag som biologi- och kemilärare ska inte bara förmedla ämneskunskaper utan även vara med och utveckla elevernas demokratiska förmågor. Man kan inte bara fokusera på ämneskunskaper, utan måste göra didaktiska val för att även arbeta med demokrati.

Ett sätt att göra de naturvetenskapliga studierna mer intressanta och relevanta är att låta elever diskutera aktuella samhällsfrågor, anser Barbro Gustafsson. Det handlar om frågor som både innehåller naturvetenskap och aspekter av sociala normer och individuella värderingar, till exempel kärnkraft, kraftledningsdragningar, fosterdiagnostik och livsstilsfrågor. Frågor som inte har några självklara svar. Är det rätt att köra bil till skolan eller träningen? Är det rätt att äta genmodifierad mat?

– För att kunna ta ställning i GMO-frågor bör man veta vad en gen är och vad genmodifiering innebär. I samtalen blir man medveten om sina egna värderingar och tränas att ta hänsyn till andra – även människor som är avlägsna både geografiskt och i tid.

Det finns ett växande intresse för att använda sig av så kallade sociovetenskapliga frågeställningar. Ett hinder är att lärare har ont om tid. Det kan också vara svårt att hitta samtalsämnen som engagerar, särskilt om man letar i den klassiska naturvetenskapen, påpekar Barbro Gustafsson.

– Om jag som lärare säger att de ska samtala en kvart om Ohms lag, gravitationen, växthuseffekten eller blodomloppet så blir det inte så kul. Men hittar man ämnen som har samhällsbetydelse och där dessa naturvetenskapliga fenomen ingår i ett samhällsdilemma kan fler bli berörda.

Frågeställningarna måste relatera till elevernas liv och finnas i en samhällskontext. Själv hittar Barbro Gustafsson ofta material i tidningar och har till exempel använt en notis som handlar om hur fiskprotein hindrar glass från att bli isig. Eleverna fick diskutera om de skulle köpa en sådan glass eller inte.

– Om jag var lärare skulle jag vara observant på aktuella frågor som till exempel katastrofen i Japan och samla på mig material till diskussionsuppgifter. Jag skulle prova det i klassen och utvärdera med eleverna. Vad visste de för lite om för att ta ställning?

Gruppsamtalen har både möjligheter och brister, visar Barbro Gustafssons avhandling. I en av studierna spelade hon in gymnasieelever som samtalade om olika frågor. De var ovana vid arbetsformen, men tyckte att det var intressant att diskutera, konstaterar hon.

Eleverna, som samtalade utan lärare, höll sig till ämnet, tog hänsyn till varandra och såg till att alla blev lyssnade till och kom till tals. Däremot lyckades de inte så väl med att utmana varandras påståenden.

– Det kan bero på att de instruerats att framföra många argument, komma överens, vara öppna och ge alla åsikter utrymme. De var inriktade på att lösa uppgiften.

Följden blev att de ”köpte” allt som sades och att få avvikande åsikter kom fram.

– Förmodligen hade samtalen blivit bättre och eleverna kommit längre i sina resonemang om det funnits en lärare eller elev som utmanade dem.