Att vara lärare i bild måste vara det bästa! Just nu har vi avslutat ett projekt och det är dags för redovisning. Niorna på vår skola har i projektet lärt sig mer om fotografi och undersökt Identitet som tema. Detta är ett ämnesintegrerat projekt i ämnena bild och slöjd, så i projektet gör också eleverna en presentation/gestaltning av sina foton i slöjdmaterial.
En elev som undersöker identitet genom att studera och manipulera id-kort, syr såklart en plånbok. En annan elev undersöker medias påverkan och hur det formar vår identitet. Hon bygger en TV i trä som målas svart. Från TV-skärmen sticker en penna ut. Pennan snuddar vid ett fotografi av en ung kvinna som ligger i en soffa, belyst endast av ljuset från en TV. I ett annat projekt undersöks burka som klädesplagg och vad det gör med den kvinnliga identiteten. En vridbar torso byggs. Tanken är att en betraktare ska kunna vrida på torsons huvud för att se olika perspektiv. En elev undersöker och gestaltar fotografens bild av en person. Vilken makt har fotografen att påverka hur vi ser på någons identitet?
Frågor om hur det är att vara tonåring med olika ideal att leva upp till och med framtida yrkesval gestaltas på olika sätt.
I ett undersökande projekt om identitet blir de egna erfarenheterna centrala. Med det menar jag inte att Eleverna gör bilder som handlar om dem själva utan snarare att man utgår från något som man själv har erfarenhet av, något som intresserar och engagerar. Man ”gräver” där man står. Utifrån det undersökande perspektivet kan det handla om att problematisera och växla perspektiv. Något som är spännande är när eleverna lyckas förhålla sig till temat genom att använda sin egen erfarenhet och gestalta något som också är allmängiltigt och som berör eller engagerar en betraktare. I processen pratar vi mycket om hur bilderna kan tolkas och hur man kan arbeta med olika uttryck. Vi tittar på bilder och diskuterar hur fotografer gestaltar olika frågor. Att starta igång en process och en tankekedja kväver tid och eftertanke. Jag tycker det är viktigt att man får det. Att integrera fler ämnen i ett projekt som detta kan vara en lösning som gör att eleverna får mer tid för att fördjupa en tanke.
Några har svårt att komma på en idé. En ingång kan vara att hitta motsatser, kvinnligt/mannligt, ung/gammal, stark/svag. Att jobba med tankekartor kan vara ett sätt att komma igång. Men viktigt är också att börja med att jobba praktiskt. I ett undersökande projekt sker mycket av tänkandet i samband med görandet. Att se, och tolka bilderna under processens gång väcker nya frågor och gör att projektet tar nya vägar. Att tänka om och ändra, pröva och ompröva leder processen vidare. Under arbetets gång ställer jag mycket frågor och motfrågor. Jag vill ju att det ska hända något i elevens hjärna. Inte att de ska lösa mina problem på mitt sätt, efter ett särskilt facit. En elev som gick ut nian för något år sedan kom och hälsade på. Hon berättade att hon tyckte jag var så jobbig som alltid ställde många besvärliga frågor och inte gav några enkla svar men att just det gjort att hon lärt sig så oerhört mycket. Att höra sådant värmer i ett lärarhjärta.
Det är mycket som sker i redovisningstider. Tankar ska summeras och sammanfattas. Många känner stolthet och har upptäckt nya kunskaper. Något som summerar hela projektet är den gemensamma utställningen. I mötet med en publik framträder ämnets specifika egenskaper att i olika visuella gestaltningar väcka känslor, röra och uppröra, väcka skratt och igenkänning. Under utställningen skapas en mötesplats för samtal om många viktiga frågor i livet. Och det är just detta som är det bland det bästa. När projektet utgår från elevernas egna erfarenheter blir resultaten ofta överraskande och jag får, som betraktare och medupptäckare, ständigt lära mig nya saker!
Stina Myringer Bildlärare Kunskapsskolan, Nacka