Fokus gymnasieutredningen Tidningen gymnasiet nr 6 2016 Stress, avhopp och bristande stöd. Dagens gymnasieskola brottas med stora problem. Nyligen blev den över tusen sidor tjocka utredningen klar. Föreslår den rätt lösningar?
Vi tjuvkikar in i framtiden och besöker yrkesprogrammen som redan ger högskolebehörighet, elevhälsan som erbjuder yoga på skoltid och kommunen som får fler att klara gymnasiet tack vare extra stödinsatser.
Barn i krig har rätt att gå i skolan. Det är välgörenhetsprogrammet Musikhjälpens tema i år. Skådespelaren Molly Nutley rapporterar från skolor och barnhem i Burundi.
Vad är Musikhjälpen för dig?
– Det Musikhjälpen gör varje år är så grymt. Det är ett sätt att hjälpa människor samtidigt som man skapar stor och folklig aktivitet kring hjälpandet.
Varför engagerar du dig i den här frågan?
– Man har inte ens rätt att säga nej om man blir tillfrågad om att vara en del av det här. Ämnet i år är jätteviktigt. Självklart kan utbildning vara en väg ut ur fattigdomen. Men det kan också vara en möjlighet att fokusera på något annat och komma bort från vardagen, om så bara för en stund.
Hur ska du få gymnasieelever att engagera sig?
– I radion ska jag berätta om vad jag upplever, men det är upp till lärarna att i skolan ge utrymme åt den här frågan. De kan ta upp saker som gemenskap och att tänka på andra. Själv är jag världens sämsta talesperson för gymnasieelever. Gymnasiet för mig var verkligen piss. Men min generation vill engagera sig och vi får energi av det.
Hur ska lärarna göra för att få eleverna engagerade?
– Man kan prata om Burundi, ett av världens fattigaste länder och om hur stor skillnad utbildning gör. Låt eleverna komma in i diskussionen: vad kan vi göra för att hjälpa?
Vad tror du att du kommer att få se i Burundi?
– Allt som jag inte har sett tidigare. Det är klart det kommer vara läskigt. Allt det där man bara ser på nyheterna kommer vara rakt upp i ansiktet. Då går det inte att stänga av. Men jag tror också att jag kommer att möta många fantastiska människor.
Martin RöshammarAntalet nybörjare på högskolan minskar totalt sett. Men lärarutbildningarna går mot strömmen. Där är antalet nybörjare ganska exakt lika många som förra hösten.
*) De preliminära uppgifterna för höstterminerna avser personer som registrerat sig senast i mitten på oktober.
Torbjörn TenfältUtan feedback famlar vi i mörker. Vi behöver respons från andra för att veta vad vi gör bra. Sagt på rätt sätt kan feedback ge ny energi och motivation.
Tänk att du börjar jobba på ett nytt fritidshem. Du jobbar på ungefär som du alltid gjort. Själv tycker du det går bra men från kollegorna är det tyst. Ingen säger något som ger dig en bild av hur de tycker arbetet fungerar. Efter ett tag börjar du antagligen bli osäker. Forskaren Alva Appelgren har studerat återkoppling och motivation kopplat till hjärnforskning och konstaterar att alla behöver feedback.
– Feedback berättar hur något gått och hjälper oss förstå vad som hänt, vad som är bra och vad man inte bör upprepa. Utan feedback vet vi inte vad andra tycker, säger hon.
Eftersom alla har ett behov av respons och återkoppling så söker vi i ett sådant läge efter signaler och tecken, vad som helst som kan ge oss en bild av hur vårt arbete uppfattas av andra. Ett ordval, en blick tolkas och ges en betydelse som ibland stämmer, men som lika gärna kan vara helt fel. Vad menade Karin egentligen när hon sa det där? Hade hon någon baktanke eller vad handlade det om?
– Eftersom många av oss är självkritiska och inte tror vi gör tillräckligt bra ifrån oss så stämmer tolkningen sällan överens med verkligheten, konstaterar Alva Appelgren.
Osäkerheten som kommer med bristen på feedback tar mycket kraft och energi som skulle kunna läggas på annat. Vi börjar kanske tvivla på vår förmåga och det kan också kännas som att det man gör inte spelar någon roll. Att jobbet inte är viktigt.
– Utan respons känner vi oss lätt negligerade, konstaterar Alva Appelgren.
Så varför ger vi inte mer respons till varandra? Alva Appelgren tror att många tycker det känns svårt att bedöma någon annan. Man vill inte såra och är rädd att det som sägs ska vara känsligt och tas personligt. Det tycker hon är onödigt. Är man saklig, ger tips och visar respekt för den man ger feedback till så blir det snarare motiverande.
– Det viktiga är att vara konkret i sin feedback. Man ska fokusera på uppgiften och inte på personliga egenskaper. Då är det inte kritik, det är en hjälp, säger hon.
För att kunna ge bra feedback måste man ta sig tid och sätta sig in i situationen. Att bara säga till kollegan att den är slarvig hjälper inte så mycket. I stället kan du tipsa om vad kollegan kan tänka på för att utföra uppgiften med mer precision nästa gång. Svepande feedback på personliga egenskaper riskerar snarare att stjälpa än att hjälpa. Det visar flera olika studier, bland annat Alva Appelgrens avhandling. I den lät hon vuxna personer arbeta med en inlärningsuppgift. De fick vid ett tillfälle höra att de var intelligenta, vid ett annat tillfälle fick de beröm utifrån hur de arbetade med uppgiften. När de fick höra att de var smarta upplevde de mer stress jämfört med när de fick beröm för hur de arbetade med uppgiften. De blev också mindre motiverade att fortsätta med uppgiften och resultatet blev sämre än när de fått konkret feedback på hur de hanterat uppgiften.
– Dessutom visar studier att den som får beröm för intelligens lätt börjar ta det som en sanning om sig själv. Då är det lätt att glömma att det också behövs en ansträngning och att det ligger övning bakom förmågan att lösa uppgiften.
På samma sätt kan den som får negativ feedback på egenskaper ge upp och sluta anstränga sig. Är jag slarvig så är jag. Det är ingen idé jag försöker anstränga mig. Snart börjar självförtroendet på området att dala och det finns en risk att de slutar utmana sig själva för att inte riskera ett misslyckande.
– Vi fokuserar ofta på om något gått bra eller dåligt men det är ansträngningen som leder till utveckling. Den tycker jag vi borde bli bättre på att berömma. Då vill vi i regel anstränga oss ännu mer, säger hon.
Hur feedbacken landar hos mottagaren beror på många olika saker. Tillfälle, ordval och vem dem kommer från, allt spelar roll. Det är lättare att lyssna på någon man har tillit till och respekterar och kommer feedbacken från någon man har en beroendeställning till, som ens chef, så kan samma ord kännas tuffare än om de kommer från en kollega eller kompis. Samtidigt är vi ofta rädda att ge feedback till våra kollegor. Vi vill inte sätta oss över någon annan och ta oss rätten att bedöma. Men Alva Appelgren menar att det handlar om hur vi förhåller oss till feedback. Att ge feedback är inte att sätta sig över någon annan utan att hjälpa någon att utvecklas. Dessutom är i många fall feedback lika mycket riktad till en själv.
– När du formulerar din feedback så sätter du också ord på vad du själv tycker är viktigt och vad som är ett bra arbetssätt. Då är det bra att visa för kollegan att du själv också jobbar med att utvecklas inom det området, säger hon.
Genom att diskutera och kunna bolla inom arbetslaget svetsas man samman, förstår varandra bättre och kan hitta sätt att utvecklas. Det kan räcka att berätta rakt ut hur du uppfattar en viss situation så kan det bli en grund för ett fortsatt samtal som blir utvecklande för alla inblandade.
– Alla hanterar feedback och eventuell kritik olika. Det handlar om inställning. Genom att vara medveten om hur vi fungerar, att vi ofta dömer oss själva väldigt hårt när vi ger oss själva feedback, så kan vi försöka jobba med vår egen attityd så vi inte sätter upp hinder för oss själva och vår utveckling, menar Alva Appelgren.
Utan feedback famlar vi i mörker. Vi behöver respons från andra för att veta vad vi gör bra. Sagt på rätt sätt kan feedback ge ny energi och motivation.
Barnen på två fritidshemsavdelningar i Göteborg och Stockholm har testat sällskapsspel och hittat många fynd och några besvikelser.
På avdelningen Delfinen på ISGR (International School of the Gothenburg Region) har barn och pedagoger testat spel. Fritidspedagog Anna Carin Levén tycker att det är viktigt och bra med spel på fritids.
– Barnen lär sig att vänta på sin tur, följa regler och tänka kreativt, berättar hon. De större barnen kan hjälpa de lite mindre att förstå att det finns regler man måste följa, precis som det finns regler hemma och överallt i hela världen.
Det är också ett gyllene tillfälle att prata om vikten av att vara rädd om material som finns på fritids. När man får ett alldeles nytt spel som alla barnen tycker om hjälper de varandra att vara rädda om det, det blir lätt att förstå varför man ska vara rädd om saker.
På Klastorpsskolan i Stockholm har Carola Riklin testat spel tillsammans med barnen på avdelningen Piloten.
– Jag tycker att barnen lär känna varandra på ett nytt sätt när man spelar tillsammans, säger hon. Hon tycker också att det skapar ett lugn och att det är lärorikt för barnen på flera sätt.
– De lär sig att vänta på sin tur, att ta hänsyn till varandra, samarbeta och alla kommer till tals, fortsätter Carola Riklin.
Det är bra om spelen har enkla regler, inte så många delar och går snabbt att spela. Det är bättre att spela ett spel flera gånger än att bli avbruten mitt i. På fritids finns det många avbrott i verksamheten så tidskrävande spel passar inte så bra.
På Delfinen testade man ett pussel-spel. Anna Carin Levén tycker mycket om pussel för att de skapar lugn och barnen får koncentrera sig. Att lägga pussel på tid i spelform tyckte hon inte var så bra till en början, men när hon såg att barnen i stället för att tävla valde att hjälpa varandra ändrade hon uppfattning.
– Det är mycket nyttigt att lära sig saker av barnen också ibland.
Hon tycker att det roligaste för henne som pedagog är att titta på barnens samarbete när de spelar.
– Det är så trevligt att se hur de lite äldre barnen hjälper och förklarar för de yngre barnen. En del sexåringar kanske gråter om de inte får det de förväntade sig, då stiger de lite äldre barnen in och förklarar reglerna och att man ibland vinner och ibland förlorar men huvudsaken är att man har roligt tillsammans, berättar Anna Carin Levén.
Det var flera rita och gissa-spel med i årets test och det är skojigt tycker både barn och pedagoger. Särskilt spelet Ryktet går 2.0 var populärt på Piloten. När alla har varsitt block och ritar och skriver samtidigt är alla aktiva hela tiden. Det blir ingen väntetid som det kan bli i andra spel, vilket är trevligt.
(Kärnan)
Från 8 år
2–4 spelare
Pris 499:-
Roligt spel där barnen lägger mönster på tid. Fina färger och bra kvalitet på materialet. Kan spelas i olika svårighetsnivåer. Utmanande och spännande när barnen behöver tänka till hur de ska lägga sina mönster. Enkla regler och bilder. Går snabbt att spela.
(Ninjaprint)
Från 5 år
2–6 spelare
Pris 400:-
Ett jättebra och väldigt fint rita och gissa-spel. En tärning bestämmer vilket ord man ska rita och gissa på, gissar man rätt får man en biljett. På spelplanen kan man komma framåt och bakåt. Det gör spelet spännande och roligt när det är omöjligt att förutspå vem som vinner. Bästa spelet tycker barnen. Pedagogerna håller med, spelet håller hög kvalitet.
(Nicotext)
Från 3 år
2 eller flera spelare
Pris 199:-
Roligt och utmanande charadspel. Kort med tydliga och jättefina tecknade bilder som ska förklaras av barnen så de andra förstår och kan gissa rätt. Klurigt att komma på hur man ska göra för att föreställa en trehjuling. Pedagogiskt och bra, tränar barnens förmåga att stå i centrum och visa upp sig. Spelet tränar även barnen i att lyssna och titta på varandra. Häftigt att jobba med de blyga barnen som vågar mer och mer för varje spelomgång.
(Lautapelit)
Från 5 år
2–5 spelare
Pris 199:-
Pussel ska läggas på tid. Jättefint spel och tydliga bilder men pussel på tid tyckte vi inte om, det är så mycket hets i allting annat. Pussel ska läggas i lugn och koncentration. Barnen valde bort tävlingsmomentet och la pussel i sin egen takt och tog hjälp av varandra i stället. Då blev det roligt.
(WOW Entertainment)
Från 8 år
4–8 spelare
Pris 399:-
Barnen får ett ord som de skriver i ett ”whiteboard-block”, sedan ritar de det ordet. Blocket skickas vidare till nästa spelare som skriver sin gissning och ritar. Man turas om att gissa och rita helt enkelt. Jätteroligt tycker både barn och pedagoger. Reglerna är lite komplicerade att förstå så intrduktion krävs första gången.
(Nicotext)
Från 7 år
2 eller flera spelare
Pris 149:-
Kluriga frågor som börjar med svåra frågor med hög poäng och går ner mot lättare frågor med lägre poäng. Barnen samlar poäng genom att svara rätt. På den höga poängen var frågorna alldeles för svåra, vi valde att börja på 4 och gick nedåt. Spelet används också under samlingen, vi tar 3-4 kort och det tycker barnen är jätteroligt.
(Lautapelit)
Från 8 år
2–4 spelare
Pris 249:-
Varje spelare har varsin ark och ska samla djur. Djuren lockas till arken med matlådor. Reglerna är komplicerade för både barn och pedagoger. Lösningen blev att hitta på egna regler, samla djur i par och den som först fyller sin ark vinner. Spelet är mycket fint och håller god kvalitet, men är för avancerat för fritids.
(Lautapelit)
Från 6 år
2–4 spelare
Pris 379:-
Barnen turas om att vara fångare och fångar sina medspelare som är rymlingar som samlar fisk. Ett annorlunda uppbyggt spel där man skjuter iväg sina spelpjäser med fingrarna genom olika rum. Barnen är förtjusta och tycker att det är lika roligt att vara fångare och rymling. Spelet går snabbt att spela så barnen väljer ofta att spela tre gånger i rad för att de har så roligt. I början var det lite komplicerat att bygga ihop och barnen behöver hjälp med reglerna första gången.
(Tactic)
Från 8 år
2 eller flera spelare
Pris 429:-
Ett galet och roligt spel där barnen så snabbt som möjligt ska räkna upp ord, titlar, namn som passar med temat. En frenetisk kamp mot klockan. Passar bäst för de äldsta barnen, det är krångligt men spännande att komma på ord och de vill gärna ha en vuxen med i sitt lag. Det är bra, för enligt pedagogerna var detta det roligaste spelet.
(Tactic)
Från 5 år
3–6 spelare
Pris 379:-
Spelet är en variant på charader med tvisten att spelarna med hjälp av en trollstav trollar fram djur. Trollar man rätt får man ta en charadbricka ur en bubblande kittel. Barnen älskar spelet och tycker det är roligt, det fångar verkligen deras intresse. Stort minus för kvaliteten på delarna, trollspöna viker sig snabbt och häxkitteln blir instabil.
(Lautapelit)
Från 6 år
2–5 spelare
Pris 259:-
Roligare och svårare variant av memory. Barnen ska tillsammans få lejonet Leo att hinna till frisörsalongen innan den stänger. Leos man växer under tiden man spelar och når den sin fulla storlek har spelarna misslyckats. Jätteroligt och annorlunda spel där barnen spelar och vinner eller förlorar tillsammans. Bra träning i samarbete.
(Peliko)
Från 6 år
2–4 spelare
Pris 299:-
Rolig fortsättning på utmaningsspelet som barnen känner igen från tv. Barnen samlar livspuckar genom att klara av olika utmaningar. Spelet tar lite lång tid att spela och kräver introduktion första gången. Kvaliteten på snurran och labyrinten hade kunnat vara bättre. Lite för många delar som kanske försvinner över tiden, men populärt bland barnen.
Klipp, vik och trä på tråd. Här får du tre fiffiga tips på juldekorationer.
Material: Färgat papper, flirtkulor, tyg- eller presentband, paljetter, garn och nål. Bjällror om man vill.
Material: sugrör, sax, pärlor i olika storlekar, tråd och nål.
Material: Toarulle avklippt till hälften, tops, gummiband och målarfärg.
Lärare som anser sig ha blivit åldersdiskriminerade eller inte fått skriftliga motiveringar. Lärarlönelyftet leder nu till anmälningar till både Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Justitieombudsmannen (JO).
Nationella forskarskolor för lärare vid lärarutbildningarna och mer praktiknära forskning. Så vill regeringen stärka den vetenskapliga grunden i skolan, skriver Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, i en debattartikel på lararnastidning.se.
En kommunal resursskola i Helsingborg bryter mot skollagen eftersom den inte är öppen för alla, enligt en dom i förvaltningsrätten. I somras fick Linköping nej för andra gången efter att ha överklagat en liknande dom.
Barn i krig har rätt att gå i skolan. Det är årets tema i Musikhjälpen och därför har Lärarförbundet engagerat sig i kampanjen, bland annat med en digital insamlingsbössa.
Mer matematik på schemat ställs mot elevens val i regeringens förslag till en ny hårdare styrd stadieindelad timplan. Men förslaget kritiseras av flera tunga remissinstanser.
Rektor Martin Widholm på den kommunala Sturebyskolan i Stockholms stad är kluven. Han vill hellre utöka det totala antalet timmar för matematik i grundskolans timplan än att låta elevens val stryka på foten.
— Jag ser att elevens val är en viktig del i skolan om det används rätt. Inriktningarna i matematik, idrott och kreativa ämnen, som vi har inom elevens val på vår skola, motiverar eleverna att satsa på skolan, säger han.
Genom förslaget vill regeringen styra och fördela grundskolans närmare 7 000 ämnestimmar till de nygamla stadierna låg-, mellan- och högstadiet. Syftet är att utbildningen ska bli mer likvärdig vid exempelvis skolbyten.
Lärarförbundetär i sitt remissvar oroligt över att lärare kommer att få en ökad arbetsbelastning på grund av lärarbristen i de ämnen där det nu sker förändringar. Och förbundet får stöd av Arbetsmiljöverket i sin oro.
— Vi hade önskat att regeringen satte in insatser för att öka behörigheten innan man gör dessa förändringar, säger Lisa Heino, utbildningspolitisk utredare på Lärarförbundet.
En rad tunga remissinstanser, som exempelvis Skolverket och Skolinspektionen, vill att regeringen utreder vilka konsekvenser det får för eleverna om man skär ned på elevens val. Skolverket vill inte ha mer matematik på bekostnad av elevens val. Man föreslår i stället att timplanen utökas.
— Det finns en risk att neddragningarna får konsekvenser för elevernas lärande. Elevernas formella inflytande på undervisningen blir också mindre än det varit under de senaste 50 åren, säger Christer Magnusson, undervisningsråd på Skolverkets grundskoleenhet och ansvarig för remissyttrandet till regeringen.
Lärarnas Riksförbund (LR) vill avskaffa elevens val helt. LR anser att det utnyttjas ineffektivt och att det skulle frigöra värdefull undervisningstid och förstärka skolämnena om man slopade det. Man vill även begränsa skolhuvudmännens möjligheter att fördela timmar mer flexibelt i SO- och NO-ämnen — i synnerhet på högstadiet.
Friskolornas riksförbund kan se både för– och nackdelar med en stadieindelad timplan. De idéburna skolornas riksförbund är däremot starkt kritiskt. Man anser att regeringens förslag ökar detaljstyrningen och försvårar den pedagogiska mångfalden i skolan. »På vilket sätt gynnar en stadieindelad timplan barns lärande?« undrar Friskolornas riksförbund.
Lenita JällhageBetygstider kan vara besvikelsens tid – för pappa och mamma. Frida får kämpa för att behålla sin professionalitet när hon bemöter ilskan.
Mejlet kom sent på kvällen efter betygssamtalet. En upprörd mamma krävde att Frida skulle skicka henne allt bedömningsunderlag som fanns på sonens samtliga uppgifter under terminen, eftersom han bara skulle få betyget C. Kopia gick till rektor.
– Tonen var vass, berättar Frida. Mamman menade att C var att betrakta som ett medelbetyg, vilket hon tyckte var orimligt eftersom hennes son varit så ambitiös med skolarbetet, lämnat in alla arbeten i tid och därför förtjänade ett A. Hon kritiserade också min undervisning, som enligt henne måste ha varit undermålig om han nu inte lyckats prestera.
Den första impulsen var att vara syrlig tillbaka, erkänner Frida. Kanske särskilt som hon befann sig hemma, med ”lärarkostymen av”.
– Man blir irriterad, sårad, förbannad och känner: ”Tror du inte jag kan sköta mitt jobb?” Men det går naturligtvis inte. Jag är tjänsteman och måste förhålla mig professionell.
Frida är lärare i svenska och engelska i en stor och populär kommunal skola i Mellansverige. Hon har ett flertal kollegor som råkat ut för arga föräldrar.
– Det är tveksamt om de hade uttryckt sig på liknande sätt till en annan myndighetsperson inom kommunen. Men nu har de själva gått i skolan och ”vet vad det handlar om”. Förra våren, efter att slutbetygen meddelats, kom en pappa hit och var upprörd över ett E som en kollega till mig hade satt.
Trots att Frida är säker i sin bedömning kan betygsättningen bli tuff och känslomässig, förklarar hon – och jämför det med att avkunna en dom. Särskilt när eleven har kämpat stenhårt för ett visst betyg, men trots det inte når kunskapsmålen. Att i en redan stressig period av terminen bli ifrågasatt i sin yrkesroll är påfrestande.
I det aktuella fallet skickade Frida samtliga underlag till mamman och förklarade hur bedömningskriterierna fungerar, och att flit tyvärr inte finns med bland dem.
– Min rektor svarade också vänligt att hon kunde förstå mammans besvikelse, men att det är jag som lärare som har helhetsbilden. Rektorn stod verkligen på min sida.
Efter en annan avslutad kurs fick Frida ett mejl från en nära släkting till en av eleverna, en flicka som skulle få ett B. Mannen, som själv var lärare, skrev att Frida varit för hård och krävde att hon skulle skicka honom ett antal texter som andra elever på kursen skrivit, så att han kunde göra en jämförande bedömning.
– Han kontaktade mig i rollen som lärare, men jag visste av en slump att de var släkt. Det var ganska anmärkningsvärt och väldigt obehagligt. Jag skulle aldrig få för mig att ifrågasätta en kollegas kompetens.
Frida skrev ett rakt svar där hon förklarade hur skolan redan arbetar systematiskt med sambedömning, och att hon inte skulle skicka några texter skrivna av andra elever.
– Jag erbjöd också flickan att komma och prata direkt med mig och gav henne möjligheten att jobba om ett par uppgifter för att se om hon kunde nå upp till kunskapskraven för ett A.
– Frida verkar ha agerat klokt i de här fallen, säger Jenny Jakobsson Lundin som är skolpsykolog i Haninge kommun och medförfattare till boken Psykologi för klassrummet.
– Som lärare behöver man signalera omtanke och empati och samtidigt stå kvar i sin professionella myndighetsutövning.
När man har med upprörda föräldrar att göra kan det vara bra att påminna sig om att våra egna barn är det mest känslosamma vi har, menar hon. Omvårdnadsinstinkten är stark och skolan är viktig för barnens framtid. Vilket inte betyder att läraren ska ge efter.
– Blir det tydligt att läraren månar om ens barn är chansen stor att ilskan lägger sig och man kan stå ut med att barnet inte kan få betyget man hoppats på.
Om konflikten gått långt kan det vara nödvändigt både att ta hjälp av skolledningen och att tydligt beskriva ”spelplanen”, alltså vad skollagen faktiskt säger om föräldrars möjlighet till inflytande.
Jenny Jakobsson Lundin vill också varna för att ge sig in i längre mejlväxlingar. De kan bli både energi- och tidskrävande.
– Det är svårt att förmedla engagemang i en mejlkonversation. Den har inget naturligt slut och riskerar pågå i evighet. Märker man att upprördheten är stor är det kanske bättre att boka ett möte. Eller att prata i telefon, för rösten gör oss mänskligare.
Oskar EkmanEleverna på LBS Kreativa gymnasiet i Göteborg är helt uppslukade av att lösa matteuppgifter i den nya salen. Är ALC – Active Learning Classroom – en lärmiljö för framtiden? Mycket tyder på det.
– Jag slumpar in er i grupper som vanligt, säger Håkan Åkerblom och tar hjälp av datorn.
25 morgontrötta killar, som går teknikprogrammets sista år, släntrar in i ALC-salen. De ska ha tillvalskursen Matematik 4 under ett lektionspass på 160 minuter. Runt salens sex stora runda bord samlas eleverna i sina grupper. Intill varje bord finns en vit tavla på väggen. Läraren har ett litet arbetsbord i mitten av rummet, där ryms dator och arbetsmaterial.
– Vi ska räkna integraler. Ni ska turas om att rita och lösa uppgifterna på era whiteboards. Även om en person står framme vid tavlan så är alla med och löser uppgiften. Vi kör igång! säger Håkan Åkerblom.
Eleverna får sju uppgifter på papper. Något facit finns inte.
Efter några minuter har tröttheten bytts mot aktivitet. Gruppernas tavlor fylls snabbt på med uträkningar och eleverna diskuterar olika lösningsförslag med varandra.
– Jag förstår hur du tänker. Men det som du skrivit på tavlan ser inte rätt ut, utbrister Fredric Hellborg.
– Men det måste bli plus när det är två minustecken. Det kan inte bli minus pi, säger Simon Fors som gör uträkningar på whiteboarden.
Läraren HåkanÅkerblom rör sig mellan grupperna.
– Håller ni andra med Simon? undrar han när han kommer fram till gruppen.
– Ja, men Simon måste skriva så att det blir tydligt hur vi tänkt. Flera steg är överhoppade, säger Fredric Hellborg.
När skolan flyttade till nya lokaler efter sommaren kunde två klassrum utformas till ALC-salar.
– En av mina kollegor, som även forskar, kände till en ALC-sal på Pedagogen vid Göteborgs universitet. Han tyckte att vi skulle undersöka om det var något för oss, berättar Håkan Åkerblom.
Ett Active Learning Classroom är utformat för att främja elevers aktiva lärande och samverkan i grupp. Miljön stimulerar eleverna till att lära av varandra, diskutera och redogöra för sina åsikter.
I våras var lärarna på studiebesök i universitetets ALC-sal och fick information om hur den kunde användas. Håkan Åkerblom fick även möjlighet att testa ALC-salen med sina matteelever och märkte direkt hur hans svårstartade elever kom igång att jobba. De positiva erfarenheterna har fortsatt i de egna ALC-salarna.
– Salarna fungerar väldigt bra. I stora grupper, där det brukar vara svårt att nå fram till alla elever, märker vi störst förändring.
Inredningen till en ALC-sal har kostat ungefär 110 000 kronor. Skolan planerar också att köpa till storbildsskärmar för cirka 30 000 kronor.
ALC-salarna används i matematik, historia, engelska och svenska, men skulle kunna användas i fler ämnen. Håkan Åkerblom varvar teorigenomgångar i vanligt klassrum, med praktiska övningar i ALC-sal. Proven skrivs i vanliga klassrum.
– Jag är helt frälst. Vi lärare fajtas om att boka ALC-salarna. Jag hade gärna haft svenska där också om det funnits plats.
Håkan Åkerblom trivs med att jobba i ALC-salen av fler anledningar. Han har bättre överblick över hur eleverna jobbar och kan ge dem snabbare feedback.
– Det kan kännas läskigt att slänga ut en fråga i början av lektionen och hoppas på att den ska landa. Jag måste planera annorlunda och ha ett väl förberett problem som kan diskuteras. En elev ska inte kunna lösa uppgiften på egen hand.
Hans roll handlar framför allt om att gå runt bland grupperna och utmana elevernas tankar. Inte om att komma med de rätta svaren.
Egentligen ska eleverna ha rast. Men flera dröjer sig kvar i salen. De har svårt att avbryta sina pågående uträkningar.
– Håkan, vi behöver en ny tavla. En hel vägg! utbrister Pelle Henriksson som står på knä och skriver på nedre delen av whiteboarden.
– Jag tar en bild med mobilen, så kan vi sudda sen, föreslår Pouya Shirin ivrigt.
De räknar ut arean mellan två kurvor.
– Nu har jag bränt av alla hjärnceller, säger Pelle Henriksson och pustar ut när de är klara.
– Jag ser att ni har kommit fram till två olika sätt att lösa uppgiften på, säger Håkan Åkerblom.
De förklarar hur de tänkt för honom.
– Båda sätten är korrekta. Grymt jobbat!
Kristina KarlbergVill du testa elevernas läsförståelse eller kolla om de hängde med på din lektion om medeltida författare? Quizza med Kahoot!
I dessa På spåret- och quiztider, vad kan vara bättre än ett frågesportverktyg att krydda undervisningen med? Karin Berg, lärare på Schillerska gymnasiet i Göteborg, tar hjälp av Kahoot på sina lektioner i svenska, åtminstone någon gång i veckan.
– Jag vet många elever som använder det som sällskapsspel på jul när familjen träffas. Då gör de kahoots för att ha roligt. Tävlingsmomentet triggar dem, det är roligt att kunna saker, säger Karin Berg.
Verktyget finns på nätet och är gratis för alla. Efter att ha skaffat en användarprofil kan man bland annat dela frågesporter med kollegor. Det är lätt att lägga in bilder som illustrerar ämnet, och man kan även skapa paneldebatter och omröstningar. Karin Berg tycker att Kahoot är enkelt, det tar i stort sett ingen tid att komma igång, och det tar ingen tid från undervisningen.
– Det är tydligt också. Jag skapar frågorna i förväg, ställer frågorna och så får eleverna svara. Det finns fyra alternativ med olika symboler, som syns på deras mobiler eller datorer. De väljer en symbol och sedan är det klart. Man ser vem som vinner. Lite tävling, lite lek, förklarar Karin Berg.
Kahoot plockas bland annat fram när hon ska kolla elevernas läsförståelse.
– Våra elever läser gärna enkla texter, de har ganska bra arbetsminne när det gäller att läsa snabba och lättlästa artiklar, säger Karin Berg.
Men så fort det blir Svenska Dagbladets kultursidor eller andra mer krävande texter så ger många upp.
– Då går de hem och vill inte vara med längre. De tycker att det är jättesvårt. När de sedan kommer till nationella provet i trean så är det bara sådan text som gäller. Text som kräver en långsam läsning.
Hon säger att Kahoot är ett roligt sätt att öva, men att det egentligen är rent och skärt "lurendrejeri" från hennes sida. Hon lockar fram motivationen.
– När vi har en quiz efteråt läser de texterna för att de vill vinna, säger Karin Berg.
På köpet kan hon snabbt se om eleverna hänger med eller ej. Dessutom använder hon Kahoot för att ta reda på om lektionen gått hem i elevstugan, vad de kommer ihåg efter att hon exempelvis föreläst om medeltida litteratur.
– Den första gången jag gjorde det med en av mina klasser, en estetklass med teaterinriktning, så blev reaktionen att de ville ha läxförhör nästa gång också.
Ett problem är att det kan bli hög ljudnivå i klassrummet, men det gör inget.
– Det är ett tio minuter långt moment, en liten del av en hel lektion. Det är lustfyllt.
Martin RöshammarSignaturen ”Luciafobikern” gruvar sig för det kommande firandet i förskolan. Förskole-chefen Annika Nylén-Nilsson tipsar om en alternativ lösning.
DILEMMA: Snart är det dags att börja förbereda luciafirandet i förskolan. Något som borde vara kul men som jag faktiskt bävar för. Dels för all tid som går åt. Dels för all stress som det innebär att hålla reda på alla barnens kläder och prylar (som alla familjer förväntas ha råd att köpa).
Jag tänker också på omställningen för barnen den här dagen när det är mörkt i lokalen och de möts av alla föräldrars blickar och fotoblixtar. Samtidigt är det något som många av barnen och föräldrarna tycker är kul och förväntar sig, att vi ska värna traditionerna. Hur ska vi göra för att alla ska må bra och vem ska vi ta mest hänsyn till?
/Luciafobikern
SVAR: Hej! Jag förstår verkligen att du bävar för luciafirandet, det har jag också gjort i många år. På vår förskoleenhet har vi därför tänkt om. Numera mest upp- märksammar vi olika traditioner, vi har upptäckt att vi inte behöver fira dem. För oss är det en viktig skillnad.
Vi har diskuterat fram och tillbaka länge, att det är många barn som inte tycker om att fira lucia på det sättet som vi har varit vana vid, samtidigt som andra tycker det är roligt. Vi menar att alla ska kunna vara med på lika villkor. Vi kan inte ta hänsyn till att några vill göra som vi ”alltid har gjort”.
Däremot kan vi uppmärksamma lucia, utan att det behövs köpas saker eller så. Därför bjuder vi numera in alla familjer till en ljusfest en eftermiddag i december.
Barn och personal förbereder sånger som barnen har valt. Det kan vara både traditionella lucia- och julsånger eller andra. På dagen bjuds det på juice och tilltugg, det kan vara en pepparkaka. Allt det har gjort det både trevligare och mindre stressigt för alla. Hoppas mina ord kan hjälpa dig på vägen.
/Annika Nylén-Nilsson, förskolechef
56 procent av kommunerna väljer att ge alla utvalda lärare, förskollärare och fritidspedagoger exakt samma löneökning i lärarlönelyftet.
Det visar en enkät som Lärarnas tidning och Chef & Ledarskap har gjort. 67 procent av landets kommuner svarade på frågan om lönesumman.
Lönerna i lärarlönelyftet ska öka med mellan 2 500 och 3 500 kronor som ett genomsnitt hos huvudmannen. Arbetsgivaren kan alltså besluta om hur höga eller låga löneökningar som helst för enskilda medarbetare, under förutsättning att snittet hålls.
I Stockholm får alla utvalda samma löneökning, efter önskemål från skolledarna.
– De menar att det är svårt att veta om läraren på skolan A är värd 5 000 kronor, men inte läraren på skolan B, säger personalchef Astrid Gadman på utbildningsförvaltningen.
Lärarlönelyftet har fått kritik för att styras av godtycke och vaga kriterier. För att råda bot på detta har Trollhättan valt en helt egen modell för att fördela pengarna. Där går lönepåslagen i tur och ordning till de lärare som varit anställda längst tid i kommunen.
– Att gå på anställningstid upplevs som mer sakligt och rättvist, säger slöjdläraren Bengt Nylén på Strömslundsskolan i Trollhättan.
Stefan Helte Ola RennstamI debattartiklar, insändare och öppna brev vänder sig rektorer nu mot regeringens regler för hur lärarlönelyftspengarna ska fördelas. De vill själva bestämma och ge till fler.
”Vem fick, varför fick inte jag och varför fick min kollega? Det splittrar och söndrar ett sammansvetsat kollegium.”
Så skriver Ann-Kristin Svanberg Björkqvist, rektor på Tummarpskolan och Kerstingårdsskolan i Borås, i en debattartikel i Borås tidning.
”Hennes” lärarlönelyftspengar räckte till 2 500 kronor vardera till åtta lärare och förskollärare på de två F–3-skolorna. Det är den fördelningsmodell många huvudmän har valt, trots att de inte behövde låsa sig vid en enda summa.
– Flera av mina medarbetare som uppfyllde kriterierna för att få del av lyftet hamnade utanför. Nu är en del så ledsna att de söker annat jobb. Eller så väljer de att avstå från att ta på sig förtroendeuppdrag i verksamheten, säger hon.
Hon är inte den enda skolledaren som gått ut i medier och vittnat om att upplägget med 3 miljarder fördelat på 60 000 personer saboterar arbetsmiljön och samarbetet i arbetslagen. I värsta fall leder de förbigångnas tappade sug till att de lämnar läraryrket, menar debattörerna.
Ann-Kristin Svanberg Björkqvist köper inte argumentet att de utvalda blir spjutspetsar som på sikt bidrar till att hela kåren dras upp lönemässigt. I stället tycker hon att regeringen borde ha valt ett upplägg där skolledarna själva fått bestämma över fördelningen av sina respektive potter, utan begränsning av antalet individer.
Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande för Lärarförbundet Skolledare, bekräftar bilden av frustration och obehagskänslor bland rektorerna.
– Många upplever att de får skulden för en uppgift de är satta att utföra men inte har valt själva. De känner att tilliten för dem som chefer naggas i kanten, säger hon.
Det är svårt att motivera varför exempelvis bara 40 procent av medarbetarna ska lyftas om 70 procent eller mer uppfyller kriterierna.
– Några huvudmän har insett detta, haft en dialog med cheferna och kompletterat med en egen satsning. Det borde fler göra, säger Ann- Charlotte Gavelin Rydman.
Karin LindgrenSkolorna måste bli bättre på att förhindra omfattande frånvaro bland eleverna, slår Skolinspektionen fast i en ny rapport.
När elever börjar utebli från lektioner leder det lätt till omfattande frånvaro utan att skolan tar tag i problemet. I en ny studie konstaterar Skolinspektionen att det i många fall funnits tecken på tilltagande frånvaro redan på mellanstadiet, men att skolledningen inte tagit signalerna på tillräckligt allvar.
Myndigheten har granskat elva grundskolors arbete med 15 elever, som alla haft mycket hög frånvaro på högstadiet.
En tidigare studie, som Skolinspektionen presenterade i somras, visar att det totala antalet elever i landet som är helt frånvarande minst en månad är cirka 1 700. Vid mättillfället i november 2015 hade drygt 400 av dessa elever varit borta från skolan längre än en termin.
För att kunna minska talen måste ströfrånvaro tas på större allvar, understryker Skolinspektionen. När elever börjar utebli från undervisningen beror det ibland på magont eller huvudvärk, något som i sin tur kan tyda på psykosomatiska besvär eller att eleven inte trivs i skolan. Ett mönster kan vara att elever är frånvarande i vissa ämnen.
– Rektor har alltid det övergripande ansvaret att kontakta vårdnadshavare redan första dan av ogiltig frånvaro. Rektor ska stödja lärarna och se till att de tillsammans med elevhälsan ska kunna arbeta hälsofrämjande och förebyggande med elevernas frånvaro, säger Ann Edvinsson på Skolinspektionen.
Torbjörn TenfältFyra av tio forskarutbildade lärare och förskollärare återvänder inte till sina skolor efter examen. Trots att det är syftet. Det visar en uppföljning av de statliga forskarskolorna som riksdagens utbildningsutskott låtit göra.
De statliga satsningarna på forskarskolor för lärare och förskollärare har inte riktigt resulterat i det riksdagspolitikerna förväntade sig. Det konstaterar Betty Malmberg (M), ordförande i utbildningsutskottets styrgrupp för uppföljning och utvärdering.
– Det vi förvånats över är att det inte funnits en idé hos många av skolhuvudmännen kring vad man vill med lärarna som skickats iväg. Det har inte heller funnits en strukturerad plan på hur lärarna ska tas till vara efter avslutade studier, säger hon.
Forskarutbildade lärare inom förskola och skola är en bristvara. De senaste årtiondena har därför flera regeringar, oavsett politisk färg, försökt öka antalet. Syftet har varit att skolor och förskolor ska få en mer forskningsbaserad grund.
Riksdagens utbildningsutskott har nu utvärderat satsningarna på de 33 forskarskolor som funnits sedan starten 2008.
Av de lärare och förskollärare som först avslutade sin forskarutbildning har närmare 40 procent valt att inte återvända till skolan/förskolan. De flesta har stannat kvar vid universiteten och högskolorna eller arbetar inom annan förvaltning.
Av de som nu deltar i forskarskolorna uppger 65 procent att de tror att de kommer att arbeta på högskola eller annat om fem år. Bara 35 procent tror att de blir kvar inom skolan.
– Det låter oroväckande om andelen blir den samma eller till och med högre. Många lärare kanske tycker att det är spännande att vara kvar i akademin, men det är framförallt viktigt att skolan och förskolan får del av den nya forskningskunskapen, säger Bodil Båvner, utredare på avdelningen utbildning och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting, (SKL).
Villkoren för de statliga forskarskolorna har varierat genom åren. I den statliga satsningen på forskarskolor har lärare och förskollärare studerat på deltid samtidigt som de har arbetat på en skola eller förskola.
I de första omgångarna arbetade lärarna bara 20 procent på sina ordinarie arbetsplatser och forskade där utöver. Staten stod då för stora delar av lönen via statsbidrag till kommunerna. I senare satsningar har lärarna och förskollärarna studerat på halvtid för att inte tappa kopplingen till sina ordinarie arbetsplatser. Staten har bekostat forskarskolorna på lärosätena medan kommunerna har fått betala lönerna till de studerande. Det har lett till att intresset för utbildningarna har svalnat från skolhuvudmännens sida trots att intresset från lärarna har varit fortsatt högt. Många kommuner i undersökningen uppger att deras fokus ligger på att hitta behöriga lärare och förskollärare.
Lena Hallengren (S), ordförande i riksdagens utbildningsutskott, ser att lönekostnaderna i kombination med den långa studietiden på forskarskolorna har påverkat skolhuvudmännens inställning negativt. Det gäller i synnerhet små kommuner med mindre resurser.
– Samtidigt var inte tanken att staten skulle betala lönerna för lärarna. Ambitionen var att satsningen på forskarskolorna skulle stärka forskningen i verksamheterna i skolor och förskolor, säger hon.
Hon är ändå nöjd med att lärarna inte flyr till andra verksamheter med sin nya kompetens. Många stärker lärarutbildningarna på lärosätena. I dagsläget har hon inget färdigt förslag på hur regeringen ska få lärarna att återvända till sina skolor och förskolor i högre utsträckning.
– Vi får ta till oss slutsatserna i utredningen och fundera över framtida lösningar men huvudmännen måste också tänka igenom detta noga, säger hon.
I början av nästa år kommer regeringen att ordna en konferens om forskarskolorna för att försöka fånga upp goda exempel.
Bodil Båvner säger att SKL kan sprida de goda exemplen som trots allt finns i flera kommuner där lärarnas nya forskningskompetens tas till vara och förstärker det forskningsbaserade lärandet i skolor och förskolor.
– Vi behöver arbeta mer med detta men om lärarna ändå väljer att stanna kvar i akademin så faller bevekelsegrunden för att kommunerna ska betala lönen under deras utbildning, säger Bodil Båvner.
Lenita JällhageProtesterna från Stockholms förskollärare hjälpte inte. Barn till föräldralediga kommer erbjudas heltid på förskolan. Det har Stockholms kommunfullmäktige nu beslutat.
I dag har Stockholmbarn vars föräldrar är hemma med yngre syskon rätt att vara 30 timmar i veckan på förskolan. Det är dubbelt så mycket som skollagens minimikrav på 15 timmar. Tidigare i höstas presenterade den röd-grön-rosa majoriteten i Stockholm ett förslag om att ge för barn till föräldralediga rätt till heltid.
Förslaget väckte dock starka reaktioner. Både hos den politiska oppositionen och på Lärarförbundet i Stockholm. Kritikerna varnade för stora barngrupper och brist på personal om förslaget blir verklighet.
– Det är helt fel prioritering att satsa på längre vistelsetider i ett läge där vi har en lärartäthet på 30 procent i de kommunala förskolorna, och ännu lägre i de fristående, och där sjuktalen bland förskollärare ökar och barngrupperna blir större, sa Hanna Ahnqvist, vice ordförande för Lärarförbundet Stockholm till Lärarnas Tidning i samband med en demonstration utanför Stockholms stadshus den 29 november.
Men trots oron från många förskollärare har kommunfullmäktige nu alltså fattat ett formellt beslut i frågan.
Ola RennstamFöräldrar som mejlar, ringer och skickar sms med synpunkter på lärarnas arbete och upplägg är ett växande arbetsmiljöproblem för lärare.
Pisa tillmäts för stort inflytande. Det anser hälften av landets lärare, visar en undersökning som Lärarnas Tidning har gjort. – Skulle jag varit lärare hade jag tyckt precis som dem, säger Magnus Oskarsson, forskare vid Mittuniversitetet och nationell projektledare för Pisa.
Förskolan och gymnasieskolan hamnar på plats två och tre när Sveriges invånare tycker till om välfärdstjänsterna. Grundskolan ligger också mycket bra till, men mest nöjd är medborgarna med vatten och avlopp.
Flera män på en tjej, stryptag, analsex i extrem närbild. Porr finns numera ett knapptryck eller en felstavning bort i varje unges smarta mobil. Två ungdomar berättar.
Fredrik är 16 och går första året på vård och omsorg. Han började kolla på porr när han var 11, inspirerad av kompisarna.
— Man satt och snackade på skype och så skickade någon en video och sa »titta på det här«.
Sedan har han onanerat till nätporren tre gånger i veckan hemma vid datorn. Lockelsen var stark och han kände att han måste kolla. Efteråt kände han sig äcklig.
— Varför gjorde jag detta, typ.
Fredrik konstaterar att det finns jättemånga porrsajter, tusentals. Allt från industriellt producerade till folk som lägger upp hemmavideor på sig själva i aktion.
— Det är våldsamt och en massa konstiga ställningar. Man får fel bild av sex men tänker att så där ska jag också göra, säger han.
För lite merän ett halvår sedan bestämde han sig för att det var nog, efter att ha pratat med en kompis som slutat. Han satte upp ett mål, tre månader till att börja med. Han slutade gå hem direkt efter skolan, sysselsatte sig med annat och var med kompisar. Fast förr eller senare var han ju tvungen att gå hem.
— Då sa jag verkligen till mig själv att jag inte skulle kolla. Det var svårt att låta bli i början, nästan som att sluta med godis.
Fredrik har inte legat med någon än och har ingen tjej. Först säger han att han inte tror att porrtittandet har påverkat hans framtida relationer. Sedan ändrar han sig:
— Jo, kanske att man kan bli lite respektlös i vissa sammanhang, när det kommer till själva sexet. Att man blir självisk och inte behandlar tjejen på ett bra sätt.
Anna är 17 och går andra året på samhällsprogrammet. Hon har aldrig känt något intresse av att titta på porr och hon vill inte stödja porrindustrin. Men hon har sett tillräckligt mycket för att veta hur den är.
Hon gillar inte det hon sett.
— Jag tycker att den visar en ganska ojämställd bild där tjejen alltid ska vara i underläge. Säger hon nej så körs det på ändå. I vissa fall är det som våldtäkter och ibland är det porr med barn.
Enligt Anna kollar nästan alla killar på porr. Och säkert fler tjejer än de som säger att de gör det. Det ses definitivt som konstigare om en tjej säger att hon tittar, lite slampigt. Killar, däremot, förväntas kolla.
— De är väldigt öppna med att de gör det. Det ses väl som lite coolt, säger Anna.
Hon har tjejkompisar som berättat att deras killar velat att de ska titta tillsammans, med motiveringen att det är bra för relationen.
Och hon har några nära killkompisar som säger att de inte kan känna för sin tjej på samma sätt längre, att hon har blivit som ett objekt. De vill sluta behöva porren. Men så sitter de där på kvällen och kan inte stå emot.
— Man kanske inte attraheras av vanliga saker längre om man redan har sett allt, och kanske mer än man vill. Jag tror att det förstör hjärnan, säger Anna.
Inte heller hon har legat med någon än. Jag frågar om hon kommer att kunna stå emot eventuella förväntningar på att bete sig som i en porrfilm, om det känns fel för henne.
— Ja, det tror jag väl. Men jag tror inte att det är självklart för alla. För vissa är det nog jättesvårt.
Varken Anna eller Fredrik talar med vuxna om porren. Från föräldra- och lärarhåll är det tyst.
Karin Lindgren
allt som händer i och kring glasburen i P3 och SVT.
– Budskapet ligger i linje med förbundets internationella arbete och det vill vi givetvis vill stötta. Utbildning är en förutsättning för barn och unga ska kunna förverkliga sina drömmar. Och att skolan är nyckeln till en lyckad integration, säger Pia Rizell, ledamot i Lärarförbundets lokalavdelning i Örebro.
– Läraruppdraget är otroligt mycket bredare än vad som mäts i Pisa. Men eftersom vi saknar en egen nationell uppföljning för elevernas kunskapsutveckling i Sverige har de internationella mätningarna fått en stor betydelse för den politiska debatten, säger förbundsordförande Johanna Jaara Åstrand.
–Absolut. Skulle jag varit lärare hade jag tyckt precis som dem. Pisakrisen har ju till och med blivit ett eget begrepp. Men jag vill ändå understryka att undersökningen har gett oss forskare en massa information som vi behöver och har lett till att det har tagits tag i saker som man påvisat, som tillsättandet av Skolkommissionen och även satsningar som Lärarlönelyftet kommer delvis i kölvattnet av Pisa, säger han.
