Facket: Semesterlagen sätts ur spel

August 31, 2016, 3:41 am

≫ Next: Snart svänger det om min orkester

≪ Previous: Lärarförbundets ordförande gläds åt LR-utspel

$

0

0

Lärare ska ha rätt till återhämtning precis som alla andra. Det tycker Hans Flyga­re, ombudsman på Lärarförbundet. Han är expert på socialförsäkringar men har inte stött på frågan tidigare. Lärare som sökt vab eller närståendepenning under ferien har troligen accepterat Försäkringskassans avslag, är hans bedömning. Men semester­lagen borde inte få sättas ur spel på det här sättet, enligt Hans Flygare.

— I Eva-Karin Engströms fall blir det så tydligt. Får man ingen återhämtning finns risken att man blir sjuk i stället. Det blir en arbetsmiljöfråga.

Andra yrkesgrupper kan avbryta sin semester och »återinträda i tjänst« för att sedan få tillfällig föräldrapenning eller närståendepenning.

— Men att »återinträda i tjänst« är bara en teknisk lösning för dessa yrkesgrupper. Om Försäkringskassan godtar den lösningen för andra, borde den göra det för lärare också, säger Hans Flygare.

Cecilia Udin, nationell försäkringssamordnare på Försäkringskassan, hänvisar till att socialförsäkringsbalken är skriven på olika sätt vad gäller sjuk­penning, närståendepenning och tillfällig föräldrapenning. Det är inte Försäkringskassan som gör olika tolkningar för olika yrkes­grupper — man kan enligt regelverket inte betala ut ersättning till en ­yrkeskår som inte har arbete att avstå från.

— Det är inte vår fråga. Det är lagstiftarens fråga, säger ­Cecilia Udin.

Lärarnas tidning har hittills bara fått en skriftlig kommentar från ­socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S). I den ­bollar hon tillbaka frågan till arbets­marknadens parter:

»Hur lärares villkor ser ut är i slutändan en fråga för parterna på arbetsmarknaden. Närstående- och tillfällig föräldrapenning är förmåner som är nödvändiga för att kunna kombinera arbete och familjeliv. Själva poängen med dem är att skydda, ofta kvinnor, mot inkomstbortfall när barn eller närstående är sjuka.«

Enikö Koch

---

Snart svänger det om min orkester

August 31, 2016, 5:01 am

≫ Next: Hur har det gått att rekrytera lärare till din skola?

≪ Previous: Facket: Semesterlagen sätts ur spel

$

0

0

Jag stiger in i klassrummet. 25 olika instrument sitter huller om buller. Bastuban och trummorna dränker ­nästan ljudet från en skränande saxofon. Fiolerna gnisslar. ­Fagotterna låter som om de gråter. I ett hörn sitter en ­ensam triangel som försvinner i kakofonin. Det här är mina ­instrument som jag ska få att spela ljuv musik när läsåret är över.

Jag älskar utmaningen att lära känna alla dessa olika individer. Hur får jag pukorna att låta lagom högt? Hur får jag cymbalerna att slå på rätt ställe? Och hur får jag triangeln att höras? Det är ett konstnärligt yrke, att hitta vägarna till varje elev. Det gäller att se alla, att höra alla och få dessa olika karaktärer att ljuda i samklang. En bastuba måste få vara en bastuba. En fiol är alltid en fiol. Hur ger vi dem bäst förutsättningar att lyckas? Hur kan jag se till att alla får plats, utan att någon tar över? Vem låter jag spela solo? Vilken typ av stycken väljer jag, som passar för min orkester att spela?

När jag valde att bli lärare, gjorde jag det för att jag tyckte att det verkade bra att kombinera med kreativa yrken, som att skriva böcker och illustrera. Vad jag inte visste, var att läraryrket var det mest kreativa av dem alla. Som lärare skapar jag något så stort som kunskap. Jag är kunskapsskapare.

Jag tvingas till snabba beslut flera gånger om dagen. Jag måste improvisera, tänka om, tänka nytt, tänka utanför alla boxar som finns. Oftast är förutsättningarna värdelösa och tidsmarginalerna små. Min orkester kan när som helst springa ut ur klassrummet om jag inte har ordning på min föreställning. Dessutom har allt jag gör ett högre syfte.

Mina elever ska inte bara stå ut, må bra, sitta stilla och jobba. De ska utvecklas, växa, lära sig allt som läroplanen säger och gärna lite mer. De ska bli ansvarstagande individer som kan fatta kloka beslut baserade på kunskap. Min lilla orkester ska inte bara spela vackert i mitt klassrum, de ska kunna spela precis vad de vill, resten av livet.

Så här i början av terminen är det oftast lite kaos. Det där som fungerade så bra i våras verkar helt bortblåst. Plötsligt kan min orkester inte ens spela »Lilla snigel« tillsammans. Det blir omstart efter omstart och jag sliter mitt hår.

Ibland tvivlar jag på min egen förmåga. Det kanske är jag som har glömt hur man dirigerar en klass? Jag kanske har blivit för gammal och trött? Jag kanske borde använda andra metoder?

Eller just det. Det är väl så här det är? Det tar lite tid innan allt hamnar på plats igen. Vid höstlovet, då brukar allt fungera bra. Vecka 44, det är ju snart. 

Karin Nygårds Lärare i digitalkunskap, Sjöstadsskolan i Stockholm

Hur har det gått att rekrytera lärare till din skola?

August 31, 2016, 11:31 pm

≫ Next: Allt fler lärare handplockas till andra skolor

≪ Previous: Snart svänger det om min orkester

$

0

0

Jessica Berg,biträdande rektor på Sunnadalskolan i Karlskrona:

– Somrarna blir tyngre och tyngre. Man går på semester med en klump i magen och hinner inte vila.

– Vi har flera lärare som har gått till grannkommuner och fått flera tusenlappar mer. Och då talar vi inte om några försteläraruppdrag. Den som fick mest höjde sin lön med 6 000 kronor. Det kan vi inte konkurrera med. 

– Så sent som veckan före skolstart ringde en lärare och sa upp sig. Det blir kritiskt i november om vi inte hinner hitta ersättare innan uppsägningstiden går ut. Vi saknar nu tre grundskollärare och har jättesvårt att få fritidspedagoger. 

– Eftersom vi inte kan locka folk med pengar som grannkommunerna får vi försöka med andra saker, som att vara en så bra arbetsplats som möjligt. Det har blivit väldigt viktigt för oss att marknadsföra oss på lärarhögskolorna. Där försöker vi knyta upp studenter redan under de sista terminerna av utbildningen. De får anställning och tjänstledigt för att gå klart och så försöker vi hålla dem varma under tiden genom att ha dem med på planeringsdagar och liknande. 

 

Stefan Horn, rektor på Klockarbergsskolan i Skinnskatteberg.

– I två månader före sommaren jobbade jag bara med rekrytering. Man har ju lite annat att göra som rektor också. Jag har folk nu, men alla är inte behöriga.

– Jag är inget jättestort fan av småsatsningarna på förstelärare och lärarlönelyftet. De skapar orättvisor och missnöje hos dem som inte får ta del av satsningarna, och gör att de byter skola för att få upp lönen. Om fler lärare skulle erbjudas lönelyft tror jag att fler också skulle arbeta kvar och att skolan skulle ha betydligt bättre möjligheter att göra något bra.

 

Helene Lundqvist, rektor på Alléskolan i Lerum:

– Vi trodde att vi var klara med tjänstefördelningen men så fick en person ett annat erbjudande i slutet på juni, dagen innan vi gick på semester. 

– Då är vi är ändå lyckligt lottade eftersom vi är en skola som folk söker sig till. Men det är en kortvarig glädje i ett större perspektiv. Att vi lyckas roffa åt oss en lärare från Alingsås är bra för oss, men inte för Alingsås. Och rotationen är inte bra för utbildningssystemet i Sverige. 

– Jag är orolig för att långsiktigheten försvinner och lärarnas arbetsmiljö försämras. Eleverna blir de riktigt stora förlorarna.

Sammanställt av Karin Lindgren

Allt fler lärare handplockas till andra skolor

August 31, 2016, 11:32 pm

≫ Next: Lärare i friskolor får utökat meddelarskydd

≪ Previous: Hur har det gått att rekrytera lärare till din skola?

$

0

0

Rektorer vittnar om ett allt svårare rekryteringsläge där andra skolor sliter i lärarna och erbjuder högre löner. Över hälften anger att lärare på den egna skolan har blivit headhuntade under året. 

Det svåra läget har fått en del att pröva nya rekryteringsmetoder. Jonas Tagesson är rektor på Gällö skola i Bräcke. Han valde för första gången att anlita en rekryteringsfirma.

— De erbjuder att ta fram kandidater, och leder det inte till något behöver man inte betala. Men så hörde mina rektorskolleger i kommunen av sig och frågade vad företaget höll på med. Firman hade ringt deras lärare och försökt rekrytera dem. Då fick jag säga ifrån, säger han.

Traditionell annonsering är fortfarande vanligast när det gäller att få tag på lärare. Men få nöjer sig med enbart det. Nästan varannan rektor använder sig av sociala medier i rekryteringen, fristående skolor mer än kommunala. 

Fristående skolor rekryterar även mer aktivt från andra skolor i kommunen. 21 procent har gjort det, jämfört med 6 procent av de kommunala skolorna. 

Jonas Tagesson fick erbjuda betydligt högre ingångslöner, cirka 3 000 mer än tidigare år, till de lärare han anställt inför hösten. Det har varit mycket svårt att få tag på dem. 

— Vi får inga sökande, inte ens obehöriga längre, säger han.

Till slut lyckades han ändå fylla de flesta tjänster på sin skola, men han blev tvungen att anställa några obehöriga. Att använda sitt och lärarnas kontaktnät har fungerat bäst.

Närliggande Östersund har systematiskt höjt lärarlönerna och Bräcke ligger nu efter. Jonas Tagesson förstår att ­lärarna vill få upp sin lön ­genom att byta jobb. 

— Det borde de kanske gjort för länge sen, tänkt på sig själva mer än på kallet, säger han.

Lotta Holmström

Lärare i friskolor får utökat meddelarskydd

September 1, 2016, 3:44 am

≫ Next: Mer i plånboken för lärarna

≪ Previous: Allt fler lärare handplockas till andra skolor

$

0

0

Lärare på friskolor får samma meddelarfrihet som statligt och kommunalt anställda. Det meddelade regeringen i dag.

Nu ska även anställda inom offentligt finansierad men privat driven verksamhet inom vård, skola och omsorg omfattas av meddelarskyddet. Regeringen förslår att lagen träder i kraft vid årsskiftet.

 

– Vår inriktning är att vi ska ha så stor öppenhet som möjligt när det gäller skola, vård och omsorg. Vi har sett upprörande missförhållanden tidigare, och det måste kunna avslöjas. Då ska de anställda inte behöva vara rädda för repressalier, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) till TT.

 

Förslaget är en del i en överenskommelse med Vänsterpartiet och innebär att anställda får berätta för journalister om missförhållanden och att arbetsgivaren inte får efterforska vem som läckt. Lagen, om den går igenom i riksdagen, föreslås träda i kraft den 1 april 2017.

 

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef för branschorganisationen Vårdföretagarna, välkomnar ett utökat meddelarskydd.

– Seriösa privata utförare är noga med att alla avvikelser kommer i dagen. Skulle det här vara en sista utväg att rapporta till medier så måste den möjligheten finnas, även om det aldrig ska behöva gå så långt, säger han. 

Men samtidigt finns enligt Håkan Tenelius en risk för att affärshemligheter ska läcka ut.

– Ja, innan vi har sett förslaget finns oron kvar. Om inte lagen är väldigt tydlig och tar hänsyn så finns risk att detta skulle kunna användas mot själva företagen.

 

Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, anser att de få allvarliga missförhållanden som kan tänkas finnas ute i landets friskolor ofta blir kända ändå.

– Det finns redan i dag ett hyfsat meddelandeskydd. På friskolesidan kan vem som helst anmäla till Skolinspektionen om man tycker det finns avarter. Det som vi är oroliga för, precis som alla andra, är det här med företagshemligheter.

 

Oron är överdriven, anser justitieministern.

– Här tycker jag det allmänna intresset att avslöja missförhållanden måste gå före, säger Johansson som också tycker att det är en fråga om konkurrensneutralitet.

– Företagen befinner sig på en marknad där de konkurrerar med offentliga verksamheter. Då är det i dag ett problem att det är olika regler för offentlig och privat omsorg.

 

Förslaget om utökat meddelarskydd utreddes av förra regeringen, men har sedan dragit ut på tiden. Att det nu är på väg att införas betraktar Journalistförbundet som ett steg framåt för yttrandefriheten.

–Det är viktigt att allmänheten kan få insyn i den verksamhet som bekostas via skattsedeln, säger Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling i ett uttalande.

Anna Karolina Eriksson/TT

Mer i plånboken för lärarna

September 1, 2016, 7:08 am

≫ Next: Regeringen ser över lärares rätt till återhämtning

≪ Previous: Lärare i friskolor får utökat meddelarskydd

$

0

0

I fjol ökade grundskollärarnas snittlön med 4,2 procent, gymnasielärarnas med 3,9 procent och förskollärarnas löneökning var 3,7 procent, skriver Lärarförbundet i ett pressmeddelande.

 

Statistiken visar lönerna i november i fjol för medlemmar i Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund i kommunal sektor.

 

Men trots de positiva siffrorna menar Johanna Jaara Åstrand, ordförande i Lärarförbundet, att lönerna måste fortsätta öka mer än för andra yrkesgrupper i flera år framöver. Detta för att kunna möta det stora behovet av fler lärare framöver, och för att unga människor väljer bort yrket just för att lönerna är förhållandevis låga.

 

I november tjänade en grundskollärare 31 200 kronor i månaden, en gymnasielärare 33 500 kronor och en förskollärare 28 400 kronor.

 

Det statliga så kallade lärarlönelyftet började gälla vid halvårsskiftet i år och påverkar alltså inte den nu framtagna statistiken.

TT

Regeringen ser över lärares rätt till återhämtning

September 2, 2016, 1:28 am

≫ Next: Thorengruppen slipper vite

≪ Previous: Mer i plånboken för lärarna

$

0

0

Lärare har som enda yrkesgrupp inte rätt till vab och närståendepenning under sommaren. Men efter att Lärarnas tidning uppmärksammat detta vill socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) se över lagstiftningen. – Jag kan förstå att man ställer sig frågande till det. Jag ska se över om skrivelserna behöver likriktas, säger Annika Strandhäll.

Alla yrkesgrupper förutom lärare har samma rätt att avbryta sin semester när man vårdar sjukt barn eller en nära anhörig som när man själv blir sjuk. För lärare går inte det. Som socialförsäkringsbalken är skriven i dag kan semestern avbrytas för sjukdom, men inte för vård av barn eller anhörig. Man måste nämligen avstå från arbete för att få dessa ersättningar.

Försäkringskassan avslår i dagsläget automatiskt alla ärenden där lärare ansöker om närståendepenning eller tillfällig föräldrapenning under sommarferien, eftersom lärare då inte har något arbete att avstå ifrån. 

 

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) bollar först frågan vidare till arbetsgivarna och facken och hänvisar till lärares speciella villkor och avtal. Men när hon får förklarat hur de olika skrivelserna i socialförsäkringsbalken drabbar lärare som enda yrkesgrupp, säger hon:

 

–Jag tror det här är en konsekvens som man inte riktigt har kunnat förutse eller tänka ut när man format regelverket. Det ska vi ta med oss och fundera över. 

 

Eva-Karin Engström, speciallärare i Karlstad, som Lärarnas tidning tidigare berättat om, fick ingen tid för återhämtning på ett år, på grund av hur regelverket ser ut. Hon vårdade sin cancersjuka pappa en hel sommar men beviljades inte närståendepenning, vilket gjorde att hon inte kunde söka tjänstledighet för återhämtning under hösten. 

Annika Strandhälls besked att se över regelverket gläder henne:

– Jag känner mig lättad över att någon äntligen ser över lagstiftningen. För egen del är ärendet avslutat men jag hoppas att ingen lärare i framtiden ska behöva drabbas på samma sätt som jag.

 

Även Camilla Brown, enhetschef för avtal och juridik på Lärarförbundet, välkomnar ministerns besked:

– Det är ju orimligt att lärare i dag inte ges samma möjlighet till återhämtning som övriga på svensk arbetsmarknad.

Enikö Koch

Thorengruppen slipper vite

September 2, 2016, 2:12 am

≫ Next: Sänkt straff för filmande skolläkare

≪ Previous: Regeringen ser över lärares rätt till återhämtning

$

0

0

Skolinspektionen går inte vidare med tidigare vitesbeslut mot utbildningskoncernen Thorengruppen AB. Orsaken är att företaget åtgärdat tidigare brister bland annat när det gäller elevhälsa och skolbibliotek.

Beslutet välkomnas av Thorengruppen. 

– Det känns otroligt skönt. Under den här processen har vi både har förstått orsaken till kritiken och hur vi ska arbeta för att rätta till bristerna.  Skolinspektionen har vänt på varje sten, träffat elever och personal vid flera tillfällen och granskat våra planer och åtgärder. Varje gång vi varit otydliga har de ställt följdfrågor som vi kunnat ge svar på, säger informationschef Niklas Westman.

 

Det var i november 2015 som Skolinspektionen beslutade om ett föreläggande med vite på 2.000.000 kronor mot Thorengruppen AB, som driver Yrkesgymnasiet och Thoren Business School.

 

Skolinspektionens uppföljning visar att bolaget nu har utvecklat verksamheten och åtgärdat de utpekade bristerna. Det gäller bland annat elevhälsan vid gymnasieskolorna, där det nu finns tillgång till samtliga kompetenser inom elevhälsovården vid samtliga skolenheter.

– Det handlar om att anställa fler, kompetensutveckling, öka kännedomen om elevhälsan roll och sett till att det finns tillgång till skolpsykolog på samtliga skolor. 

 

Företaget har också förbättrat skolbiblioteken genom att utöka bokbeståndet vid samtliga enheter, se till att inga bibliotek är låsta under skoltid och gjort dem mer tillgängliga genom att i några fall flytta biblioteken till en mer central plats.

 

Thorengruppen har också åtgärdat det systematiska kvalitetsarbetet genom att bland annat skapa nya rutiner för dokumentation. Regelbundna verksamhetsbesök har bidragit till att man snabbare upptäcker brister.

 

Sammantaget innebär förbättringarna alltså att Skolinspektionen avslutar sin tillsyn och inte går vidare till domstol med det tidigare vitesbeslutet. 

 

I somras avslutade Skolinspektionen även tillsynen av Yrkesgymnasiet Huddinge, som ägs av Thorengruppen. Skolan hade ett vitesbeslut på 700.000 kronor hängande över sig på grund av ett flertal brister gällande bland annat undervisning, betygssättning och särskilt stöd. Myndigheten konstaterade dock i juli att samtliga brister var åtgärdade.  

 

Ola Rennstam

---

Sänkt straff för filmande skolläkare

September 2, 2016, 2:39 am

≫ Next: Bättre stöd till skolchef

≪ Previous: Thorengruppen slipper vite

$

0

0

Svea hovrätt sänker straffet för en skollläkare i Falun som smygfilmat pojkars könsorgan under läkarundersökningar.

Hovrätten dömer läkaren till tre års fängelse. I tingsrätten dömdes han till fyra års fängelse.

 

Läkaren döms av hovrätten för bland annat grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, sexövergrepp mot barn och grovt barnpornografibrott.

 

Däremot frias han av på åtalspunkten om kränkande fotografering, som handlar om att även till exempel sjuksköterskor och anhöriga till de smygfilmade pojkarna synts på filmerna. Hovrätten anser inte att lagtexten om kränkande fotografering täcker in det läkaren gjort i dessa fall.

 

Hovrätten har, liksom tingsrätten i Falun gjorde, tagit med i bedömningen att den dömde med stor sannolikhet kommer att mista sin läkarlegitimation.

TT

Bättre stöd till skolchef

September 2, 2016, 3:48 am

≫ Next: Morgonstund att längta till

≪ Previous: Sänkt straff för filmande skolläkare

$

0

0

Nu startar vi ett nytt institut som lyfter upp skolchefernas viktiga arbete. Det skriver företrädare för universitet och kommuner.

Riksdag och regering har under de senaste åren genomfört omfattande reformer för att förbättra skolresultaten. Insatserna har till stor del inriktats på lärare och rektorer medan skolcheferna och skolans huvudmän inte har varit föremål för några direkta insatser.

Det har medfört att styr­modeller från det privata näringslivet har fått stort in­flytande över hur huvud­mannen organiserar verk­samheten, vilket kan ge oväntade och snedvridna ­effekter. Vi ser därför att det finns ett stort behov av stöd till ­skolcheferna.

För att huvudmännen ska få de bästa förutsättningarna att styra verksamheten be­höver också de specifik ­kunskap kring skolchefernas arbete.

De insatser som riksdag och regering har genomfört om­fattar allt från policyändringar till kompetensutveckling av personal, kunskapsmätningar och insatser i lärarutbildningen.

Statens arbete har till stor del haft en »centralistisk karaktär«, men som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har påpekat i ett debatt­inlägg finns det en risk att statlig styrning innebär byråkratisering och centralisering: »Men central styrning är ingen mirakelmedicin. Det som ger resultat är i stället det envisa och kompetenta arbetet på lokal nivå.« (Håkan Sörman, vd för SKL, på SvD Debatt den 15 maj)

Centralisering är inte lösningen. Vi menar i stället att en ökad kunskap om ledarskap i utbildningsorganisationer kan bidra till ett kontinu­erligt och kompetent arbete som är anpassat till lokala förhållanden.

Skolchefer har här en ­nyckelfunktion samtidigt ­som det finns mycket sparsamt med vetenskap och beprövad erfarenhet kring deras arbete.

Vi tar därför initiativ till ett skolchefsinstitut där forskning och utbildning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ska stärka skolcheferna i deras dagliga arbete och ledarskap.

Efter dialog med bland annat föreningen för Sveriges skolchefer och FOU skola på Kommunförbundet i Skåne har Jönköping University beslutat att inrätta Institutet för Sveriges Skolchefer (Skolchefsinstitutet).

Institutet, som tar sikte på skolchefens och huvud­mannens arbete, startar i januari 2017 och kommer att samarbeta med flera parter, varav två är undertecknare av denna artikel.

Det övergripande temat är ledarskap i utbildningsverksamhet och under detta ska institutet verka inom tre områden:

• Utbildning

• Forskning

• Internationalisering

Institutets insatser kommer att stärka skolcheferna i arbetet att leda de lokala förskolornas och skolornas förbättringsarbete.

Därmed tar vi ytterligare ett steg mot att uppfylla ­skollagens krav på att ge alla barn och elever möjlighet att utvecklas så långt som möjligt.

Stephan Rapp Vd och akademisk ledare vid Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping University Cecilia Bjursell Docent i företagsekonomi och föreståndare för ENCELL (Nationellt Centrum för Vuxnas Lärande) och Skolchefs­institutet Margareta Serder Vetenskaplig ledare FOU skola (Forskning och utveckling), Kommunförbundet Skåne Göran Isberg Ordförande i Föreningen för Sveriges skolchefer samt utbildningsdirektör i Jönköpings kommun  

Morgonstund att längta till

September 2, 2016, 3:52 am

≫ Next: Öppna dörren innan modet sviker

≪ Previous: Bättre stöd till skolchef

$

0

0

I bokklubben lär sig eleverna mycket mer än att diskutera litteratur.

Eleverna har sovmorgon och det är tyst och öde i korridorerna på Slotts­stadens skola i Malmö. Men i skolbiblioteket råder full aktivitet. Skolbibliotekarien Nevin Semovski förbereder frukost med te, nybakade frallor, ost och marmelad.

Trots att det är sovmorgon ska hon träffa en grupp elever från årskurs 7 och 8 och prata om boken de har läst. De brukar träffas i bokklubben några gånger per termin.

Ellen Kardum Frykstrand, 13 år, hänger på låset strax efter åtta på morgonen. I handen har hon »Fallen ängel« av Becca Fitzpatrick. Hon längtar efter att få diskutera fantasy­romanen med de andra läshungriga kamraterna.

Kvart över åtta sitter nio tjejer runt det långsmala bordet i biblioteket tillsammans med Nevin Semovski. Boksamtalet kommer snabbt i gång.

— Mystiken var bra. Jag läste den på engelska så det var lite förvirrande ibland och svårare att förstå allt, säger Anne ­Sjöberg, 15 år.

»Fallen ängel« handlar om förbjuden kärlek mellan en ung kvinna och en fallen ängel. Det är ett komplicerat passionerat drama där karaktärerna pendlar mellan ont och gott. Romanen utvecklas till en spännande thriller med kopplingar till Bibeln.

Flera av eleverna tycker att de första kapitlen var sega men har sedan sträckläst boken.

— Jag brukar inte gilla romantik i böcker men blev nästan besatt av Noras och Patchs relation. Jag var tvungen att bläddra fram och kolla när det stod något om dem igen, säger 15-åriga Bennin Al-Jawari.

Bennin har redan lånat fortsättningarna och läser nu fjärde delen. Hon rekommenderar kamraterna att också läsa de andra delarna.

Nevin Semovski berättar att det finns många storläsare på skolan. Men det finns också de som upplever läsning som ett tvång, tätt förknippat med skolarbete. En del elever, i synnerhet killar, undviker att tala högt om att de läser. De är rädda att bli hånade.

Med bokklubben vill hon lyfta fram det lustfyllda med läsning. Hon hoppas att eleverna i bokklubben ska inspirera andra att läsa mer.

Eleverna besrkiver att deras läsförståelse har ökat när de i bokklubben tagit del av hur andra tolkat böckerna. Ordförrådet har vuxit och de har även öppnat sig för nya genrer.

Bokklubben ger också ett skönt avbrott till den vanliga undervisningen. Här behöver eleverna inte fundera över vad läraren vill ha för svar för att de ska få bra betyg.

— Här finns ingen press, ändå ger det så mycket, säger Edith Carleson.

Alla är med frivilligt. De är intresserade av var­andras åsikter och respekterar dem.

— Tänk om det vore så här på lektionerna i svenska. Det skulle vara jätteroligt och man skulle slippa sitta på lektioner där vissa inte bryr sig, säger Bennin Al-Jawari.

Skolbibliotekarien Nevin Semovski flikar in någon fråga här och där men är noga med att bokklubben är elevernas arena. Hennes ambition är att öka läslusten och läsförståelsen hos både de som läser mycket och de som ännu inte läser alls.

— När eleverna läser förbättrar de sitt språk både i skrift och tal. Och de klarar ­andra ämnen bättre, säger ­Nevin Semovski.

Förutom bokklubben har hon andra lässtimulerande aktiviteter. Med stöd av kulturrådet i Malmö driver hon tre olika läsprojekt på skolan. Hon ordnar författarbesök och berättar om utvalda böcker i klassrummen.

Hon läser också lättlästa böcker tillsammans med nyanlända ett par gånger i veckan.

— På låg- och mellan­stadiet anses det fortfarande lite häftigt att läsa. Men det händer något på högstadiet. Här ­möter jag då och då elever som aldrig har läst ut en bok.

— Men jag tror inte på att tvinga någon att läsa. Det är bättre att bli lockad.

Lenita Jällhage

Öppna dörren innan modet sviker

September 2, 2016, 6:47 am

≫ Next: Tack ska du ha, fröken!

≪ Previous: Morgonstund att längta till

$

0

0

Vi sitter två och två och turas om att skrika svordomar och könsord till varandra. Det är ungefär tio år sedan, i en ganska anonym kontorslokal vid Karlaplan i Stockholm. Jag går en utbildning för att bli volontär i Barnens hjälptelefon på Bris och just den här dagen tränar vi på att bemöta busringare.

Men under mina år på Bris var det såklart inte busringarna som gjorde starkast intryck. I stället var det samtalen med de unga som tappat livslusten och tron på vuxensamhället som dröjde sig kvar.

Jag har pratat med alldeles för många barn som inte fått den hjälp de behövde. Ibland viker skyddsnätet för att vi vuxna inte vågar se signalerna. Ibland handlar det om brist på tid och kunskap om hur vi kan hjälpa. Ibland faller det på att dörren till skolsköterskan eller kuratorn bara öppnas en gång i veckan – och då inte exakt den där stunden när nöden – eller modet – råkar vara som störst.

I dagarna kom en ny rapport från Bris som visar att psykisk ohälsa och dåligt mående var det vanligaste samtalsämnet i stödverksamheten förra året. Statistik från Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen visar att den psykiska ohälsan bland unga fortsätter att öka. Då får inte dörren till elevhälsan vara stängd. Och ingen vuxen får stå handfallen när den får ett livsavgörande förtroende.

Jag vet att ni som läser denna tidning sliter för att finnas där för alla elever. Men ni behöver förstärkning. I höst drar flera viktiga satsningar i skolan igång, bland annat för att öka lärarnas specialpedagogiska kompetens och för fler anställda inom elevhälsan. Jag hoppas att det kommer att göra skillnad för dem som behöver det allra mest.

Gertrud Svensén Chefredaktör 

Tack ska du ha, fröken!

September 2, 2016, 6:56 am

≫ Next: Snabba anpassningar utan uppföljning

≪ Previous: Öppna dörren innan modet sviker

$

0

0

Jag märkte aldrig när hon kom. Plötsligt stod hon bara där. Alldeles tyst och kikade på mig över kanten på sina glas-ögon. Mössan var neddragen i pannan. Halsduken bar tydliga spår av att hon torkat av näsan på den.

Det var min första tjänst som lågstadielärare. Jag hade fått ta över en årskurs 2 och kände mig inte särskilt lyckad. Varje arbetsdag var ett trial and error-projekt.

Jag testade lektioner jag noggrant förberett på eftermiddagar och kvällar. Inte mycket utföll till min belåtenhet. Det gnagde på självbilden att inte genast efter examen vara en fullfjädrad lärare.

Just nu var skoldagen slut för eleverna. Jag hade slagit mig ned vid mitt arbetsbord i klassrummet och börjat rätta dagens skörd av matteböcker.

Jag var trött och modstulen. Hon stod tyst kvar och plirade. Så jag lyfte blicken från böckerna framför mig, suckade och sa lite avmätt:

– Var det något du ville, Susanne?

– Tack ska du ha, fröken, sa hon med sin låga, lite hesa röst, för att du sa till mig i dag att jag räknar så bra. Det ska jag berätta för mamma. Hon tror inte att det går så bra för mig i skolan, förstår du.

Där satt jag stum i min självömkan och fick lära mig av denna lilla tilltufsade tös vad mitt jobb egentligen går ut på.

Hennes ord gick rakt in i hjärtat. Essensen av budskapet har jag burit med mig alla yrkesverksamma år. Det visade betydelsen av att bli bekräftad och uppmuntrad. Hur viktigt det är att få positiv återkoppling för att kunna ta steget in i nästa utvecklingszon.

De barn och ungdomar vi möter i vår profession är, på många plan, utlämnade till oss som ska leda dem fram. De är hänvisade till oss och beroende av vilken metod, vilket material eller arbetssätt vi väljer. Här skiljer sig enskilda lärares fallenhet, synsätt, erfarenhet och kunskap mycket åt. Våra barn och ungdomar är också hänvisade till oss i vilket bemötande de får. Ja, faktiskt vilket humör vi har och om vi har humor. Om vi stödjer, lyfter och uppmuntrar framsteg eller om vi har fokus på det som inte fungerar så bra. Vilken utmaning!

Det är varje lärares ansvar att möta eleven där den befinner sig och därifrån leda den framåt i sin kunskapsutveckling. Fokusera på det som fungerar och hitta framkomliga vägar.

Och om man vrider lite på tankesnurran igen – kanske är det precis tvärtom. Likt den lilla kloka flickan som vände och gick in till sin nya lärare så är barnen och ungdomarna våra stora vägvisare på flera nivåer. De ger oss nycklar till hur vi ska agera som personer, växa och bli goda ledare.

Eva Augustsson

Snabba anpassningar utan uppföljning

September 2, 2016, 7:06 am

≫ Next: Strid om resursskolor

≪ Previous: Tack ska du ha, fröken!

$

0

0

För få personer tar för snabba beslut om extra anpassningar. Den slutsatsen drar Skolinspektionen i en kommande rapport.

– Det behövs helhetstänk och rektorer som kliver fram. Ingen quick fix utan i stället att man stannar upp och tänker efter vad som bör göras för att det här ska bli bra, säger Ulf Pantzare, projektledare på Skolinspektionen.

Han leder en granskning av hur skolan jobbar med extra anpassningar. Inspektionen har följt mellan två och fyra elever på 15 olika skolor. Slutrapporten var inte klar när Specialpedagogik gick i tryck men av protokollen från besöken framgår att endast tre skolor blev utan anmärkning. På två var arbetet så bristfälligt att inspektörerna valde att skriva så kallade tillsynsbeslut.

– Lite hårt betyder det att de bryter mot skollagen eftersom de inte uppfyller minimikraven. På de andra skolorna har vi skrivit fram utvecklingsområden som vi ser att de behöver fortsätta jobba med. I tre fall har vi sagt att de verkar ha hittat en riktigt bra modell, säger Ulf Pantzare.

Det som skolorna generellt sett har svårt med i arbetet med extra anpassningar är kopplingen mellan olika typer av personal. Insatserna sätts ibland in för snabbt utan att till exempel lärare, specialpedagoger eller personal inom elevhälsan får ordentlig möjlighet att delta i besluten om vad som behöver göras för eleven. Flera av skolorna missade också att följa upp de insatta åtgärderna ordentligt, till exempel genom att prata med eleverna, förklarar Ulf Pantzare.

Han betonar att rapporten bygger på en kvalitativ undersökning och att resultatet bara gäller de undersökta skolorna.

– Vi kan inte generalisera och säga att det ser ut så här på en nationell nivå. Däremot är vi väldigt säkra på att resultatet gäller för de skolor som vi har granskat.

Det är troligt att flera skolor i landet brottas med liknande problem när det gäller arbetet med extra anpassningar, menar Ulf Pantzare.

Linus Hellerstedt

Strid om resursskolor

September 2, 2016, 7:12 am

≫ Next: Tillgänglighet blir fråga för domstol

≪ Previous: Snabba anpassningar utan uppföljning

$

0

0

Linköping har fått sällskap av Helsingborg. Kommunerna trappar upp striden mot Skolinspektionen om sina resursskolor.

Tvisten mellan Linköpings kommun och Skolinspektionen har snart tröskat igenom hela domstolssystemet och är nu uppe i Högsta förvaltningsdomstolen. ”Sakfrågan är av intresse för samtliga Sveriges kommuner då det påverkar hur den kommunala stödverksamheten i skolan ska organiseras”, skriver Linköping i sitt senaste överklagande.

Skolinspektionen hotade år 2014 Linköping med vite för dess sätt att organisera resursskolor. Skolorna har en egen rektor och placeringen av elever riskerar att bli permanent, anser Skolinspektionen. Linköping tycker att det är orimligt att kommuner inte får ha resursskolor när fristående huvudmän får det.

Samtidigt som Linköping filade på sitt senaste överklagande levererade Skolinspektionen ännu ett viteshot i parallellfallet Helsingborg. Rektor får besluta att en elev ska gå i en särskild undervisningsgrupp, men det viktiga, framhåller Skolinspektionen, är att elevens hemskola behåller huvudansvaret.

– Det gäller att hela tiden fundera på samarbetet med ordinarie klass och behålla tanken att eleven ska komma tillbaka dit, säger Helena Olivestam Torold, undervisningsråd på Skolinspektionen.

Så fungerar det inte i Helsingborg, enligt myndigheten. Kommunen har överklagat vitet och hänvisar till det pågående rättsfallet om Linköping.

Elisabeth Cervin

---

Tillgänglighet blir fråga för domstol

September 2, 2016, 7:43 am

≫ Next: Föräldrar hotas med vite

≪ Previous: Strid om resursskolor

$

0

0

För första gången ska ett fall av bristande tillgänglighet avgöras i domstol. Det handlar om en rullstolsburen elev.

Det har gått snart två år sedan bristande tillgänglighet började klassas som diskriminering. Som Specialpedagogik tidigare skrivit har den nya diskrimineringsgrunden lett till ett flertal anmälningar. För första gången har nu Diskrimineringsombudsmannen, do, valt att stämma en huvudman på grund av den.

– Det är klart att det här målet kommer att få en betydelse när det gäller just praxis för bristande tillgänglighet, säger Anna Rosenmüller Nordlander, jurist på do.

Det är Vara kommun i Västergötland som enligt do har diskriminerat en elev under flera år. Pojken är rullstolsburen och pappan har flera gånger påpekat att pojken inte kan ta del av skolan på samma sätt som sina klasskamrater. Enligt stämningsansökan har rullstolsramper haft fel lutning, dörrar saknat automatik och trösklar varit för höga för rullstolar. När kommunen gjorde en egen besiktning i våras bedömdes bristerna i skolans entré vara så stora att både ramp och trappa behövde byggas om.

DO kräver att eleven ska få skadestånd på 75 000 kronor eftersom hans skolgång har försvårats under flera år. Och för att han har utsatts för risken att skada sig i skolan. Det ska ses som diskriminering och kränkning, enligt ansökan. Vara kommun ska meddela domstolen sin syn på frågan.

– Under utredningen har de sagt till oss att de har varit medvetna om de här bristerna men att de inte anser att det är diskriminering, säger Anna Rosenmüller Nordlander.

Hon bedömer att rättegången inte kommer att äga rum före årsskiftet. Om chanserna att vinna målet säger hon:

– Ja alltså, vi bedömer ju att det här är diskriminering. Det är vår inställning.

Linus Hellerstedt

Föräldrar hotas med vite

September 2, 2016, 7:46 am

≫ Next: Hallå där, Jonas Autio!

≪ Previous: Tillgänglighet blir fråga för domstol

$

0

0

Ett föräldrapar i Halmstad ska böta 600 kronor om dagen om sonen inte går till skolan.

Pojken har autism och selektiv mutism och har haft hög frånvaro i flera år. Det senaste året har han inte gått i skolan alls. Skolinspektionen har flera gånger hotat Halmstads kommun med vite för bristande åtgärder.

Nu har barn- och ungdomsnämnden i Halmstad beslutat att vitesförelägga föräldrarna med 600 kronor om dagen om de inte lyckas få sin son till skolan, skriver Hallandsposten.

– Detta är ingen metod man gärna vill använda sig av. Men min uppfattning är att vi inte hade något annat val, säger Tove Bergman (mp), ordförande i barn- och ungdomsnämnden till tidningen.

Pojken mår mycket dåligt, enligt föräldrarna.

– Han är en smart kille som egentligen vill till skolan. Han har blivit utbränd och har en enorm ångest av skolan. Jag förstår inte hur ett vitesföreläggande mot oss föräldrar ska hjälpa mitt barn att komma tillbaka till skolan, säger mamman till Hallandsposten.

Elisabeth Cervin

Hallå där, Jonas Autio!

September 2, 2016, 7:52 am

≫ Next: Resurslärare tar över stödet

≪ Previous: Föräldrar hotas med vite

$

0

0

Jonas Autio, tidigare landslagsspelare som numera scoutar gymnasiesärskolor efter potentiella basketspelare.

Hur kommer det sig?

– Jag har jobbat mycket med målgruppen genom åren och började praktisera på särskola redan på gymnasiet. Nu är jag samordnare för daglig verksamhet i Göteborg. Vår turnering Olympic challenge går ut på att fler unga med intellektuella funktionsvariationer ska få prova på sporten, i Västra Götaland till att börja med.

När spelas turneringen?

– I Kinna i februari med en blandning av lag från skolor, daglig verksamhet och föreningar. Vi hoppas få ihop åtta lag. Utmaningen är att få basketklubbarna att ta vara på intresset i långa loppet. För mig finns det ett värde i att det inte blir separata klubbar för den här målgruppen.

Hur ska du övertyga klubbarna?

– Många tror att det krävs en massa extra resurser. Men det är som vilket lag som helst. Inga konstigheter. Vi åker runt på gymnasiesärskolor och håller träningar. Sedan sammanför vi föreningar och elever.

Du har själv spelat i landslaget. Är du en stjärna ute på skolorna?

– Haha, nä, jag är för gammal för det. De vet att jag har lirat på en hyfsat hög nivå. Fast de bryr sig inte nämnvärt.

Linus Hellerstedt

Resurslärare tar över stödet

September 2, 2016, 8:05 am

≫ Next: Föräldrar litar inte på särskolan

≪ Previous: Hallå där, Jonas Autio!

$

0

0

Två av tre som arbetar med särskilt stöd är resurslärare, ibland utan lärarutbildning. Forskaren Gunilla Lindqvist är förvånad över att denna anonyma yrkesgrupp får ta nästan hela spelplanen.

Specialpedagoger, nya speciallärare, gamla speciallärare och resurslärare med varierande pedagogisk kompetens. Vilka är egentligen de som arbetar med eleverna som behöver stöd? Vem gör vad?

Detta har en forskningsgrupp, där Gunilla Lindqvist ingår, tagit reda på i en enkätstudie med tio representativt utvalda kommuner. Och resultatet förvånade henne.

– Skolornas sätt att organisera vem som ska arbeta med de barn som behöver mest känns väldigt oreflekterat, summerar Gunilla Lindqvist, lektor i pedagogik vid Högskolan Dalarna.

Resultatet av enkäten: Endast en tredjedel av dem som arbetar med särskilt stöd är utbildade specialpedagoger eller speciallärare från den nya utbildning som startade 2008. Övriga två tredjedelar är antingen special-lärare från den gamla utbildningen, som var max ett år lång, eller så kallade resurslärare. Andelen specialpedagoger/speciallärare varierar avsevärt i de studerade kommunerna. I en kommun är 58 procent av dem som arbetar med särskilt stöd specialpedagoger/speciallärare, medan en annan kommun helt saknar dessa yrkespersoner.

De så kallade resurslärarna väcker många frågor hos Gunilla Lindqvist.

– Det här är en yrkesgrupp som vi inte pratar om och som det inte finns någon forskning om. Vilka är de och vad ska de göra? De är en slags grå massa som vi låter ge eleverna extra stöd.

Enkätundersökningen visar att de flesta i gruppen resurslärare har en lärarutbildning, men en tredjedel har inte någon utbildning kring särskilt stöd. Enligt Gunilla Lindqvist kan en typisk resurslärare vara en ämnes- eller klasslärare som har läst någon kurs i läs- och skrivsvårigheter eller visat allmän fallenhet för att jobba med de där eleverna som kräver lite extra.

– Många av dem gör så klart ett jättebra jobb med enskilda elever. Men vi måste ändå fråga oss vad det får för konsekvenser att det finns två parallella system för särskilt stöd.

För att diskutera konsekvenserna måste vi först konstatera vad de olika aktörerna ägnar sig åt. För enkelhetens skull talar vi i denna artikel om två grupper: specialpedagoger respektive resurslärare. I första gruppen ingår alltså även speciallärare från den nya utbildningen, eftersom de liksom specialpedagogerna har gått en högskoleutbildning om 90 poäng på avancerad nivå.

Enkäten visar att resurslärarna ägnar två tredjedelar av sin arbetstid åt undervisning – främst enskilt eller i grupp. Specialpedagogerna däremot använder en bra bit under hälften av sin tid åt undervisning. I stället ägnar de sig åt handledning av lärare och arbetslag, dokumentation, samarbete med vårdnadshavare, rektor och elevhälsoteam. Dessa uppgifter har även resurslärarna, men i lägre grad. Här ser Gunilla Lindqvist en konsekvens: det faktum att arbetet med särskilt stöd till så pass stor del sköts av resurslärare leder till att de exkluderande lösningarna kvarstår. Synen på att vissa elever måste tas ur klassen, enskilt eller i grupp, för att ”komma i kapp”, lever kvar.

– Å ena sidan har vi specialpedagogerna som har gått en lång utbildning där de har lärt sig att sträva efter inkludering, exempelvis genom att stödja de reguljära lärarna i att göra extra anpassningar. Å andra sidan har vi en lokal skolkontext som är hårt pressad av måluppfyllelse och Pisa-undersökningar och som måste hitta kortsiktiga lösningar med hjälp av resurslärare.

Gunilla Lindqvist understryker att hon inte kritiserar skolorna för att de tar till exkluderande lösningar.

– Vi vill snarare lyfta fram att det finns en viss naivitet hos lokala beslutsfattare när de skriver fina dokument om inkludering samtidigt som lärarna snabbt måste lösa situationer som uppstår. Det är som att du får punka när du cyklar till jobbet, du måste bara laga den för att kunna cykla vidare.

Något som däremot förvånade Gunilla Lindqvist, själv specialpedagog, var specialpedagogernas ”kluvna tungor”. De bekänner sig till inkluderingstanken, men tycker att det är okej att resurslärarna jobbar med exkluderande grupper. I enkäten ställs frågor om vad den ena gruppen förväntar sig av den andra. Specialpedagogerna tycker att resurslärarna ska ägna sig åt enskild undervisning. Samtidigt är de själva tveksamma till den arbetsuppgiften. Nästan hälften av specialpedagogerna svarar nej på frågan om det bör ingå i deras roll att undervisa enskilda elever.

– De ger sitt godkännande till det dubbla systemet, med separat specialundervisning, samtidigt som de inte själva vill göra det jobbet. Men om en resurslärare med fem högskolepoäng i dyslexi likställs med en specialpedagog, varför ska man då satsa på ett och ett halvt års utbildning i specialpedagogik?

Specialpedagogens luddiga yrkesroll leder till att specialpedagoguppgifterna blir högst förhandlingsbara. Specialpedagog Kajsa på skola A jobbar mycket med matematiksvårigheter medan specialpedagog Anders på skola B fokuserar på handledning av lärare.

– För enskilda specialpedagoger är det säkert bra att yrket är så pass fritt, men för eleverna innebär detta minskad likvärdighet. Vilken hjälp kan de förvänta sig av en specialpedagog? Det varierar stort från skola till skola.

En diffus profession, som alltså till och med kan motverka inkludering genom att ge sin välsignelse till fortsatta särlösningar, om man ska tro forskargruppens resultat. Samtidigt står specialpedagoger och speciallärare högt i kurs i skoldebatten. Fler sådana föreslås till höger och vänster. Gunilla Lindqvist är kluven till sådana utspel. Hon ser hellre satsningar som syftar till att öka kunskapen hos alla lärare, så som exempelvis det kommande specialpedagogiklyftet från Skolverket.

– Det bästa är att stärka allmänpedagogiken, att bredda repertoaren för alla lärare. Det kliar lite i mig när det sägs att skolans problem ska fixas av fler specialpedagoger.

Elisabeth Cervin

Föräldrar litar inte på särskolan

September 2, 2016, 8:10 am

≫ Next: "Särbegåvade barn har spring i huvudet"

≪ Previous: Resurslärare tar över stödet

$

0

0

Får mitt barn en fullvärdig utbildning? Elisabeth Lundström har intervjuat föräldrar till barn med Downs syndrom och märkt en brist på tillit till skolan.

Vad var det som kom fram i dina intervjuer?

– Föräldrarna menade att de måste bevaka sina barns skolsituation väldigt noga. Det kunde handla om allt från val av skolform och nivå på undervisningen till att barnet fick nödvändiga tekniska hjälpmedel.

Vissa kände att de måste ligga steget före skolan. På vilket sätt?

– En mamma hade till exempel lagt mycket tid på att hitta och demonstrera appar som skolan sedan använde för att träna barnets kommunikation. På köpet blev hon den som introducerade läsplattor på den skolan.

Vad tycker du om att föräldrar får den rollen?

– Jag tycker det är sorgligt. Det är skolans sak att hitta alternativa metoder och teknik som kan stimulera barnen.

Du beskriver också föräldrar som har fått driva på för att barnen ska få undervisning i alla ämnen. Vad kunde det handla om?

– En förälder berättade hur hon hade fått kämpa för att hennes barn skulle få lära sig simma, ha slöjd och musik. Skolan tyckte att barnet var för krävande att ta med till en simhall, i slöjdsalen fanns det för farliga verktyg och när det gällde musik så hade särskolan ingen musiklärare.

Förvånade det dig?

– Ja, eftersom barnet gick i en träningsklass och jag trodde att de estetiska ämnena skulle vara mer utvecklade i en sådan verksamhet.

Hur påverkas föräldrarna av den här situationen?

– När de känner att de inte kan lita på pedagogerna så kan det skapa det en väldig oro för att tiden bara går utan att barnet får möjlighet att utveckla sina förmågor.

Finns det några ljuspunkter i föräldrarnas berättelser?

– Ja, den lättnad som de beskrev när skolgången fungerade och hur de då kunde inta en mer tillbakalutad hållning.

En del föräldrar hade varit bestämda med att deras barn skulle gå i en vanlig grundskoleklass. Varför?

– De ville att barnen skulle få fortsätta vara delaktiga och de trodde att deras barn skulle få draghjälp av de andra eleverna. Men de såg också på frågan ur ett större perspektiv och menade att det kunde vara välgörande för hela klassen om klasskamraterna fick se att man kan vara olika och duga som man är.

Har skolan stöttat föräldrarna när de har velat ha integrerad skolgång?

– Inte alltid. En förälder som ville att hennes barn skulle gå i samma klass som förskolekompisarna mötte totalt motstånd från skolledningen. Den biträdande rektorn hänvisade till särskolan. Det slutade med att barnet började på en annan grundskola där man var van att ta emot elever med Downs syndrom.

Och de föräldrar som i stället valde en särskola för sina barn. Hur resonerade de?

– De tänkte också i termer av delaktighet, men menade att deras barn skulle ha lättare att komma till sin rätt där. Att de har bättre förutsättningar att ta plats och bygga upp sitt självförtroende i en grupp av barn med liknande förutsättningar.

Per Hagström