Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler blir högste chef för Försäkringskassan. Tillförordnad generaldirektör för Skolinspektionen blir Helén Ängmo, i dag överdirektör på Skolverket. Det beslutade regeringen på torsdagen.
Skolverksdirektör ny chef för Skolinspektionen
Tusentals legitimerade lärare jobbar med annat
30.000 personer som har sökt och fått lärar- eller förskollärarlegitimation jobbar inte i skolväsendet. Det visar Skolverkets statistik över legitimerings- och behörighetsläget i mitten av augusti.
Facklig front för en likvärdig skola
Lärarfacken och LO har startat ett flerårigt gemensamt projekt för att återupprätta den kompensatoriska skolan. – Det är ett initiativ för att visa på det viktiga samhällsintresset att inget barn ska lämnas efter, säger Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande.
Behörighetskris för svenska som andraspråk
Var femte lärare är obehörig och värst är situationen bland dem som undervisar i svenska som andraspråk. Samtidigt kommer allt fler flyktingbarn till Sverige – Det här är superallvarligt och får jättestora konsekvenser, säger Karin Sandwall, föreståndare för nationellt centrum för andraspråk.
– Den senaste tiden har vi fått enormt mycket frågor från skolor runtom i landet hur man ska stötta lärare och organisera för en kvalificerad undervisning av flerspråkiga elever. Vi skulle kunna vara fem gånger så fler, säger Karin Sandwall vid nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet.
– Det här är särskilt allvarligt eftersom ett utvecklat svenskt språk är en avgörande förutsättning för lärande i alla ämnen i skolan. Har man inte det så kan man inte lära sig de andra ämnena heller.
– Ta en mattelärare som ber klassen räkna ut omkretsen av en äng. Läraren förklarar då "omkrets" för alla elever, men kanske inte ordet "äng" eftersom man förutsätter att eleverna förstår det.
Värnar dem som är i kläm
Rektorn och författaren Fredrik Ahlén tror många fler kan nå målen.
Han hamnade direkt i de segregerade elevgrupperna efter lärarexamen 2005. Han blev kvar i tio år — som speciallärare och skolutvecklare i terapi- och resursskolebranschen, bland annat på Svalnäs och Magelungen i Stockholmsområdet.
— Jag har nog alltid vurmat för de barn som har det tufft, säger Fredrik Ahlén och tittar ut över en av sommarens sista dödsryckningar. Det är dagarna före skolstart.
Kanske beror vurmen på att han själv kommer från ett hem där ingen förväntade sig akademiska stordåd och där storebror var en bråkstake i skolan.
Sedan årsskiftet är Fredrik Ahlén biträdande rektor på Snättringeskolan, en kommunal F—6-skola i Huddinge. Nu vill han åstadkomma inkludering.
— Jag är stolt över det vi åstadkom på Svalnäs och Magelungen och jag förstår de föräldrar som kämpar för att deras barn ska få fungerande stöd. Problemet var bara att de få som fick komma dit först hade varit tvungna att misslyckas om och om igen i den vanliga skolan. Som organisatorisk lösning tror jag inte alls på segregering. I stället måste skolan anpassa sig till mångfalden.
I boken»Hellre små steg än stora kliv« försöker han ge svar på alla de frågor han fick av lärare när han åkte runt och föreläste efter sin förra bok »Stå upp, stå ut, stå kvar«, 2011.
Frågorna kan kokas ner till denna enda: Hur ska jag göra för att lyckas med alla elever?
— Ofta följs den av en suck. För det är ju jättesvårt, ja omöjligt, i en stor grupp och med dagens betygssystem, säger Fredrik Ahlén.
Ett mänskligare mål vore, enligt honom, att alla ska få utvecklas och känna att de lär sig. Om skolorna ersätter outbildade assistenter med tvålärarsystem, om speciallärarna jobbar ute i klassrummen och om ALLA elever får tillgång till det som han kallar »basic specialpedagogik« — trygghet, förutsägbarhet och kognitivt stöd — kommer många fler än i dag att nå målen, det är hans budskap.
Han tycker själv att han bara lyckades delvis på terapiskolorna. Han var duktig på att få till ett bra socialt klimat och på att få eleverna att börja gå till skolan och tro lite på sig själva.
— Jag lyckades sämre med att få dem att lära sig nya svåra saker. Jag gav dem för enkla uppgifter, skulle ha utmanat dem mer.
På sin nya skola försöker han nu introducera videofilmning som en metod att bli bättre som lärare. Läskigt, tycker många, men om klimatet är tryggt och tillåtande borde det gå, resonerar Fredrik Ahlén.
— Vi kan tro att vi är strukturerade och bra på att skapa förutsägbarhet. Men om vi vågar filma oss själva kanske vi ser att vi fladdrar runt, använder för abstrakta begrepp och bemöter elever tokigt. Det är ett jätteeffektivt sätt att få syn på sin egen praktik och börja tänka tillsammans.
Fredrik Ahléns käpphästär att varje lektion borde inledas med att läraren besvarar frågorna vad? hur? och varför? — både muntligt och i bild på tavlan. Han spänner ögonen i mig över kaffekoppen.
— Hur reagerar DU på ett möte där chefen inte talar om meningen med det hela eller vad du förväntas göra?
Jag vet direkt vad jag känner. Apati.
— Då förstår du hur många elever har det.
7 av 10 kommuner brister i särskilt stöd
Sju av tio kommuner brister i att ge elever särskilt stöd, enligt en undersökning bland Lärarförbundets lokalavdelningar.
DO utreder diskriminering i skola
En ny diskrimineringslag sätter press på skolan. Åtta elever med funktionsnedsättning som inte fått adekvat stöd får nu sina ärenden utredda av Diskrimineringsombudsmannen (DO).
Solveig Paulsson har avlidit
Solveig Paulsson har avlidit. Hon ägnade sitt liv åt skolan och hade fackliga topposter både i Sveriges Lärarförbund och i Lärarförbundet. – Hon betydde väldigt mycket för bildandet av ett enat Lärarförbund, säger Christer Romilson, före detta förbundsordförande för Lärarförbundet.
Viktigt med plan för rasten
Ta fram ett gemensamt syfte med rasterna, gör valen tydliga för eleverna och skippa panten. Råden kommer från Skälbyskolan som rustat upp sin skolgård.
Vad vill vi med vår skolgård och våra raster? Den frågan ställde sig personalen på fritidshemmet i Skälbyskolan i Järfälla innan det var dags för själva ombyggnaden av gården.
– Det är viktigt att börja i den änden. Att skapa en gemensam bild av syftet med rasterna och med skolgården, råder Eric Brammefors som arbetar med treorna på fritidshemmet och är ansvarig för lunchrasterna på skolan.
En utgångspunkt har varit att ge eleverna mer ansvar och inflytande. Till exempel behöver barnen inte fråga om lov eller lämna pant för att använda klubbor, kalahaspel, hopprep eller annat lekmaterial. På det här viset frigörs mer tid till själva rasten och personalen slipper hålla reda på nycklar, mobiler och annat.
Ett par elever i varje klass är ansvariga att se över gården efter rasterna så att alla saker är på plats. Det sker enligt rullande schema.
I våras invigdes den upprustade skolgården. En ny rastbod stod då på plats. Bygganden var från början tänkt som garage för förskolans barnvagnar men passar nu perfekt som förråd för bandyklubbor, hopprep, bollar och andra leksaker.
– När vi gjorde inventering av det gamla förrådet så upptäckte vi att vi hade mycket bra material men vi har också köpt en del nytt för cirka 15 000 kronor, berättar Eric Brammefors.
När det gällerlekmaterialet så råder han att inte ha allt utställt samtidigt utan att man varvar lite. Det blir lite som nyhetens behag när man ställer ut saker som inte använts på länge.
– Boden är öppen för alla elever på rasterna och det är ingen styrd aktivitet på förmiddagsrasten utan man får ta det som är ledigt. Det är tydligt med bra struktur i boden där var sak har sin plats.
Tre lunchraster i veckan ordnas en vuxenledd aktivitet. Det kan till exempel vara dansstopp eller tipspromenad.
– Det behövs alternativ till fotboll och andra mer traditionella aktiviteter, säger Eric Brammefors som ansvarar för lunchrasterna.
På skolgården finnsockså nymålade stora planer för olika spel som schack, fia och king. Skolan har satsat på rejäla spel som håller länge och där pjäserna inte blåser iväg.
– Spelplanerna med tärningar och annat ska också kunna användas på lektionerna, till exempel i matematik för lågstadiet.
Med en upprustad skolgård och gemensam syn på rasterna så kommer de goda effekterna menar Eric Brammefors.
– Vi får en skolgård där barnen känner sig tryggare. Och det blir mindre konflikter i en levande och utvecklande miljö.
Nästa mål för Skälbyskolan med 480 elever från förskoleklass till årskurs 5 är nu att skapa ett uteklassrum.
Let's dance!
I Farstahallen får de äntligen möjlighet att träffas. Med film, musik, dans och lek skapas gemensamma upplevelser mellan elever som annars sällan möts.
Barn får allt färre tillfällen att möta olikheter. Skolverket menar att skolsegregationen ökat på grund av skolvals- och friskolereformen. Specialskolor för barn med olika funktionshinder blir allt vanligare. Detta sker trots att de allra flesta anser att ett samhälle som tar vara på olikheter är ett bättre samhälle.
Om barn med olikheter inte möts i vardagen så måste enskilda skolor och lärare se till att barn med olika förutsättningar och bakgrund ändå möts. Ett sådant lyckat möte skedde i en gymnastiksal i Farsta. I en virvlande rullstolsdans mötte barn från Farsta Strandskolan elever från Jorielskolan, en skola för elever med neurologiska funktionsnedsättningar.
Lotta Magnell arbetar som bild- och slöjdlärare samt fritidspedagog på Farsta Strandskolan. För en tid sedan fick hon en inbjudan av Magnus Allensten, musiklärare på Jorielskolan att komma och lyssna på en konsert.
Eleverna på Jorielskolan skulle tillsammans med länsmusikens blåsarsymfoniker uppföra ett verk specialskrivet för eleverna och symfonikerna av tonsättaren Sol Andersson.
– Stort tänkte jag! Vilken chans till att vara med att skapa ett viktigt möte, detta får vi inte missa, berättar Lotta Magnell.
På Musikaliska fick hon och hennes elever från årskurs två en upplevelse utan dess like. Lotta blev både rörd och lycklig över att få se glädjen och entusiasmen hos eleverna från Jorielskolan vid denna magiska konsert och glad och mycket nöjd över hennes egna elevers uppskattning.
På Farsta Strandskolan fick eleverna lyssna till musiken igen, men nu i bild- och slöjdsalen.
– Utifrån musiken målade de hur de upplevde musiken och vad de kände. Musiken ledde till ett tjugotal fantastiska målningar, berättar Lotta Magnell.
Magnus Allegaten på Jorielskolan och Lotta Magnell kopplade samman målningarna och musiken till en musikfilm. Och sedan var det dags för nästa möte. Premiärvisning här i Farstahallen av musikvideon.
Riktiga möten är inte alltid så lätta att få till. Få ger sig spontant iväg från den egna gruppen för att ta kontakt med främmande. Men film ser man och upplever tillsammans. Under den efterföljande matrasten håller sig dock eleverna fortfarande till den egna gruppen – men sneglar nyfikna mot de andra. Men sedan är det dags för gemensamma lekar och rullstolsdans. Nu sker det möten. Stolta får Farsta Strandskolans elever möjlighet att ratta Jorielskolans elevers rullstolar. Musiken dånar, eleverna ger sig hän, skrattar och möts i musik, rörelse och glädje.
– Sådana här möten sker alldeles för sällan. Får våra barn inte chansen att möta olikheter kommer vi aldrig att få bort fördomar. Vi lär oss aldrig att ta hänsyn och respektera varandra om vi inte lär oss att olikheter är bra, säger Lotta Magnell.
Månadens fråga: Giftfri
Arbetar ni för en giftfri miljö i förskolan/förskoleklassen?
Nyanländ i skolan
I en ny rapport berättar ett tiotal kommuner hur de arbetar med nyanlända elever.
Forskare tar elever till hjälp
Hur vet träden när det är höst? Den frågan vill forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet ha hjälp av elever i alla åldrar att besvara.
För tredje året i rad genomförs Höstförsöket, ett massexperiment som ger forskarna viktiga data. Precis som tidigare år handlar det om att observera när höstlöven dyker upp på olika typer av träd.
Eleverna följer trädens utveckling under hösten och skickar in sina uppgifter. Forskare vid universiteten i Umeå, Lund och Stockholm analyserar dem och återkopplar med en rapport.
På detta sätt får eleverna lära sig mer om vetenskapliga metoder, årstidsväxlingar, klimatförändringen och våra vanliga hösttecken.
Höstförsöket är en del av Svenska fenologinätverkets satsning »Naturens kalender i skolan«. Sista anmälningsdag är den 15 september.
Hallå där Caroline Tornehag…
… student på förskollärarprogrammet vid Stockholms universitet, som fått stipendium från Folkskoleseminariets minnesfond för utbytesstudier vid University of Florida.
Vässa knivarna – dags att tälja
Slöjdskola del 5 Alla har inte tillgång till urskog, sjöar och bäckar. Men de allra flesta fritidshem har i alla fall en liten skogsdunge i närheten och visst kan man sjösätta sin barkbåt i en balja.
Fritidshemmet Flerfam Norby är ett I ur och skur-fritidshem i Uppsala. Här täljer barnen så ofta de får tillfälle.
– Men det finns klara regler för att få använda knivar. Barnen måste visa att de är förtrogna med dessa. Genom att ta knivkörkort får de visa vad de kan innan de får börja tälja, säger Febe Jacobsson på fritidshemmet.
Här får barnen noga lära sig att kniven är ett verktyg och inget vapen. De får lära sig att man alltid sitter när man täljer och att man alltid stoppar in kniven i slidan innan man reser sig.
– De får också lära sig att antingen sitter man rygg mot rygg eller mot ett träd när man täljer och en del andra regler. Det här är faktiskt en av de aktiviteter då det är allra lugnast i gruppen, säger Febe Jacobsson.
De täljer ofta och det är något barnen alltid ser fram emot. Men det krävs att det är så varmt ute att barnen kan hålla i kniven utan vantar. Vantar och kniv är inga bra följeslagare.
Sveriges Hemslöjdskonsulenter har gett ut skriften: Verktyg för små händer. De menar att frågan om barnknivar ska vara försedda med en parerstång eller inte främst bör avgöras utifrån handledarens egen kunskap och trygghet i att handleda täljning, samt på hur stor barngruppen är. Större olyckor orsakas dessutom oftast av knivspetsen. Den typen av skador kan enkelt undvikas genom att spetsen tejpas med maskeringstejp.
– De minsta barnen här på fritids – sexåringarna – har parerstång på sina knivar. På dessa knivar har vi även slipat bort spetsen, de andra knivarna har spetsen kvar, säger Febe Jacobsson.
De har aldrig hört något missnöje från föräldrar över att barnen får hantera kniv på fritids. Tvärtom så tycker både barn och föräldrar att det här är en bra aktivitet.
– Ofta är det så att när barnen har tagit sina körkort för kniv på fritids så har de även fått en egen kniv hemma.
Barnen gillar att tälja i bark. Det är ett material som är mjukt och följsamt och kul att jobba i – om bara kniven är vass.
– Det är mest bark våra barn täljer i. De lyckas ofta hitta bark i de skogar som vi är i. Det är tur, eftersom det kan vara svårt att hitta färskt trä att tälja i. Gamla träpinnar är ofta mycket hårda och svåra att tälja i, säger Febe Jacobsson.
Virke finns nästan gratis i skogen. Man måste givetvis fråga markägaren om lov först. Lite sly brukar inte vara några problem att få använda.
Det är ju inte alla fritidshem som har tillgång till en skog där barnen själva kan leta bark och slöjdämnen att arbeta med. Större kommuner har parkavdelningar som fritidshemmet kan kontakta. Får man överskott på material, eller ligger skolan långt från skogen, går det bra att hålla veden färsk genom att ha den inplastad i en frys upp till ett år.
Ett annat alternativ kan vara en skolskog. En skolskog är ett avgränsat område som skolan kan använda för lektioner och utevistelse. I skolskogen kan skolan få tillstånd att göra lite mer än vad allemansrätten tillåter – som stigmarkeringar, bygga eldplats och vindskydd, sätta upp fågelholkar och kanske avverka några träd. Mer information hur det går till att få tillgång till en skolskog finns på skogeniskolan.se.
Glöm inte att hålla barnens knivar vassa. Med en vass kniv behöver man inte ta i så mycket och risken att skada sig är mindre.
Regeringens budgetsatsning: Miljoner till fritidshemmen
Regeringen och Vänsterpartiet har kommit överens om en satsning på fritidshemmen. 2016 skjuter regeringen till 250 miljoner kronor och år 2017–2019 500 miljoner kronor årligen. I första hand ska pengarna gå till fler anställda.
Lång väg till legg för lärare i specialidrott
Drygt 7 000 elever läser ämnet specialidrott på gymnasiet. Oftast sköts undervisningen av tränare från idrottsrörelsen. Få är behöriga lärare.
Ämnet är sedan2011 klassat som ett yrkesämne. Yrkeslärare är undantagna från legitimationskraven. Det innebär att lärarna får undervisa och sätta betyg utan lärarlegitimation om de är tillsvidareanställda på skolan.
De lärosäten som utbildar lärare i idrott och hälsa tycker att det är fel att ämnet klassas som yrkesämne. De vill hellre se att utbildningen till lärare i specialidrott ska ingå i ämneslärarutbildningen. I så fall skulle det krävas legitimation för att få sätta betyg i ämnet.
Så länge specialidrott är ett yrkesämne är det yrkeslärarutbildningen som står till buds för den som vill skaffa sig behörighet. Yrkeslärarutbildningen är en påbyggnadsutbildning, gemensam för alla som ska undervisa i yrkesämnen. Mycket få lärare i specialidrott har läst den lärarutbildningen.
De flesta är i stället tränare eller instruktörer från klubbar och många har sin idrottsutbildning via något av specialförbunden inom Riksidrottsförbundet, RF. En del har gått tränarutbildning på högskolan. Det finns också tränare som inte ens är anställda på skolan, visar forskaren Magnus Ferrys avhandling från förra året. Tränarna månar om elevernas träning, men följer inte alltid kursplanerna.
– I praktiken löser skolorna bristen på behörighet så att behöriga lärare samarbetar med tränare som har spetskompetens i specialidrott. Eller så skriver rektor under betygsdokumenten, säger Magnus Ferry.
Till saken hör att specialidrottsprogrammen är en god affär för skolorna. Utbildningarna lockar elever som inbringar pengar.
Riksidrottsförbundetsom är en viktig aktör i frågan tyckte tidigare att det var rätt att specialidrott klassades som ett yrkesämne. Ett av huvudargumenten var just undantaget från legitimation. Men nu har RF ändrat sig, berättar idrottschefen Peter Mattsson.
– I dag tycker vi att legitimationen är ett bra skäl till att klassa om ämnet. Vi ser en möjlighet att lyfta utbildningsnivån hos dem som undervisar i specialidrott. Vi tror att krav på högre utbildning är ett sätt att lyfta idrotten, säger han.
Och forskningen är åtminstone delvis inne på samma linje:
– Specialidrott kvalar inte in bland yrkesämnena, säger Magnus Ferry, som forskar i idrottspedagogik vid Umeå universitet. Enligt kursplanen ska läraren undervisa bland annat i anatomi, fysiologi, humanbiologi, skadelära, nutrition och ledarskap.
Det kräver enligt honom en akademisk utbildning. Men å andra sidan är specialidrottens huvudsakliga uppgift att utbilda elitidrottare och då behöver man ha expertkunskaper i den idrotten.
– De kunskaperna har endast tränare, menar Magnus Ferry.
De senaste åren har idrottshögskolorna, som utbildar lärare i ämnet idrott och hälsa, försökt påverka regeringen att ändra klassificeringen av specialidrott, så att ämnet inte längre ska räknas som yrkesämne. Då skulle ämnet kunna ingå i en ämneslärarutbildning tillsammans med idrott och hälsa eller ett annat ämne.
Det skulle också öppna dörrarna för lärare med tränarutbildning från högskolan att läsa kompletterande pedagogisk utbildning och den vägen bli behöriga lärare, menar Karin Henriksson-Larsén, rektor vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Det går inte så länge specialidrott är ett yrkesämne.
– Det är inte säkert att studenterna på lärarutbildningen skulle bli fler. Men det skulle spela stor roll för högskolor som vill ge kompletterande pedagogisk utbildning till dem som gått tränarutbildning, säger hon.
En sak till som utmärker ämnet specialidrott är att idrottsrörelsen har stort inflytande över utbildningarna. Specialidrottsutbildningarna godkänns av Skolverket, men på rekommendation av RF:s olika specialförbund. En skola som till exempel vill starta fotbollsutbildning ansöker först hos Svenska Fotbollförbundet.
För att få en bättre likvärdighet startar Skolverket i höst en pilotutbildning för att fortbilda tränare och instruktörer i betyg och bedömning. Faller det väl ut blir det en nationell satsning. Skolverket planerar också ett årligt forum för rektorer och ansvariga för specialidrottsprogrammen runt om i landet. Upplägget kommer från lärarlyft i andra ämnen, men görs i mindre skala.
Som enda högskola utbildar GIH i specialidrott på akademisk nivå, som en del i ämneslärarutbildningen i idrott och hälsa. GIH fick tillstånd att examinera när specialidrott ännu inte hade fått någon klassificering, alltså innan det blev ett yrkesämne. Om ett år tar de första studenterna examen. De kan ansöka om legitimation i idrott och hälsa, men inte i specialidrott om inte klassificeringen ändras.
Det tar lång tidatt utbilda lärare i specialidrott och att vidareutbilda dem som undervisar i dag. Men för många handlar det om att komplettera och har man läst fördjupningskurser kanske det inte behöver handla om så många poäng för att kunna plocka ut en lärarexamen, tror Magnus Ferry.
RF och högskolorna har haft kontakt med utbildningsdepartementet under flera år. Men sedan den nya regeringen tillträdde har det varit tyst. Efter jul skrev förbundet ett brev som departementet inte besvarat.
– Jag hoppas det händer något, men jag är lite osäker på var frågan ligger nu, säger Peter Mattsson från RF.
När tidningen miVIDA söker högskoleminister Helene Hellmark Knutsson svarar hennes pressekreterare att frågan bereds inom regeringskansliet, men hon kan inte ange någon tidsplan.
Inte bara elever gör tokigheter
Dags att bakafrukostfrallor med åttorna. Läraren är som alltid mycket noggrann och uppmanar eleverna att ta det lugnt och vara försiktiga med varma ugnar och plåtar. Det är lätt att bränna sig illa så tänk på att använda grytlappar och känn efter med bara ett finger om ni är osäkra på om plåten är varm, påminner hon upprepade gånger. Men just på den här lektionen kanske något färre gånger än vanligt eftersom eleverna redan verkar väldigt nervösa, för att inte säga uppskrämda, inför risken att bränna sig.
Lektionen löper på som vanligt och läraren hjälper till där det behövs. Hon rör sig runt i rummet när hon ser en tom plåt som ligger övergiven ovanpå en spis. Utan att tänka sig för sträcker hon ut handen och greppar plåten för att lägga den på sin plats. Men blir snabbt smärtsamt medveten om att den nyss togs ur ugnen.
Helst vill hon skrika högt och slänga ifrån sig plåten men inser att det förmodligen skulle avskräcka den redan nervösa gruppen från bakning för all framtid. Hon bestämmer sig för att hålla god min i ont spel och lägger ifrån sig plåten så lugnt och stilla hon kan. Sedan väter hon diskret en handduk i kallt vatten och virar den runt handen.
Lektionen fortskrider, eleverna märker ingenting. Möjligen ser de lite förvånade ut över att lärarens humör dämpas allt eftersom och att de uppmanas att inte diska så noggrant utan skynda sig iväg vid lektionens slut. När dörren stängts efter den sista eleven vågar läraren lossa på handduken och hennes misstankar besannas, brännblåsan täcker större delen av handen. Det är bara att skyndsamt bege sig till skolsyster och bekänna sina synder. Ibland är det inte helt lätt att själv leva upp till all klokskap man lär ut.
Räcker tiden?
I SCB:s undersökning ställs frågan om arbetsbelastningen har ökat eller minskat de senaste fem åren. Bland grundskollärarna svarar 84 procent att den har ökat och att de har alldeles för mycket att göra, och bland gymnasielärarna ger 74 procent samma svar.
Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand säger att hon tyvärr inte är förvånad.
– Vi har noterat liknande resultat i andra undersökningar.
Hon menar att frustrationen ökar när de administrativa arbetsuppgifterna blir fler, många drabbas av samvetsstress när mycket tid går åt till annat än kärnuppdraget, det vill säga undervisning och pedagogisk utveckling.
Det finns mer nedslående statistik. Sjukskrivningar för stressrelaterade sjukdomar ökar bland lärare. Under fem år har sjukskrivningarna för psykiska diagnoser bland grundskollärare ökat med 57 procent, och bland gymnasielärare är ökningen 87 procent.
Så kan vi förstås inte ha det, det är dags för våra politiker att ta tag i den här frågan på allvar. Utvecklingen måste vändas, och det kvickt.
Inför den här typen av trista fakta är det ju lätt att helt deppa ihop. Men det finns sätt att minska sin stress. I alla fall tycker de lärare vi intervjuat i detta nummers djupdykning att de har hittat sätt att jobba som ger dem mer tid. Alltså, de har förstås inte fler lektionstimmar än någon annan, men de anser att längre lektionspass gör att de hinner mer. Kanske något att inspireras av?
Läs också om Lisa-Linnea Flising, lärare i hem- och konsumentkunskap som älskar hållbar utveckling. Hon har hittat sätt att arbeta konkret med de frågorna, nära elevernas vardag.
Missa inte heller reportaget om Mattias Wohlfarts moderna friidrottslektioner. Fokus är inte längre på vem som redan kan hoppa högt eller kasta långt, utan på att alla elever ska utveckla förmågorna eller teknikerna – för att få till flytet i rörelsen.
Trevlig läsning!
Naturen är allra bäst utomhus
En av de bästasakerna med sommaren är att man är ute så mycket, kommer närmare naturen. När terminen rullar i gång är jag tacksam att jag har en vacker promenadväg till jobbet så att jag kan fortsätta följa naturens skiftningar, men varje år har jag ambitionen att jag ska ta mig ut mer i skog och mark än vad jag sedan tycker mig ha tid med när allt rullar på i sitt vanliga tempo.
Så har jag förstått att det är för många lärare också, i undervisningssammanhang alltså. Fältstudier – det är ju kul, lärorikt, inspirerande! Men sedan tar den hektiska vardagen över och plötsligt blir det där med att vara utomhus stort och svårt. Det finns massor av hinder man kan måla upp: tidsbrist, långt till naturen, elever som är rädda eller ovana, att man ska se till att alla har rätt kläder och kanske matsäck…
Ett sätt att komma över tröskeln kan vara att ta hjälp av en naturskola eller utomhuspedagog. Allt krångel med förberedelser slipper man inte. Men att få hjälp av proffsiga kollegor som verkligen har tänkt igenom ett visst moment, det kan vara inspirerande i sig. Utnyttja de resurser som finns, så kanske du och dina elever så småningom står på egna ben mitt i naturen!
Helena Reistad, chefredaktör