Fristående lärarutbildningar och krav på ständig fortbildning för att lärare ska få behålla sin legitimation. Det är två nya förslag från Moderaterna med syftet att stärka läraryrket.

Moderaterna förnyar sin skolpolitik. Ett förslag är att tillåta fristående lärarutbildningar – stiftelser eller privata – som inte är kopplade till dagens lärosäten, skriver Svenska Dagbladet, som intervjuat partiets utbildningspolitiska talesperson Camilla Waltersson-Grönvall.  

Den bakomliggande tanken är att ökad konkurrens ska förbättra lärarutbildningarnas kvalitet. Partiet vill även införa obligatoriska lämplighetstest för utbildningen.

Ytterligare idéer för lärarutbildningen är obligatoriska kurser i specialpedagogik samt utbildning i ledarskap och digitalisering.

– Läraryrkets status och hur vi ska jobba med kompetensförsörjning runt våra lärare är de mest avgörande för hur vi ska lyckas vända resultaten i skolan, säger Camilla Waltersson-Grönvall till tidningen.

Moderaterna vill också införa krav på att skolhuvudmännen ger sina lärare individuella kompetensutvecklingsplaner. På sikt vill partiet att regelbunden fortbildning ska vara ett krav för att lärare ska få behålla sin legitimation.

Övriga förslag, enligt artikeln, är fler karriärtjänster på skolor med störst utmaningar, programmering från årskurs 1 (som en del av matematik- samt slöjd- eller teknikundervisningen) och att Skolverket i första hand blir en skolutvecklingsmyndighet med uppdraget att utveckla samtliga skolämnen.

Vellinge, Malung-Sälen och Lidingö placerar sig i topp i årets Öppna jämförelser av grundskolan – SKL:s skolrankning.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har jämfört och rankat kommunernas skolresultat, mätt i elevernas betyg och behörighet till gymnasiet. Högst placerar sig Vellinge, Malung-Sälen och Lidingö. Ljusnarsbergs hamnar i botten av rankningen, efter Tibro och Vingåker.

I årets rankning har SKL tagit större hänsyn till respektive kommuns socioekonomiska förutsättningar. Bjurholm i Västerbotten kommer på plats 22, men är den kommun som presterar bäst i landet i förhållande till sina förutsättningar.

SKL har också låtit elever bedöma trivsel och trygghet i skolan. Bland femteklassarna har Vellinge de mest positiva svaren, medan Tranemo har de mest positiva åttondeklassarna.

Snart kommer Skolverkets nya stödmaterial för särbegåvade. Men en av de främsta experterna på området hoppar nu av som medförfattare eftersom verket underkänner hans texter.

Sedan ett år tillbaka förbereder Skolverket en ny pedagogisk handledning som ska få särbegåvade elever att trivas bättre i skolan. Forskning visar nämligen att så inte är fallet i dag.

Experter och forskare bidrar till materialet på olika sätt. En av dem är Roland S Persson, professor i psykologisk pedagogik vid Högskolan i Jönköping, som har skrivit tre stycken texter kring särbegåvning till handledningen. Skolverket underkänner dock texterna vilket gör att Roland S Persson nu har valt att inte medverka överhuvudtaget, rapporterar Sveriges radio.

Roland S Persson påpekar i sina texter att alla barn inte är intellektuellt begåvade. Oavsett hur mycket hjälp dessa icke intellektuellt begåvade barn får av läraren och hur mycket de försöker så når de inte upp till en viss nivå i skolan. Därför vill han inte använda sig av begreppet ”särskild begåvning”, som Skolverket vill använda sig av.

Skolverket accepterar inte hans formuleringar utan menar att alla barn visst bör kallas begåvade, meddelar undervisningsrådet Johan Börjesson. Båda parter har därför valt att avsluta samarbetet kring stödmaterialet och stryka de tre texterna.

Enligt Johan Börjesson kommer det dock inte betyda att materialet får sämre kvalitet, trots att Roland S Persson är en av Sveriges främsta experter på särbegåvade elever.

Stödmaterialet ska vara klart den här veckan och finnas att ladda ned på verkets hemsida senare i maj.

… trefaldig svensk mästare i minne, föreläsare och författare, som nu har gett sig in i skoldebatten i en ny podcast, där han menar att de klassiska teorierna om olika lärstilar inte håller.

Du säger att olika lärstilar är en bluff. Varför?
– Jag lutar mig mot forskning som kommit de senaste åren, där man inte kan se att användande av lärstilar ger några positiva resultat överhuvudtaget. Min erfarenhet är att tron på lärstilar i förlängningen kan leda till synen att "alla lär sig på olika sätt och alla sätt är lika bra". Man ger eleven det den känner sig trygg med, istället för att välja en annan väg, vilket man ibland skulle behöva göra.

Vad är då det effektivaste sättet att lära sig?
– Att medvetet börja tänka i bilder. Det finns bra hjärnforskning som visar att alla människor gör det, oavsett vad vi har för personligheter, tycke och smak.

Men är inte det mer minnesträning än förståelse av sammanhang?
– Nej, inre bilder handlar om att göra kunskap till sin egen. Jag vill bryta upp den polemik som uppstått i skoldebatten om att det antingen handlar om faktakunskaper eller genuin förståelse. De båda hänger ihop. Det finns inget negativt med att minnas, tvärt om. Det dåliga är gamla former av inlärning som att rabbla utantill, men det ska man inte skylla på minnet i sig.

Hur kan en lärare få eleven att börja tänka i bilder?
– Genom att använda ett mer visuellt språk. Läraren kan välja ut någon bild i varje övergripande tema och beskriva – gärna tredimensionellt, med händerna i luften. Då får eleverna något konkret att knyta till det som sägs. Nästa steg är att låta eleverna beskriva visuellt. Bilderna blir som knytpunkter i hjärnan som drar till sig och samlar ihop kunskap.
 

Att ta hjälp av idrottsföreningar i undervisningen kan vara lockande och ge inspiration för såväl elever som lärare. Men det finns fallgropar, och både forskare och Skolinspektionen är kritiska. På Ronnaskolan i Södertälje tycker de dock att de fått till samarbetet.

Tillsammans med Norrköpings kommun och basketklubben Norrköping Dolphins utformade Admir Lukacevic projektet Idrott utan gränser. Snart hörde även Södertälje kommun av sig och ville ha IUG på sina skolor. Idag finns IUG på 19 grundskolor i Norrköping, 16 i Södertälje och 3 i Linköping. Även Trosas grundskolor har visat intresse för projektet.

Tanken är att lärarna i idrott och hälsa får stöd i undervisningen, idrottsföreningarna kan locka till sig fler medlemmar, och barnen rör sig mer så att kommunen får friskare medborg­are. En enkätundersökning som gjordes av Norrköpings kommun 2013 visade att många föreningar hade ökat sitt medlemsantal tack vare IUG, och att det stora flertalet lärare och föreningar var nöjda med samarbetet. Men det fanns några kritiska röster. Någon förening klagade på oseriösa skolor och lärare, samtidigt som några lärare klagade på okunniga föreningsledare utan förståelse för skolans uppdrag.

Det finns också anledning att fundera över andra problem som kan uppstå, som rör själva innehållet i undervisningen. Många forskare är skeptiska till att man släpper in idrottsföreningar i skolan. Ur skolans och elevernas perspektiv ser man sällan några positiva effekter. Det menar i alla fall Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap på Malmö högskola.

– Man ska inte ta in en massa tävlingsidrott i skolan, det finns inte något sådant i kursplanen. Och det är fullständigt oacceptabelt att överlåta ansvaret till folk utan utbildning. Visst, det attraherar många barn att den lokala fotbollsföreningen kommer till skolan, men om det inte attraherar alla ungdomar, vad ska den då i skolan att göra? säger han.

Även Skolinspektionen har uttryckt oro över tävlingsidrottens stora inflytande över undervisningen i idrott och hälsa. Skolinspektionen gjorde 2011 en inspektion på Söderporten, den skola i Norrköping där IUG-projektet startade. De var kritiska till samarbetet, och en av inspektörerna menade att lärarna släppte för mycket av kontrollen av lektionerna till de unga och outbildade IUG-ledarna, och att det blev ”för mycket fokus på match, tävling och prestation”.

Men det där var 2011, och IUG har tagit till sig av kritiken, menar Admir Lukacevic. Man har förtydligat att IUG:s ledare ska komplettera, inte ersätta, lär­aren i idrott och hälsa, och nu måste alla ledare från idrottsföreningarna ta del av ”IUG-metoden”.

– Vi har tagit fram en handbok och vi skickar varje år ledarna på en kortare utbildning kring idrott och hälsa och lärarens roll. Det är vårt krav att alla föreningar har den överblicken, och vet hur man bemöter barnen. Barnen ska våga delta aktivt, våga prova på, våga misslyckas, våga skapa sociala relationer. Barnen ska bli sedda och bekräftade, och våga tro på en meningsfull framtid. Det är anledningen till att våra ledare finns ute på skolorna. Tävlingsperspektivet är alltså inte centralt för IUG. Vi har också av den anledningen tackat nej till vissa föreningar, säger Admir Lukacevic.

Huruvida Skolinspektionen skulle ge arbetssättet godkänt efter dessa förändringar går inte att svara på, för de har inte gjort någon ytterligare inspektion.

I Södertälje är Ronnaskolan en av de skolor som samarbetar med IUG. Tidningen mi­VIDA tog en titt på hur en lektion kan gå till där. Klockan är kvart i ett när Korpen Södertäljes verksamhetschef Annelie Dahlgren och praktikant Lina Klang Tenggren stiger ur bilen intill idrottssalen. De lyfter ur två blåa Ikea-kassar till brädden fulla med handskar och skydd, och börjar gå. I dag är det boxning på schemat för 7A.

En kvart senare står Annelie Dahlgren framför åtta pojkar och sex flickor inne i skolans nyrenoverade idrottssal. Hon delar effektivt in eleverna i par som får gå bort till Ikea-kassarna och hämta utrustning.

– En tar handskar och en tar två kuddar, och nu får ni lyssna samtidigt som ni plockar! De här kuddarna kallas för mitsar och nu ska jag säga några saker som är jätteviktiga, för annars kan ni få jätteont, ropar Annelie Dahlgren till de ivriga och ofokuserade tonåringarna.

Annelie Dahlgren har varit på Ronnaskolan många gånger förut. Föreningen Korpen Södertälje har samarbetat med IUG i fyra år. Läraren i idrott och hälsa, Ewa Weiher Lively är i dag mycket positiv.

– Första året fattade jag ingenting. Föreningarna bara kom, och vi visste inte vad vi som lärare skulle göra. Sedan började vi tänka att vi måste få ut något av det själva. Nu vet vi vad vi vill ha av IUG, och jag kan välja aktiviteter fritt ut­ifrån skolans behov, säger hon.

– Bra jobbat, hör ni! Vi kör igen, om tio, nio, åtta ...

Ute på golvet håller boxningspasset på för fullt. Tempot är högt. Annelie Dahlgren är nästan militärisk i sin framtoning, men det går hem. Det är mycket skratt och leenden. Samtliga fjorton elever deltar aktivt, till och med den tjej som kom till lektionen i vanliga smala blåjeans.

– Ibland kan jag ta ut en elev och prata fastän lektionen fortsätter. Jag kan se hur de rör sig, vilka som deltar och hur de uppför sig. Det här är kompetensutveckling för oss, utan att vi behöver gå på kurser eller åka iväg någonstans. Många gånger kan vi idrotts­lärare de flesta sporter på hyfsad nivå, men det är lätt att bli fast i sina rutiner, säger Ewa Weiher Lively.

Samarbetet har också ökat måluppfyllelsen. Det tydligaste exemplet var läsåret 2012/2013 då 47 elever i årskurs nio genom IUG lärde sig simma. Ronnaskolan får många nyanlända elever som inte kan simma, och skolan har inte möjlighet att ge alla elever tillräckligt med simträning. IUG:s simsatsning var därför starkt bidragande till att 98,8 procent av Ronnaskolans nior lyckades nå målen i idrott och hälsa läsåret 2012/2013. Året innan var det bara 83,7 procent.

– Men barnen är också mer aktiva, och de förstår vikten av att vara aktiv. Nu är de ute utan att klaga, och de åker iväg till scouterna även om det regnar. Förut kunde de komma i Converse och skinnjacka när vi skulle vara ute på isen i fyra timmar. Nu har de mössa, vantar, ordentlig jacka och skor. Och tack vare IUG har vi kunnat skicka eleverna till ridning i fyra terminer nu. De får rida och sköta hästar, något som jag inte kan ge dem på lektionerna, säger Ewa Weiher Lively.

– Elegant! Byt grejer! Ni är jätteduktiga! Nu ska vi slå ett slag som heter uppercut, som kommer under­ifrån. Fortfarande breda fötter. Slår ni bara så här kommer jag att springa runt och skrika fusk, hörs Annelie Dahlgrens stämma över salen.

Ewa Weiher Lively hyllar IUG, men samarbetet innebär också ibland en viss frustration.

– Det händer ibland att man fått ett schema från IUG. Så sitter man där och väntar på dem. En del av ledarna är ju elitidrottare, och har de match på gång kan de ibland välja att träna i stället för att komma. Eller så är de sjuka. Det är irriterande. Eleverna blir besvikna, och själv har man inte alltid material med sig för att göra något annat. Och tanken är att IUG ska sköta det administrativa, men det blir ändå mycket ringande och mejlande som man inte riktigt har tid till.

Klockan har blivit 13.45. Det är fortsatt hög intensitet med fem minuter kvar av lektionen. En minut senare blåser Annelie Dahlgren av och samlar eleverna i en ring för stretching.

– Roligaste idrotten hittills, utbrister en elev.

– Ja, då får ni säga till idrottsläraren att ni vill att jag kommer tillbaka. Hörni, vi rullar på axlarna. Så! Applåder till er, bravo! säger Annelie Dahlgren.

Några elever kommer förbi bänken och ger sitt betyg på lektionen.

– Ousch, jag fick ont i magen av ansträngningen. Men det var roligt och annorlunda, säger Osman Kizilkaya.

– Det var första gången vi hade boxning. Hon var duktig och motiverade oss mycket. Man kände att man gjorde bra ifrån sig. Första plats hittills, säger Dominika Simson och försvinner snabbt ut till omklädningsrummet.

Magnus Myrberg är lärarstudent, koloniodlare och firade nyligen ett år med egna bloggen Hållbara handlingar.

Varför sökte du utbildningen till hem- och konsumentkunskapslärare?

Först var det förskollärarna. Nu satsar Lärarnas Riksförbund extra på yrkeslärarna. Men det handlar ändå inte om något stöldförsök av Lärarförbundets medlemmar, enligt ordförande Bo Jansson.

För några månader sedan skrev Lärarnas tidning om att Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund, LR, vill börja organisera förskollärare. I dag inledde LR en satsning på yrkeslärare.

På förbundshuset på Sveavägen i Stockholm presenterades en ny bok om hur yrkesprogrammen bör förändras för att bättre möta arbetsmarknadens behov. Toppnamn inom industri, politik och näringsliv står som medförfattare. LR har samarbetat med redaktören.

Lärarförbundets statistik visar att LR organiserar färre än hälften så många yrkeslärare. Trots det ska dagens boklansering inte tolkas som ett försök att värva över medlemmar, menar Bo Jansson.

– Vi ser att vi har en växande del yrkeslärare som medlemmar. Men det är inte i sig det viktiga, även om jag tycker att vi har brytt oss för lite om yrkesprogrammen, säger han.

Han förtydligar också att LR inte helt plötsligt har bestämt sig för att börja organisera förskollärare.

– Vi har haft ett synsätt där vi inte riktigt har fattat vad som har hänt. Förskolan har gått från omsorg på 1960- och 70-talet till en dagens skolform med egen läroplan, säger Bo Jansson.

Bakgrunden till boken är i stället att LR ångrar att de stod bakom införandet av Gy 11 till punkt och pricka, menar han.

– Vi känner ett ansvar för att vi stödde delar i en reform som vi sedan ser inte fungerade, säger Bo Jansson.

Det är framför allt tre saker som blivit fel med den senaste gymnasiereformen, förklarar ordföranden:

• Slopandet av den obligatoriska högskolebehörigheten gjorde att avhoppen blev fler samt skrämde bort elever från yrkesprogrammen.
• Branschorganisationer och programråd har inte lyckats ge gymnasieelever tillräcklig kontakt med arbetslivet.
• Yrkesprogrammen är utformade som om de var väldigt lika varandra, vilket de inte är.

Detta skriver Bo Jansson också själv om i ett kapitel i den nya boken. Han vill att högskolebehörigheten återinförs och att näringslivet tar ett större ansvar för att se till att programmen utbildar den arbetskraft som behövs. Yrkesprogrammen behöver också utformas så att eleverna möter så mycket karaktärsämnen som möjligt direkt i år 1, snarare än att de läser gymnasiegemensamma ämnen från början.

– Eleverna ska inte direkt mötas av en fortsättning på grundskolan, utan i stället känna att ”det här vill jag bli”, säger Bo Jansson.

Det går ändå inte låta bli att se det här som en medveten strategi. Först meddelar du att ni ska börja organisera förskollärare och nu satsar ni extra på yrkeslärare?

– Jag förstår det. Fast jag tycker faktiskt inte att det är särskilt fruktbart att måla upp konkurrenssituationen mellan förbunden på det sättet. Vi i de båda organisationerna har allt att vinna på en så god samverkan som möjligt. För att arbetsgivare och politik inte ska få möjlighet att slå in kilar och utnyttja oss för sina egna syften, säger Bo Jansson.

Han vill inte kommentera om han själv tycker att de båda fackförbunden bör gå samman i framtiden.

– Vi organiserar inte skolledare och vi organiserar inte heller de som inte har någon utbildning alls. Det gör att vi ibland hamnar på olika ställen i utbildningspolitiken, svarar han.

Varför börjar ni inte organisera yrkeslärare som inte har någon utbildning?

– När jag hör vad våra yrkeslärarmedlemmar säger så är det att så fort vi börjar rucka på kraven riskerar det att gå åt fel håll så att de utbildade blir ännu färre, säger Bo Jansson.

Lärarförbundet kan också ses göra försök att locka medlemmar från LR. Ett exempel är den nya tidning för gymnasielärare som kommer senare i år.

Lärarförbundets ordförande Johanna Åstrand Jaara hälsar via ombud att hon inte har möjlighet att kommentera förrän vid ett senare tillfälle. 

Var uppmärksam på ditt språkbruk, exempelvis skillnaden mellan fritidspedagogik och fritidshems­pedagogik.

– Med ett välutvecklat yrkesspråk blir vi starka. Det är vår utmaning, för med språket gör vi världen.

Anna Klerfelt inledde sin föreläsning vid Fritidspedagogernas Rikskonferens i Umeå med orden om att språk är handling. Hon är fritidspedagog, forskare och docent vid Högskolan i Jönköping.

Alla har sina egna yrkesbegrepp så även fritidspedagoger. Det är ett unikt yrke med begrepp som varierar genom åren. Det andra som är unikt med yrket är att det utövas i en särskild praktik – fritidshemmet – och där är sammanhanget i praktiken det viktiga för lärandet. För där råder en särskild pedagogik som inte gör skillnad mellan praktik, kropp och känsla.

Kan man skapa kommunikation på rätt sätt kan man också skapa förståelse. Eftersom Anna Klerfelt djupdyker i begreppen och funderar över orsak och verkan, förklarar hon sin syn på två välkända fenomen: fritidspedagogik och fritidshemspedagogik.

Det första handlar om allt som kretsar runt barnen: fritid, fritidsaktiviteter, avkoppling och hobby. Fritidshemspedagogik däremot står för en egen pedagogik och praktik, ett förhållningssätt, relationer och omsorg. Verksamheten regleras också av officiella dokument.

Pedagogiska begrepp, som bidrar till ett särskilt lärandet i fritidshemmet, är exempelvis meningsskapande, bildning, praktik, social, omsorg och skapande.

Ord är lätta att säga men betyder de samma sak för oss alla? Det är inte säkert, därför måste vi definiera vad orden betyder. Meningsskapande fritid är just ett sådant begrepp som måste definieras, sa Anna Klerfelt och tittade en aningen strängt på församlingen. Hon tillade också:

– Skapa debatt kring begreppen!

Demonstrerande brasilianska lärare bemöttes av polis med rökbomber och gummiklädda kulor.

Foto: Márcio Fernandes via Facebook

Totalt 213 människor skadades och 13 greps i våldsamheterna som inträffade i Curitiba, i södra Brasilien, i onsdags. Det uppger myndigheter.

Lärarna protesterar mot införandet av en ny lag, som innebär att större delar av lönerna går till pensionsavsättningar.

Organisatörer av demonstrationen uppgav att runt 20 000 personer kommit för att protestera mot lagen. Sammandrabbningarna med polis inträffade när demonstranter försökte ta sig igenom några avspärrningar.

Polisen uppger att 20 ur deras styrka skadades i våldsamheterna. Även två journalister på plats som följde demonstrationen ska ha skadats.

Pengar som skulle gått till löner och fortbildning kommer inte alla lärare till del. Orsak: skolans huvudmän söker inte de statsbidrag som finns. Det rör sig om miljardbelopp har Lärarnas Riksförbund räknat ut.

Det finns 40 riktade statsbidrag för huvudmän att söka på skolans område, enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Men inte alla kommuner och fristående skolor ansöker om dessa pengar.

Lärarnas Riksförbund har granskat tre av statsbidragen och räknat ut hur mycket statliga pengar till löner och fortbildning som inte kommer lärare till del. För Lärarlyftet 1, Lärarlyftet 2 och karriärreformen (förstelärare och lektorer) handlar det om 2,3 miljarder kronor som är outnyttjade.

Som Lärarnas tidning vid flera tillfällen har rapporterat gapar många platser på Lärarlyftet tomma för att villkoren är för dåliga. Nu i vår ställdes fyra av tio kurser in.

De idéburna friskolorna är de stora förlorarna i debatten om välfärdens vinstuttag. I ett framtidsdokument försöker man markera gräns mot de vinstdrivande fristående skolorna

• … undersöka om lärare och rektorer återigen ska kunna ta över skolor från kommuner, så kallad avknoppning. Villkoret ska vara att skolorna inte tar ut vinst och inte heller kan säljas på en marknad med vinst.
• … låta de idéburna skolorna själva få avgöra hur karriärtjänster ska införas och statsbidraget till detta fördelas. Enligt förbundet fungerar dagens system med en karriärtjänst per 75 elever dåligt på mindre skolor. Det kan till exempel vara svårt att utnämna enstaka personer framför alla andra när kollegiet är litet. 
• … utreda hur de idéburna friskolorna kan få en nyckelroll när det gäller att öka likvärdigheten och bryta segregationen i skolan. 

Gräsrotskritiken och medborgarförslaget gav resultat. Umeå kommun ändrar sina regler och ger barn till föräldralediga rätt till fritids i upp till tio timmar per vecka.

– Det känns bra att kommunen tagit till sig fakta och gjort en ordentlig utredning, som bland annat visade att rektorerna får lägga alldeles för mycket tid på dispensansökningar. Fritids är så viktigt att inga barn bör utestängas, säger Umeåföräldern Bianca Byring, som drivit frågan i form av ett medborgarförslag.

Det var i besparingssyfte som för- och grundskolenämnden i Umeå kommun förra året införde en ny regel som nekade barn till föräldralediga att gå på fritidshem.

Men nämnden har nu tänkt om och den grupp barn som berörs får redan under våren rätt att gå på fritidshem igen.

– Förutom medborgarförslaget är det en del andra föräldrar och även barn som hört av sig till kommunen med kritik mot förändringen, säger För- och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten (S).

– I Umeå har vi kommit långt med att integrera skola och fritids och det kan vara en anledning till att de här barnen känt sig exkluderade genom att inte få gå fritids. Det i kombination med att det blivit en administrativ börda för rektorerna gör att vi ändrar beslutet.

I Kinda kommun får barnen ta med sig egen frukost till fritidshemmet. Det duger inte ­enligt Skolinspektionen som kräver att kommunen står för frukostmaten.

Att servera måltider ingår i fritidshemmets omsorgsuppdrag och barn som kommer tidigt på morgonen ska få frukost. Det anser Skol­inspek­tionen och förelägger Kinda kommun att i fortsättningen servera måltider utifrån den tid barnen vistas i fritidshemmet.

Kinda kommun har under några år haft som rutin att låta barnen ta med sig egen frukost och kommunen upplever att det fungerar bra. ”Att servera frukost blev en stökig situation med elever som droppade in, blev sena till frukosten och frukost som stod framme länge”, skriver kommunen i sitt yttrande till Skolinspektionen. Enligt kommunen går det bättre om barnen själva kan duka upp sin frukost i den ordning de kommer på morgonen. Men kommunens argument biter inte på Skolinspektionen och myndigheten kräver frukost på fritidshemmens bord senast den 2 juni 2015.

Linköpings kommun har också fått kritik av Skol­inspek­tionen i ett liknande ärende. Där gjorde fritidshemmen misstaget att servera antingen frukost eller mellanmål, inte både och.

Nytt larm om växande barngrupper och sjunkande personaltäthet. Men regeringen öronmärker inga pengar till fritidshemmen utan tror att huvudmännen själva ser behoven.

På tio år har den genomsnittliga fritidshemsgruppen vuxit från 31 till 41 barn, visar Skolverkets senaste statistik.

Personaltätheten har under samma period försämrats från knappt 11 barn per personal till drygt 13.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand menar att det nu behövs nationella riktlinjer för gruppstorlek och personaltäthet som är bindande för huvudmännen.

– Det är något vi har krävt tidigare och nu får vi belägg för att det måste till. De allmänna råden som Skolverket har för fritidshemmen räcker uppenbarligen inte, säger hon.

Men några nationella riktlinjer finns inte med på utbildningsdepartementets att-göra-lista, enligt Helene Öberg statssekreterare hos utbildningsminister Gustav Fridolin (MP).

– Vi har inga sådana planer just nu men det är klart att om fritids ska göra jobbet så måste det finnas tid att möta varje barn, säger hon.

Men ni har gett Skolverket i uppdrag att fram sådana riktlinjer för förskolan. Varför inte för fritidshemmen?

– Vi har börjat med att ge Skolverket i uppdrag att samla allt som rör fritids i ett eget avsnitt i läroplanen så att uppdraget blir tydligare för huvudmännen, svarar Helene Öberg.

Hur blir barngrupperna mindre av det?

– Om man samlar fritids i ett avsnitt så blir det tydligare hur verksamheten måste vara organiserad för att kunna utföra uppdraget och uppnå kvalité.

Kommer några pengar i er lågstadiesatsning öronmärkas för att anställa personal i fritidshemmen?

– Nej, men till skillnad från hur det var under den tidigare regeringen så har huvudmännen nu en möjlighet att använda de statliga pengarna för att möta behoven på fritids. Och att det finns behov där måste ju huvudmännen också se, säger Helene Öberg.

Läs också om andelen personal med pedagogisk högskoleutbildning på sidorna 20–25.

... doktorand vid Stockholms universitet som skrivit om hur lärare och fritidspedagoger tillsammans kan skapa alternativa lärmiljöer. Texten finns med i den kommande antologin Fritidshemmet och skolan - det gemensamma uppdraget.

1. Varför behövs det alternativ till klassrummet?
   – Det traditionella klassrummet erbjuder ofta ett lärande med böcker som material. Men vi kan behöva ifrågasätta de givna ramarna eftersom elever har olika sätt att ta till sig kunskap och där kan fritidshemsdidaktiken användas.
2. Vad kan det handla om?
   – Fritidspedagoger är experter på att bygga upp miljöer för elevers situationella lärande. Om det till exempel finns en uppbyggd mattemiljö på fritidshemmet så kan även klassläraren gå dit med elever och ge dem ett alternativ till den abstrakta matteboken.
3. Vad krävs för att det ska hända?
   – En tydlig samverkan mellan skola och fritidshem där de olika yrkeskategorierna använder sina skilda kompetenser. Man kan också behöva professionalisera språket kring fritidshemmet. Om exempelvis begreppet didaktik beskrivs relaterat till fritidshemmets verksamhet kan även lärare i skolan använda sig av fritidshemsdidaktiken.

Bara hälften av personalen på fritidshemmen har en pedagogisk högskole­examen. Det innebär en växande arbetsbörda för fritidspedagogerna. Samtidigt som de ansvarar för verksamheten ska de introducera outbildade vikarier.

Bristen på rätt utbildad personal är uppenbar för Gabriella Ekström, rektor på Stordammen i Uppsala.

– Det är jättesvårt att hitta fritidspedagoger. Alla vi rektorer här i Uppsala annonserar väl ungefär samtidigt inför hösten och man bara hoppas att man blir den som hinner erbjuda jobb först, säger hon.

Men fritidspedagogerna räcker inte till alla. När de är slut tittar man som rektor efter förskollärare eller personer med någon annan pedagogisk utbildning inom exempelvis idrott och hälsa, enligt Gabriella Ekström. Därefter tar man barnskötare. Och i sista hand någon helt outbildad.

De som inteär utbildade ser ofta jobbet som tillfälligt – innan de ska börja plugga eller göra något annat, är Gabriella Ekströms erfarenhet:

– Det leder till hög personalomsättning som i sin tur gör det svårt att jobba med kontinuitet och kvalitet. Det blir mycket här och nu, hands on, så att säga.

Fritidspedagogerna i arbetslaget får ett stort ansvar.

– Självklart blir den som är utbildad mer ansvarig för planeringen, dokumentationen och informationen till föräldrarna, och det blir ju den personen som jag har kontakt med när det gäller att diskutera kopplingen till styrkdokument och sådana saker, säger Gabriella Ekström.

Kitt Marténg är fritidspedagog och ledamot i Lärarförbundets lokalavdelning i Stockholm. Hon bekräftar bilden av att fritidspedagogen – som kan vara ensam utbildad fritidspedagog bland 70–80 barn – får en stor arbetsbörda.

– Det är tungt när man inte bottnar i samma kunskap. Vi har ett uppdrag ut­ifrån läroplanen och vi ska veta att det vi gör har bäring i styrdokumenten. Det är den diskussionen som saknas när man jobbar med outbildade. Det blir också svårt med verksamhetsutveckling.

Hon understryker attmånga av de obehöriga gör ett bra jobb, men att det finns många dagliga situationer som är svåra att klara utan den pedagogiska förankringen.

– Hur tar man ett barn med adhd? Hur tar man en konflikt med barnen? Det är kunskap som man får med sig genom utbildningen, säger Kitt Marténg.

Lärarförbundet har som mål att alla anställda i fritidshemmen ska vara behöriga, det vill säga ha en pedagogisk högskoleexamen med inriktning mot fritidshem. I Stockholm där 31 procent har en pedagogisk högskoleexamen ligger förstås målet långt borta, tillstår Kitt Marténg.

– Vi förstår att det tar tid. Det är ett långsiktigt mål, och som lärarförbundare och lärare i fritidshem tycker jag att det är ett bra mål.

Men det finns kommuner som har det bättre ställt. Nässjö är en av dem. Där har 73 procent av årsarbetarna i fritidshem en pedagogisk högskoleexamen. I Nässjö togs för några år sedan ett politiskt beslut om att bara tillsvidareanställa fritidspedagoger i fritidshemmen.

– Målet är 100 procent behöriga. Om vi inte får tag på fritidspedagoger när vi söker personal, så gör vi visstidsanställningar för att sedan på nytt försöka hitta behöriga, bekräftar Christina Lindkvist, administrativ chef på barn- och utbildningsförvaltningen i Nässjö.

Det är inte alltid lätt att få tag på fritidspedagoger, tillägger hon, men menar att det ändå råder samstämmighet kring 100-procentsmålet.

– Vi vill ha en bra kvalitet och då vill vi ha rätt utbildade på rätt ställe.

Tillbaka till huvudstaden där Monica Westerberg är rektor för nystartade kommunala Midsommarkransens skola. Mot alla odds har hon 100 procent behörig personal i fritidshemmen. Orsaken är till viss del enkel: många vill till en nystartad skola, där man kan vara med och påverka. Hon tror också att det inom fritidshemmen finns en mekanism som liknar den inom förskolan, där det är svårt att rekrytera män till yrket. Inte sällan dras manliga förskollärare till förskolor där det redan finns andra män.

– På samma vis söker sig utbildade och engagerade fritidspedagoger till skolor där det redan finns andra utbildade och engagerade fritidspedagoger.

Därför tror hon att nyckeln till att hitta behörig personal helt enkelt är att se till att ha en eller två utbildade fritidspedagoger som brinner för sitt arbete. Och för att locka till sig dem – och sedan behålla dem – måste rektorn erbjuda bra grundförutsättningar, säger Monica Westerberg:

– Fritidspedagogerna ska ha planeringstid, minst fem timmars barnfri tid, och de ska ha lön för sin utbildning, från 30 000 för en erfaren fritidspedagog.

Lön, planerings- och utvecklingstid samt barngruppernas storlek. Det är hanteringen av dessa frågor som kan driva fram en högre behörighetsgrad i fritidshemmen, enligt Line Isaksson, fritidspedagog i Nässjö och ledamot i Lärarförbundets styrelse.

– Om man vill ha kvalitet och om man vill att personalen ska stanna kvar, då måste den ges förutsättningar att utföra sitt lärandeuppdrag. Det är så många fritidspedagoger i dag som har så dåliga förutsättningar för att utveckla lärandet, att det i stället blir barnpassning på vissa ställen. Fritidspedagoger är i dag beredda att flytta på sig för att få möjlighet att utföra sitt uppdrag, säger hon.

Rektorerna måste också visa att de satsar på sina lärare i fritidshem, bland annat genom att öppna karriärmöjligheter för dem, såsom förstelärartjänster, tillägger Line Isaksson.

Att sätta ett 100-procentsmål – som Nässjö och Lärarförbundet har gjort – är nödvändigt, enligt Line Isaksson.

– När det under decennier har gjorts en nedmontering av fritidshemmen är det klart att man inte rättar till det på ett par år, utan det krävs en långsiktig planering, säger hon.

Bristen på fritidspedagoger håller i sig, bedömer Universitetskanslersämbetet. År 2018 behöver det rekryteras cirka 900 personer till yrket, samtidigt som det kommer att examineras färre än 500 personer från grundlärarutbildningen med inriktning mot fritidshem. Bristen kommer att kvarstå även åren efter 2018, skriver myndigheten i rapporten Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden.

Det behövs fler platser på lärarutbildningen mot fritidshem, anser Lärarförbundet.

– Vi försöker påverka politikerna att utbilda fler lärare i fritidshem. Det är en av de viktigaste vägarna till att få fler behöriga, säger Mikael Forsberg, ledamot av Lärarförbundets styrelse och själv lärarutbildare på högskolan i Gävle.

Utbildningsdepartementet vill inte svara på frågan huruvida regeringen avser att öka antalet platser på utbildningen, utan hänvisar till vårbudgeten, som inte var presenterad vid denna tidnings pressläggning.

Line Isaksson lyfter också fram möjligheten att utbilda den obehöriga personalen. Exempelvis har Linköpings kommun låtit 14 barnskötare vidareutbilda sig till lärare med inriktning mot fritidshem vid högskolan i Kristianstad.

I Uppsala har man tagit ett steg på vägen mot mer kompetent personal. Under våren får 40 outbildade i fritidshem, såväl visstids- som tillsvidareanställda, en fortbildning om fritidshemmets uppdrag i samarbete med Uppsala universitet. En av initiativtagarna är Lena Jansson, biträdande rektor på Valsätraskolan i Uppsala. Hon hade länge brottats med tanken: Hur kan vi få fritidspedagogerna och de som inte har jobbat så länge eller är outbildade, att nå varandra och få samma språk?

Fortbildningen ger inga högskolepoäng eller examen, men det gör den inte oviktig, framhåller Lena Jansson.

– Jag behöver skapa en bra kvalitet utifrån den personalgrupp som jag har. Om jag ska välja mellan att ha en ensam utbildad fritidspedagog i en grupp med 40 barn, eller låta denna ensamma fritidspedagog få två outbildade kollegor, så väljer jag det sistnämnda.

En som har erfarenhet av att vara en av alla dessa outbildade på fritidshemmen är Daniel Bengtsson. Han arbetade under ett halvår som elevassistent, och fick då upp ögonen för fritidspedagogiken. Nu läser han andra terminen på grundlärarutbildningen med inriktning mot arbete i fritidshem vid Gävle högskola.

Daniel Bengtsson har full förståelse för att det blir tröttande för den utbildade personalen att introducera ny personal. Han har några råd till dem som tar emot outbildad personal:

– Det är jätteviktigt att de hinner gå igenom vad som ska hända under dagen, alltså vad som är tanken bakom aktiviteterna. Den ansvariga pedagogen måste också berätta vad det är tänkt att du som obehörig ska göra. Det händer att man ser vikarier som bara sitter, som inte får hjälp att göra sitt jobb.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, känner väl till bristen på lärare i fritidshem. Organisationen brukar tala om tre grupper som arbetar i fritidshemmen; lärare i fritidshem/fritidspedagoger, de med utbildning mot arbete med barn samt de som helt saknar sådan utbildning.

– Det är ett stort bekymmer att så många saknar relevant gymnasie- eller högskoleutbildning, säger utredare Åsa Ernestam.

SKL har dock ingen åsikt om hur enskilda kommuner löser bemanningen, men uppmanar kommunerna att satsa på kompetensutveckling för alla tre grupperna. De som inte har någon utbildning för arbete med barn kan ges möjlighet till relevant gymnasieutbildning, exemplifierar Åsa Ernestam.

Det är också bra om kommunerna signalerar till universitet och högskolor att det behövs fler platser på lärarutbildningen med inriktning fritidshem. Det är upp till lärosätena att fördela platserna mellan de olika lärarutbildningarna.

– Därför är det viktigt att framhålla det stora behovet i fritidshemmen, säger Åsa Ernestam.

Men nog är det lite känsligt det här? Att klaga på att man inte har utbildade kollegor? Att vilja dra en gräns mellan vem som får gör vad och inte? Line Isaksson igen:

– Vårt uppdrag har gått från att komplettera hemmet till ett förstärkt läraruppdrag. Om man inte har pratat fritidshem tidigare, blir det så klart svårt att ta diskussionen.

Det handlar om att sätta sig ner och prata utifrån en uppdragsbeskrivning och diskutera vad som förväntas av de olika yrkeskategorierna, säger hon:

– På något sätt måste vi våga prata om det här – för elevernas skull.

Anders Sjölin har många strängar på sin gitarr. Han är både förskollärare, musiklärare, gitarreparatör och delägare i en skola med kulturprofil.

Får barn ha fler timmar i estetiska ämnen under skoldagen händer något hos dem, menar Anders Sjölin.

– Då orkar de sitta still och lyssna på de andra lektionerna, de orkar göra läxor på kvällen och behöver inte springa på så många andra aktiviteter.

Sedan åtta år är han en av ägarna och lärare i den fristående grundskolan Skånska småstadens kulturskola i Hjärup. Skolan har kulturprofil med inriktningar mot musik, dans, drama och skapande. Anders Sjölin är lärare i förskoleklass och musiklärare i årskurs ett. Dessutom har han gitarr- och ukuleleelever i en privat kulturskola som hänger ihop med grundskolan.

– Det bästa med jobbet är att se hur barnen utvecklas när de får så mycket tid med praktiska ämnen. När barnen dansat och kommer till min lektion har de en helt annan energi. Så är det ju inte annars i skolan, där de bara får lite idrott, säger han.

På skolan arrangerar lärarna jul- och sommarshower som alla årskurser deltar i. Samarbete mellan praktiska och teoretiska ämnen är viktigt, tycker Anders Sjölin, liksom att de cirka 160 eleverna i olika åldrar möts på scen.

– En i nian kan spela trummor medan de i ettan dansar. Det är häft­igt. De små och stora barnen får en helt annan bild av varandra.

Det som är mest utmanande i lärarjobbet tycker Anders Sjölin är att hinna med allt.

– Jag engagerar mig mycket i lektionerna, men det finns också andra krav runtom, på sådant som ska lämnas in.

Anders Sjölin turneraräven som trubadur vid sidan av jobbet och lagar folks trasiga gitarrer i sin verkstad.

– Min bästa vän är gitarrbyggare i Schweiz så jag gick en utbildning för honom. Det började med att jag ville reparera mina egna instrument för att det är så kostsamt att lämna in dem.

Men för att lära sig laga instrument behöver man bygga några. Därför har Anders Sjölin snickrat ihop både en renässansgitarr och en ukulele som han använder med eleverna.

– Jag funderar på att starta en kurs i instrumentbygge där. Många elever är intresserade.

Bakom alla trasiga gitarrer hemma i verkstaden finns både okända och kända musiker.

– Jag har lagat Totta Näslunds ­gitarr till exempel. Han är ju bortgången, men hans bror skickade gitarren från vinden, berättar Anders Sjölin.

Favoritmärket är Levin, som grundades i Göteborg år 1900.

– Men gitarrgrejen är mest en hobby – att gå ut och snickra i stället för att titta på tv.

Dansen rör sig både framåt och bakåt. Allt fler skolor erbjuder dansundervisning – samtidigt som många danslärare kämpar med en tuff arbetsvardag.

Dans är hett. Minst 100 kommuner, framför allt i norra Sverige, erbjuder i dag eleverna dans i skolan. På Institutet Dans i skolan vill man gå ännu längre och driver på för att dans ska bli ett ämne i grundskolan.

Eleverna behöver lära sig självdisciplin. Var strängare och tolerera inga misslyckanden. Så lyder OECD:s råd till den svenska skolan. Men rektorerna betonar hellre vikten av goda relationer i klassrummet.