Anna Olofsson Carstedt har varit förskolechef och rektor i elva år. Hon triggas av svårigheter. Om allt bara flyter på blir hon uttråkad.

Sitt första chefsjobb fick hon som 29-åring. Då var Anna Olofsson Carstedt chef över fem förskolor. Sedan ett och ett halvt år är hon rektor på St Gertruds skola i Västerås.

– Jag har alltid gjort allting tidigt och gick direkt från gymnasiet till förskollärarutbildningen och blev chef efter åtta år.

Under sina tio år som förskolechef startade hon två nya förskolor och projekterade en tredje. Det var en rolig period, där arbetslagen hade kommit långt och det hände många spännande saker i enheten.

– De sista åren gick jag på rektorsprogrammet. När jag var klar med det var jag inte så sugen på en ny utmaning.

Men det tog inte så lång tid innan Anna Olofsson Carstedt började fundera på nästa steg. Så när tre rektorstjänster utannonserades sökte hon och erbjöds jobbet på St Gertruds skola, en F–5-skola i stadsdelen Hammarby.

– När jag kom till tjänsten tänkte jag att jag började från noll. Men ganska snabbt upptäckte jag att det inte var så stor skillnad i ledarskapet. Jag hade mycket erfarenheter av att vara ledare och hade varit med om ganska mycket.

En skillnad är att tidigare var medarbetarna utspridda på olika förskolor. Här är alla samlade på samma ställe. En annan skillnad är att när hon blev förskolechef kom hon direkt från golvet och kunde verksamheten.

– I skolan kan jag inte hantverket på samma sätt.

Att komma från förskolan till skolan var inte så svårt. Det finns många förskolechefer som banat väg. I dag är det inte en stor fråga, tycker Anna Olofsson Carstedt.

Snarare är kunskaperna och erfarenheterna från förskolan en fördel.

– I förskolan tittar man mer på hela barnet och situationen runt det. Lärandet sker från att barnet kliver in till att det går hem. I skolan är det mer uppdelat.

Hon försöker att vara närvarande på skolan och sitta med i matsalen och vara ute på rasterna. Det är viktigt att visa eleverna att hon är intresserad av vad de gör.

– I dag har jag haft en riktig gulddag. Först var jag med på en religionslektion i en tvåa. Sedan på en problemlösningslektion i en femma. Jag har också haft flera kortare möten.

Anna Olofsson Carstedt har alltid hamnat i ledarroller och visste tidigt att hon någon gång skulle prova att vara chef. Att det hände så tidigt var en slump.

– Jag hade en lågstadielärare som såg att jag var en slags ledare och uppmuntrade det. Båda mina föräldrar har arbetat som chefer. Mamma arbetade både som förskollärare, förskolechef och rektor. Hon är en stor förebild.

Det handlar inte om status utan drivkraften är att få leda människor som arbetar med barn, betonar hon.

När hon började som rektor sa någon att ”nu har du stigit i graderna”.

– Att gå från förskolechef till rektor är en del av min karriär, men det handlar inte om att något är finare än något annat, utan om att jag behövde byta sammanhang för min egen skull.

Det bästa med jobbet är att stå inför en svårighet som måste lösas, tycker Anna Olofsson Carstedt, som tycker att det är stimulerande att jobba med utvecklingsfrågor.

– Om det bara flyter på kan det bli tråkigt. Jag behöver lite saker att fundera och klura på.

En viktig drivkraft är att ge eleverna de absolut bästa förutsättningarna att nå målen och ta sig vidare i livet. Det handlar om att både se det lilla och det stora, poängterar hon.

I det stora perspektivet kan det handla om att skolan fått bättre resultat i ett ämne eller på föräldraenkäten.

Andra resultat blir synliga i vardagliga möten. Hon tar ett dagsaktuellt exempel från ett möte i matsalen där hon pratade med en flicka från Syrien och konstaterade att hon lärt sig svenska väldigt fort.

– Wow! Det är så jag har det på jobbet! Jag leder de här vuxna så att de gör att barnen lär sig.

Nej, hon har aldrig funderat på att sluta som skolledare, utan tror att hon kommer att arbeta med något slags ledarskap i hela yrkeslivet.

– Jag kommer inte att jobba här hela livet och kan absolut tänka mig att prova något annat.

En tidigare chef sa att han tyckte hon borde söka sig till nästa chefsnivå. Något som kan bli verklighet framöver.

– Det handlar om att utmana mig själv i mitt ledarskap. När, var och hur får framtiden utvisa. Det kan ske snart eller om tio år.

Global, verbal och digital är ledorden för nystartade Igelsta grundskola i Södertälje. En tydlig idé om vilken skola hon vill leda och utveckla driver Ingela Netz framåt.

Trots att förskolan och skolan ska vara jämställd, bemöts flickor och pojkar många gånger olika. Deras resultat och hälsa skiljer sig. Forskaren Kerstin Kolam har undersökt vilka hinder förskolechefer och rektorer ser i arbetet med jämställdhet.

Jozefina Persson tar sin roll som förebild på allvar. Hon är sfi-rektorn som tycker att man ska ha roligt i skolan och som älskar att undervisa analfabeter.

Dimman ligger tjock, det är novembermörkt och alla ljud är dämpade. Det råder en nästan spöklik stämning på Borås gator och det känns skönt att komma in i det skarpa lysrörsljuset i Eductus lokaler.

Ett par elever visar fram till Jozefina Perssons kontor på översta våningen. Hon är skolledare för den sfi-utbildning som bedrivs i huset och inleder med en snabb rundtur i byggnaden. På fem år har skolan gått från att använda ett våningsplan till tre, och vuxit från 30 elever till 480, berättar hon. Trots det höga tempot genom korridorerna hinner hon plocka upp skräp från golvet, klappa om några elever och göra upp om ett möte med en lärare.

Jozefina Persson pratar fort och utan pauser. Någonstans halvvägs i samtalet, som mest består av en intensiv men intressant monolog, avbryter hon sig själv och konstaterar med ett skratt att hon tycker om att prata. Uppenbart är att hon även tycker väldigt mycket om sitt arbete. Inte bara för att hon flera gånger utbrister: ”Jag älskar mitt jobb!” utan också för att det strålar entusiasm om henne. Eleverna är fantastiska, hon har lyckats knyta de allra bästa lärarna till sig och hon får arbeta med spännande saker, intygar hon. Det är svårt att inte känna sig glad i hennes närhet. Ändå har Jozefina Persson, precis som många av sina elever, en gång kommit till Sverige med tunga erfarenheter av krig i bagaget. Hon är född och uppvuxen i Kroatien och vet följaktligen hur det är att vara sfi-elev.

Trots sin situation som nyanländ flykting läste Jozefina Persson in sfi-kursen på tre månader, när hon kom hit som 30-åring.

– Jag var hemsk mot mig själv. Jag pluggade hela tiden och lånade böcker på biblioteket som jag läste på nätterna. Jag begär verkligen inte att mina elever ska göra likadant. Människor har olika ork och förutsättningar för att lära. Alla mina elever är jätteduktiga, säger hon.

Jozefina Perssons väg till att bli skolledare på Eductus blev krokig. Efter jobb som diskare, studerade hon till programmerare men axlarna höll inte för yrket och hon blev sjukskriven. När hon fick praktikplats på en sfi-utbildning kände hon att hon hamnat precis rätt. Jozefina Persson läste till sfi-lärare och arbetade inom Borås kommun innan hon fick uppdraget att undervisa på, och utveckla, Eductus sfi-utbildning i Borås. Hon undervisar fortfarande ibland.

– Mina elever är min medicin. I vanliga fall är jag stressad men i klassrummet vet jag att jag måste prata långsamt och vara lugn för att eleverna ska förstå mig. Särskilt mycket tycker jag om att undervisa analfabeter. Då måste man kommunicera på ett så enkelt språk att det blir vilsamt för hjärnan, säger hon.

I sin dator har Jozefina Persson bedömningsmatriser som ger henne järnkoll på hur varje elev ligger till, om de har gjort nationella prov och hur de gått, och om eleverna är frånvarande eller har några särskilda problem. Elevernas arbetsmaterial är häften som Jozefina Persson gjort, tillsammans med delar av personalen. Formativ bedömning är ett viktigt verktyg och undervisningen anpassas efter varje individ.

– Ingen ska bromsa eller stressa någon annan, säger Jozefina Persson.

Förra året sände Utbildningsradion en tv-serie om sfi-utbildning. Under åtta veckor fick lika många elever en intensivkurs i det svenska språket. Jozefina var en av två lärare i programmet.

– När UR sökte efter personer som kunde vara med så anmälde min personal mig. Först ville jag inte och min tonårsdotter tyckte att det var pinsamt och vägrade se mig i tv, men de som skulle göra programmet tjatade. Jag åkte på intervju i Stockholm. Sedan fick jag beskedet att de ville ha mig och då kunde jag inte säga nej, berättar hon.

Jozefina Persson och programmets andra lärare, Jonas Kauppi, använde många olika metoder för att träna sina elever i svenska. De fick skriva om sina liv med författaren Theodor Kallifatides, laga mat ihop, gå ut på stan för att söka jobb, sjunga med Anne-Lie Rydé och mycket annat.

– Även här på skolan försöker vi att arbeta så. Våra elever kan få uppdrag som att gå till Kappahl för att ta reda på priset på skjortor, vi går till Pinocchio­statyn här i stan och pratar om den eller gör studiebesök. Vi lagar julmat och firar svenska och andra kulturers högtider. Glögg är väldigt uppskattat!

I UR-serien blev det tillfälle till en hel del skratt på grund av språkfel. Som när somaliske Abdulaahi hade svårt att uttala ordet ”vita” (det blev ”fitta” i stället). Sådana situationer måste man lära eleverna att hantera med ett skratt, även om de också kan upplevas som pinsamma, menar Jozefina Persson, och berättar om hur hon själv, under sin första förlossning i Sverige, gjorde korstecknet varje gång barnmorskan sa åt henne att krysta, eftersom hon hörde ”kryssa”.

Jozefina Persson försöker få sina elever att ta eget ansvar och bli självständiga för att komma in i det svenska samhället och kunna få arbete. Halva veckan är eleverna i skolan och halva ute på praktik.

– Man gör dem ingen tjänst genom att behandla dem som barn och göra allt åt dem, slår hon fast.

Hon betonar att alla ska få vara sig själva, men att eleverna samtidigt behöver kunna anpassa sig till hur saker fungerar här.

– Det är jätteviktigt att lära sig språket men att förstå kulturen och koderna för kommunikation är minst lika viktigt, säger Jozefina Persson, som själv fick träna på att upprätthålla ögonkontakt när hon kom till Sverige.

Merparten av hennes personal har invandrarbakgrund och det är ett medvetet val från Jozefina Perssons sida. Det ger förståelse för elevernas situation och bred språklig kompetens, vilket underlättar om det uppstår problem eller konflikter. Det bidrar också till kulturell medvetenhet och gör att eleverna kan se att det går att få arbete och komma in i det svenska samhället.

– Vi fungerar som förebilder för dem, säger Jozefina Persson. Det är därför jag gör sådant som att plocka upp skräp i korridoren. Jag vill att de ska se att man inte behöver skämmas för att utföra någon typ av arbete.

Hon försöker även att hjälpa eleverna bort från känslan av hjälplöshet och oro.

– Nästan alla som kommer hit har ett tungt bagage. Jag är av naturen en glad människa och försöker se till att vi har roligt åtminstone i skolan.

Det är sent, dagens lektioner är avslutade och det är tid för personalmöte. Jozefina Persson samlar elva av sina femton lärare i ett grupprum för att avhandla allt från inköp av nya whiteboardpennor (de blå är bäst och de svarta kladdar fast på tavlan) till frånvarande och sjuka elever och krångliga och nyckfulla myndighetsbeslut. Det är mycket skratt, skämtsamma pikar och peppning. Ett antal elevrepresentanter har haft elevråd med kommunens sfi-rektor. Det kom fram att de är mycket nöjda med sin utbildning, berättar Jozefina Persson, och berömmer sin personal:

– Ni är så duktiga! Jag behöver inte jobba här.

Ett av mötets få konfliktämnen är vem som ska gå in och täcka upp när andra är borta. De verkar närmast slåss om att få jobba extra.

– De är underbara, eller hur, säger Jozefina Persson stolt efteråt. Jag har en fantastisk personal. Och jag älskar verkligen mitt arbete.

Många ledningsgrupper fastnar i bråttom-frågor och en dragkamp om olika särintressen. För att arbetet ska bli effektivt krävs att gruppen har en gemensam syn på hur uppdraget ser ut – och vad som ska prioriteras.

Skolan har inga schemalagda lektioner. Läroplan saknas. Hanna Sistek skriver om skolan Sudbury i Jerusalem.

”Allvarligast är att SD vill ta bort barnens rätt att stärka sitt eget modersmål.”

Elisabeth Claesson, speciallärare, arbetar även på fritidshemmet. En insats som gett mycket positiv respons. – Vi måste hjälpa de här barnen hela dagen, säger hon.

Elisabeth Claesson arbetar som speciallärare på Mellbystrandsskolan i Laholm och har förlagt några av sina timmar på eftermiddagen. På tisdagar och torsdagar finns hon en längre stund på fritidshemmet och finns tillgänglig för samma barn som hon hjälper under första delen av skoldagen.

Barn i behov av stöd har det tufft på fritidshemmen i Stockholm. Västertorpsskolan är en av de skolor som fått kritik, men som har tagit tag i problemen, enligt rektorn.

Snön har lagt sig över skolgården och dagarna har blivit korta. Det har gått ett halvår sedan den där försommarkvällen då Björn blev uppringd av kommunens socialchef. En av hans elever, trettonårige Jonas, hade omkommit i en olycka.

– Det här är inget man vill bli proffs på, men vi hade tyvärr fått lite rutin, säger Björn, rektor för en skola med drygt två hundra elever i klasserna 7–9.

Under vårterminens senare del dog två ur personalen med bara ett par månaders mellanrum. Efter den andra begravningen sa Björn att han aldrig mer ville se skolans flagga på halv stång. En dryg vecka senare, en lördag, dog Jonas.

När Björn fått beskedet åkte han direkt till skolan, kallade samman elevvårdsteamet, kontaktade klass­ens mentorer och ringde Mikael, rektor för den skola där Jonas lillebror går. Mikael var på resa och hade läst om olyckan i en av kvällstidningarna.

– Jag hoppades att det inte skulle vara någon hos oss som hade drabbats, säger han.

Björn ägnade söndagen åt att förbereda inför måndagens möte med lärare och elever. Han tog kontakt med kyrkan, med företagshälsovården, skolsköterska och kuratorer. Han besökte också Jonas familj.

– Jag åkte dit som representant för skolan, men väl där var jag bara medmänniska.

Mikael tänkte annorlunda. Han kontaktade lillebrors klasslärare och även den lärare Jonas tidigare hade haft. Tillsammans med kurator och annan stödpersonal förberedde han måndagen. Men Mikael valde att inte kontakta familjen. Han ville visa respekt och inte tränga sig på.

– Nu i efterhand vet jag att borde ha gjort det, det är en lärdom jag tar med mig.

Malin Burman är krishanteringsexpert och jobbar med dödsfall och andra kriser i skolor, företag och organisationer. Enligt henne är det vanligt att i missriktad omtanke om familjen låta bli att höra av sig.

– Men det bästa är nästan alltid att ta kontakt, säger hon.

Enligt Malin Burman ställs känslo­systemet upp och ner när en olycka inträffar. Det ställer helt andra krav på chefens besluts- och ledarskapsförmåga än vid exempelvis ett längre sjukdomsförlopp.

– Det första man ska göra är att ta hjälp av sin krisgrupp. Vad är det som hänt? Hur gör vi med lärarna i morgon bitti? Vem pratar med familjen?

Björns och Mikaels kolor fanns uppdaterade krisplaner. Där framgår tydligt vem som ska göra vad om personal eller elev avlider i skolan eller utanför. Det är till exempel självklart att läraren inte ensam ska berätta för sina elever. Minst två vuxna ska vara med.

– I Jonas klass var de fyra, säger Björn.

För honom fungerade krisplanen som en checklista och ett stöd. Mikael ser däremot behov av att komplettera planen. Som rektor till ett barn som förlorat sitt syskon var hans roll otydlig när det gäller att stötta personal och barn, särskilt då den pojke som förlorat sin bror.

I Jonas skola fanns redan på måndagen ett bord med vit duk, levande ljus, ett foto av Jonas och en kondoleansbok för elever och personal att skriva eller rita i.

Enligt Malin Burman är det viktigt med symbolhandlingar. Det ger en bearbetning och så småningom ett avslut. Men Björn poängterar att det är viktigt att vara lyhörd för hur de anhöriga vill att saker hanteras.

– Om skolan till exempel vill sätta in en dödsannons eller vara med vid begravningen bör man stämma av med familjen först, säger han.

Jonas dog strax innan läsåret slutade. Det fanns tankar på att ställa in skolavslutningen, men för framförallt niornas skull beslutades att avslutningen ändå skulle hållas. Björn höll ett tal där han försökte förmedla hopp och framtidstro och vikten av att finnas till för varandra. Men han var orolig inför sommarlovet.

– Så länge skolan är i gång finns rutiner och stöd för både personal och elever. Men vilket stöd finns under sommaren?

Mikael träffade inte den drabbade familjen före eller under sommaren. Han tänkte mycket på skolans roll i att ordna en fungerande vardag för barn som av olika anledningar har det svårt. Situationer där det är viktigt att skolan står för trygghet och rutiner. Det var också den inställningen han hade när höstterminen drog igång.

– Men vi missade att ta itu med nuläget. Vi var inte tillräckligt tydliga med att visa Jonas bror att vi fanns där och att vi brydde oss. Han upplevde det som att vi inte begrep.

Nu träffas Mikael och Jonas lillebror flera gånger i veckan. Tillsammans tar de itu med händelser som uppstår på skolan kring liv och död, till exempel att en klasskamrat förlorar ett husdjur eller att någon pratar om döden i kapprummet – sådant som Jonas bror har behov att prata om. Mikael har också regelbunden kontakt med familjen.

– För oss är det som hänt lika aktuellt i dag, säger han.

Björn började höstterminen med att ta all sin personal till hälso-screening. Kuratorer stämmer av läget bland eleverna. Han har varit vaksam på signaler från både personal och elever. Men verksamheten – och livet – går vidare. Inför Jonas födelsedag ville klasskamraterna besöka hans grav. Efter att ha stämt av med familjen gick mentorer och elever dit den dag Jonas skulle ha fyllt 14 år.

– De tände ljus och pratade. Det väcker känslor, men jag tror att det blev en fin stund, säger Björn, som själv besökte graven senare den dagen.

Björn och Mikael efterlyser mer kunskap om barn i sorg och krishantering. Varken de eller deras lärare har någon som helst utbildning i det. Det borde ingå i både lärar- och rektorsutbildning tycker de. Båda rektorerna efterlyser också obligatorisk handledning eller stödsamtal för dem som skolledare. Det är viktigt för att de ska kunna stötta personalen, som i sin tur ska stödja barnen.

– Som rektor måste du orka stå där på måndag morgon och vara chef, du får inte klappa ihop, säger Björn.

Svenska elever har svårt att förstå provfrågorna i naturvetenskap i PISA, särskilt då abstrakta frågor kombineras med vardagliga exempel. Det visar en ny avhandling som granskat PISA-mätningen utifrån elevernas uppfattning. Författaren är även kritisk till att mätningarna av kunskap blir allt fler – det gynnar de duktiga men missgynnar de svaga.

De provfrågor i den internationella Pisa-mätningen som handlar om naturvetenskap är svåra att förstå för svenska elever.

Framförallt är det kombinationen av att frågorna skrivs på ett abstrakt språk och att de handlar om vardagliga situationer som gör det svårt – för eleverna är det inte självklart att det handlar om naturvetenskap.

De elever som har lätt att förstå skolans och provkonstruktörernas språk lyckas, de andra inte.

Det menar Margareta Serder, forskare och lärare i matematik och naturvetenskap, som i dagarna disputerar med avhandlingen ”Möten med Pisa: Kunskapsmätning som samspel mellan elever och provuppgifter i och om naturvetenskap”.

I sin avhandling är Margareta Serder också kritisk mot att vi i Sverige har mött de fallande kunskapsresultaten bland svenska elever med ännu flera mätningar. Hon menar att det enbart gynnar de högpresterande medan de svagpresterande går in i en negativ spiral med ständiga misslyckanden i olika tester.

Regeringen gör en miljonsatsning riktad mot elever i grundskolan och gymnasiet för att stävja antisemitism och rasism. – Jag blir väldigt illa berörd när jag hör om människor som på grund av sitt ursprung känner sig rädda, säger statsminister Stefan Löfven.

I dag är det 70 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades. Över hela världen hedras nu Förintelsens offer.

Men antisemitism och rasism är dessvärre inte historia. I Sverige inträffar angrepp mot moskéer runtom i landet liksom attacker mot judiska intressen i bland annat Malmö.

Nu gör regeringen en miljonsatsning i kampen mot en ökad antisemitism och islamofobi.

– Det är dags att på allvar inse att vi har de här problemen och det är icke acceptabelt, säger Stefan Löfven.

Forum för levande historia får nu i uppdrag av regeringen att genomföra en stor utbildningsinsats.

På torsdag tar regeringen beslutet att myndigheten får ytterligare fem miljoner kronor under 2015 samt ytterligare tio miljoner kronor per år för 2016 och 2017.

Insatsen går under namnet: "Detta behöver vi förstå". Den riktas mot elever i grundskolan liksom gymnasieskolor och ska ta upp olika former av rasism och intolerans ur ett historiskt perspektiv.

– Bildning är ju det bästa sättet att arbeta mot intolerans. Vi har sett hur hatbrotten generellt, men också mot den judiska minoriteten specifikt, har ökat, säger kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

Forum för levande historia bildades 2003 och har i uppdrag av regeringen att främja arbetet med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. Utgångspunkten är bland annat Förintelsen som uppmärksammas just i dag då det är 70 år sedan befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz

Samtidigt ska också den judiska gruppens säkerhet stärkas. Detta i form av att tre miljoner kronor nu öronmärks till investeringsprojekt för säkerhetshöjande åtgärder.

I fem år har Bromma gymnasium i Stockholm ordnat skolbal med mat och alkohol på lyxiga Operaterrassen för avgångseleverna. Kostnaden på totalt över en halv miljon kronor har skolan stått för, skriver lokaltidningen Mitt i.

– Skattepengar ska inte användas till skolbaler Det har blivit massor av fel i det här, säger Hans Kristian Widberg, gymnasiechef på utbildningsförvaltningen.

Johan Klintberg, rektor på gymnasiet, säger till tidningen att det är oacceptabelt att skolan betalat för alkohol på balerna.

– Jag vet inte varför det skett, säger han

Årets bal kommer inte att arrangeras av skolan, enligt Klintberg.

– Vi har stoppat det nu. Ibland måste man igenom skärselden för att det ska bli bättre.
 

Fjärrundervisning har varit en lösning för många skolor att leva upp till lagen och erbjuda exempelvis modersmålsundervisning. Nu hotas undervisningen av regeringens nya lagförslag, hävdar Sveriges Kommuner och Landsting.

Fjärrundervisning har, fram till nu, levt i ett laglöst land. Nyligen lade regeringen fram en proposition som är tänkt att öppna möjligheterna att bedriva fjärrundervisning.

Men Roy Melchert, samordnare för skolfrågor på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar att lagförslaget kan få motsatt verkan. Han är bekymrad över att flera kommuner nu hamnar i en rävsax när de inte längre får köpa fjärrundervisning av andra kommuner.

– Antingen köper skolorna modersmålsundervisningen av en annan kommun, via fjärrundervisning, eller så får eleven ingen undervisning eftersom skolorna inte får tag på lärare. Hur man än gör så kommer man att bryta mot lagen. Och elever riskerar att komma i kläm, säger han.

Den förra regeringen har till stor del berett det nya lagförslaget. Men det är den nya regeringen som för fram propositionen till riksdagen i vår. Helene Öberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet, bedömer att det finns en majoritet för propositionen.

Förslaget, som föreslås träda i kraft den 1 juli i år, innebär att kommuner kommer att få bedriva egen fjärrundervisning i vissa ämnen inom den egna kommunen. De får däremot inte hjälpa grannkommunen genom att erbjuda undervisning på entreprenad. Fjärrläraren måste, enligt förslaget till riksdagen, vara anställd av den kommun där undervisningen bedrivs.

Undervisningen får bara ske i några få utvalda ämnen som moderna språk (ovanliga språkval), modersmål, minoritetsspråken inklusive teckenspråk. Innan fjärrundervisning ens övervägs måste varje skolenhet ha gjort kraftfulla försök att rekrytera en legitimerad och behörig lärare.

Varför får inte kommuner bedriva fjärrundervisning på entreprenad?
– Det har varit en alltför komplex fråga att lösa, säger statssekreterare Helene Öberg.

När Lärarnas Tidning vill veta varför blir det till slut utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) som svarar.

– Om man öppnar möjligheten för kommuner att bedriva undervisning på entreprenad så öppnar man också möjligheten för nya privata aktörer. Och vi kan inte överblicka vad det kan få för konsekvenser med det underlag vi har, säger Gustav Fridolin.

Regeringen är i grunden positiv till fjärrundervisning. Men det saknas, enligt utbildningsministern, ett beredningsunderlag för att fatta ett mer utvidgat beslut. Däremot kan, enligt Gustav Fridolin, Riksdagens utbildningsutskott hämta in ytterligare beredningsunderlag och gå vidare med lagförslaget.

Han lyfter också fram en annan problematik. Utifrån skollagen framgår det att det måste finnas ett tydligt band mellan den undervisande läraren och den ansvarige rektorn. Det kan vara komplicerat ifall en lärare är anställd i en kommun, medan rektor och elev finns i en annan kommun.

– Den möjlighet som redan nu kommer att finnas är att kommuner kan anställa lärare från andra kommuner på timanställning, säger utbildningsministern.  

Regeringen föreslår att kommuner även ska få starta försöksverksamhet i andra ämnen. Intresserade kommuner ska kunna söka till Skolverket. Roy Melchert på SKL tycker att det är oklart i vilken omfattning och på vilka grunder kommunerna ska få rätt att delta i försöksverksamheten.

– Det finns fungerande verksamheter i dag, som exempelvis Språkskolan i Uppsala, där kommunen säljer sina tjänster till flera andra kommuner. Nu blir det inte tillåtet. Det här är inte ett tillfredställande förslag som löser kommunernas problem, säger han.

Alliansens förslag om betyg från årskurs 4 får återigen mothugg. Det finns inga fördelar med tidiga betyg, enligt en rapport som i dag överlämnas till Skolforskningsinstitutet. Forskarna kan inte heller se ett samband mellan tidiga betyg och höga resultat i Pisa-undersökningar.

Lågpresterande elever som fick betyg i årskurs 6 presterade sämre än de som inte fick betyg, medan högpresterande elever inte påverkades nämnvärt.

Det visar en genomgång av nationell och internationell betygsforskning som i dag överlämnas till Skolforskningsinstitutet, skriver Svenska Dagbladet på onsdagen.

– Att i nuläget gå ner i åldrarna med betyg, när det finns så tydliga varningssignaler i forskningen – framförallt med hänsyn till dem som har det svårast i skolan, tycker vi inte är att följa idén att skolan ska vila på vetenskaplig grund, säger Christian Lundahl, professor i pedagogik och en av forskarna bakom rapporten, till tidningen.

Forskarna kan inte heller se ett samband mellan tidiga betyg och höga resultat i Pisa-undersökningar. De pekar också på att det inte verkar finnas något annat EU-land som har ett betygssystem som reformerats så flitigt som Sverige.

Fler utbildningsplatser för blivande speciallärare, men inte för specialpedagoger. Det blir inriktningen i statsbudgeten för 2015.

Regeringens budgetförslag innehöll flera satsningar på specialpedagogik. Men vad händer med dem nu, när riksdagen röstade fram alliansens budget?

Regeringen (S och MP) föreslog att landets utbildningar till speciallärare och specialpedagog tillsammans skulle få 150 nya platser 2015. Men enligt Alliansens budget ska det bli närmare 350 nya platser och samtliga dessa ska gå till speciallärarutbildningen.

Camilla Waltersson Grönvall, riksdagsledamot och utbildningspolitisk talesperson för Moderaterna, förklarar prioriteringen med att det finns ett stort behov av speciallärare eftersom utbildningen var nedlagd under ett antal år.

– Vi vill också att lärarna med specialpedagogisk kompetens ska finnas ute bland eleverna i klassrummen, säger hon.

Örebro universitet är ett av de lärosäten som tilldelats nya platser och där planerar man för en utökning av speciallärarutbildningen från höstterminen 2015.

– Men det kan också bli senare eftersom det är brist på lärare som kan undervisa på utbildningen, säger Krister Persson, ordförande i universitetets lärarutbildningsnämnd.

Det är också oklart hur staten kommer att fördela utbildningsplatserna på sikt. Enligt den så kallade decemberöverenskommelsen ska oppositionen släppa igenom regeringens kommande budgetar, vilket innebär att regeringen kan komma att ändra fördelningen senare.

Anders Olsson, som är utbildningschef vid lärarutbildningarna vid Malmö högskola, väljer därför att avvakta.

– Vi väntar på vårbudgeten innan vi fattar beslut om att utöka utbildningsplatserna, säger han.

Behovet av nya platser påverkas också av om det införs ekonomiska incitament som får fler att söka utbildningarna, menar Anders Olsson.

– Just nu är det oklart hur det blir med Alliansens förslag om en examenspremie, säger han.

I budgeten för 2015 finns pengar avsatta för att införa en premie på 50 000 kronor för den som tar examen som speciallärare eller specialpedagog. Utbildningsminister Gustav Fridolin, MP, har i en tidigare intervju med tidningen Specialpedagogik uttryckt skepsis mot examenspremier.

– Vi har i stället tittat på frågan om bättre förutsättningar under tiden man utbildar sig eller olika former av studieskuldsavskrivningar, sade utbildningsministern den gången.

Men riksdagen har genom budgeten gett regeringen i uppdrag att göra de regeländringar som krävs för att premien ska bli verklighet.

Den beslutade budgeten för 2015 skiljer sig också från regeringens förslag genom att den inte innehåller någon öronmärkt satsning på specialpedagogiskt stöd i skolan. Regeringen ville satsa 200 miljoner under 2015 och 400 miljoner årligen från 2016 på sådant stöd i främst lågstadiet.

Camilla Waltersson Grönvall, M, pekar på att alliansen i stället lägger två miljarder årligen på ett lågstadielyft.

– Det är ett permanent statsbidrag som skolorna är fria att använda för olika syften på lågstadiet. I första hand är det avsett för att minska storleken på klasserna samt för att anställa speciallärare eller specialpedagoger, säger hon.

Behörighet grundad på erfarenhet av undervisning kräver att erfarenheten kommer från en och samma skolform, hävdar Skolverket. Men domslut det senaste året ger olika besked. Nu vill myndigheten ha klarhet och driver två fall i Högsta förvaltningsdomstolen.

Lärare som är födda efter 1958 behöver åtta års erfarenhet för att få behörighet i ett ämne i den skolform de arbetat inom, enligt legitimationsreformens övergångsbestämmelser. Men när den samlade erfarenheten härrör sig från två olika skolformer blir läget oklart.

Därför driver Skolverket ett fall med en lärare som arbetat fem år på komvux och tre år i gymnasieskolan. Skolverkets beslut var att inte ge läraren behörighet, men förvaltningsrätten gav läraren rätt. När Skolverket i sin tur ville driva ärendet vidare valde Kammarrätten att inte ge prövningstillstånd. Nu har myndigheten vänt sig till Högsta förvaltningsdomstolen.

– Det kan tyckas petigt, men anledningen är att domstolarna har dömt olika i liknande ärenden. Nu vill vi ha ett klargörande om vad som gäller, säger Anna Bergqvist, jurist på Skolverket.

Komvux och gymnasieskolan är exempel på olika skolformer som har samma ämnesplaner. Ett annat exempel är grundskolans årskurs 7-9 och gymnasieskolans introduktionsprogram. Förvaltningsrätten har i en del fall givit lärare erfarenhetsgrundad behörighet med hänvisning till att ämnesplanerna är desamma, något som Skolverket menar är en felaktig bedömning.

Anna Bergqvist känner till 10-20 liknande fall, där lärare har erfarenhet från två olika skolformer men inte uppfyller kravet på åtta år i någon av skolformerna. Utöver dessa fall kan det finnas ett mörkertal där lärare som velat att legitimationen ska omfatta flera skolformer ändå nöjt sig med Skolverkets avgörande.

Det andra fallet som Skolverket vill att Högsta förvaltningsdomstolen ska ta upp handlar om en lärare som arbetat på komvux i åtta år. Han fick behörighet i fysik för komvux, men han nekades behörighet för gymnasieskolan, trots att kursplanerna är desamma. Läraren överklagade till förvaltningsrätten och fick rätt. Även här valde Kammarrätten att inte ge Skolverket prövningstillstånd.

– Är du behörig att undervisa i gymnasieskolan är du även behörig att undervisa på samma nivå inom den kommunala vuxenutbildningen, men det omvända gäller inte, säger Anna Bergqvist, som menar att Förvaltningsrätten dömt felaktigt.

Det återstår att se om Högsta förvaltningsdomstolen tar upp ärendena.

Regeringen har bjudit in lärarfack och arbetsgivare till en ”nationell samling för läraryrket”. Syftet är att på sikt öka yrkets attraktionskraft genom i första hand höjda löner.

Allt fler rektorer stressas av mejl och krav från föräldrar. Det visar en ny rapport från Arbetsmiljöverket.