Nyanlända elever är en särskild utmaning för skolan. Det kan vara svårt att skilja ut vad som är ovana vid ett nytt språk, psykisk ohälsa eller kanske en funktionsnedsättning.
Tester som används för att undersöka elevernas kunskaps- och språkutveckling utgår ofta från erfarenheter som svenska barn har. Det kan vara av mat, den svenska naturen, familjestrukturer och annat. Ett barn från till exempel Somalia har förstås inte samma referensram och förstår inte alltid innebörden i testfrågorna. Risken finns att man missar de barn som verkligen behöver extra stöd. Numera är medvetenheten större om att testerna kanske mäter fel saker hos nyanlända.
Nu har Skolverket fått i uppdrag att utveckla material för kartläggning av nyanlända.
– Skillnader finns i hur man använder språket i olika familjer, till exempel barnets vardagsspråk. Vissa pratar inte språkmedvetet med sina barn. Man måste kartlägga den nyanlända eleven, men också se vilken sociokulturell bakgrund den har, om eleven är uppväxt i en talspråkig eller skriftspråkig hemmiljö, säger Denho Özmen, som är rådgivare inom Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Skolinspektionens granskningar visar att det finns stora brister i mottagandet av nyanlända runt om landet. De visar också att nyanlända, generellt sett, har svårare att nå målen i grundskola och gymnasium. Flerspråkigheten ses inte som en resurs i tillräckligt hög utsträckning, skolorna verkar snarare befästa segregering än att arbeta förebyggande. Skolinspektionen påpekar också att uppfattningar hos de nyanlända eleverna och deras familjer om hur skolan ska se ut, behöver diskuteras mellan skola, familj och elev. Dessutom behövs kompetensutveckling hos lärare om bemötande av nyanlända.
Ute i kommunerna är det vanligt att man har inrättat förberedelseklasser som ger elever trygghet och tid att bearbeta nya intryck under sin första tid i Sverige. Vissa kan bli kvar i sådana klasser i flera år. Men forskning visar att barn som stannar länge i förberedelseklass, inte får tillräckligt med utmaningar.
– De som lämnar sitt land försöker bygga sig en identitet i skolan och de imiterar sina klasskamrater. Därför är det bra om perioden i förberedelseklass blir så kort som möjligt, inte längre än en termin. Omedvetet innebär en längre tid i förberedelseklass en lägre ambitionsnivå hos både elev och lärare. Det är viktigt att barnen känner sig som en bland alla andra, att de är en del i en vanlig klass, säger Denho Özmen.
Modersmålsläraren är en nyckelperson som kan navigera mellan alla skär och grynnor som finns i kartläggningen av nyanlända. Det gäller att identifiera elevens sociokulturella bakgrund, skolbakgrund, hur man använder språket hemma. Vad kan vara problem i familjen? Saknas kompisar eller finns kanske traumatiska upplevelser? Sådant kan skymma en funktionsnedsättning, eller se ut som en sådan fastän den inte finns.
För att lyckas med kartläggningen är det centralt med ett nära samarbete mellan specialpedagog och modersmålslärare. Specialpedagogen har den pedagogiska kunskapen och modersmålsläraren den kulturella kompetensen. Tillsammans kan de båda upptäcka sådant som är omöjligt för en vanlig lärare att se.
– Kunskapen om funktionsnedsättningar är inte så stor hos modersmålslärarna. Sedan fyra år tillbaka har vi därför ordnat pedagogiska träffar med dem på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Vi ger dem pedagogiska kunskaper om funktionsnedsättningar och verktyg att stödja eleverna. Det här har uppskattats mycket av modersmålslärarna, berättar Denho Özmen.
Specialpedagogiska skolmyndigheten har utarbetat ett kartläggningsmaterial som heter Flerspråkig kartläggning av avkodning och läsning, en svensk variant av norskt ursprung. Med hjälp av det kan man kartlägga elevers fonologiska utveckling och analysera förmågan till avkodning och läsning på det egna modersmålet. Dessutom kan man hitta nyanlända elever som riskerar att utveckla dyslexi.
– Projektet startade 2008 och kartläggningsmaterialet går ut på att man ska förstå hur eleverna ligger till i sin läsutveckling på modersmålet och sedan jämföra med svenskan. Svårigheter visar sig ofta på båda språken och det här är ett sätt att förstå vad som är vad, säger Elisabeth Lindén, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, som ingår i arbetsgruppen som har tagit fram materialet.
Elisabeth Lindén håller just nu på med att färdigställa en masteruppsats om projektet. Hon har intervjuat 21 modersmålslärare och specialpedagoger som gått fortbildningskurser om materialet och som intervjuats tillsammans. Arbetet synliggör modersmålslärarnas betydelse, men också deras samarbete med specialpedagoger.
– Det är spännande ur samverksanssynpunkt. Det handlar om att fundera kring eleven och människor runt eleven så att man får helheten. Det är som att lägga ett pussel: avkodning och läsning blir en del av en helhet. Nu i vår kommer materialet och en lärarhandledning på spanska och polska. Längre fram kommer det på arabiska och somaliska, berättar Elisabeth Lindén.